Ingredienser

För att det ska bli riktigt bra så behövs först och främst ett bra rostbröd. Köp inte nån ”Jätteraskens” eller vad det heter. Det är skräp helt enkelt. Då menar jag att den funkar helt enekelt inte att steka. Mackan är för tät och beter sig gummiaktigt efter stekning, Här vill man ju ha krisp! Ta till exempel det som heter ”Rosta”. Det är ett bra och fuffigt rostbröd. Man behöver också bre på smör och samma sak gäller här. Ta inte nån Bords-Eve eller Lätt och Lagom eller nåt annat konstigt.. Här behövs ett rejält smöt. Bregott är en vinnare. Därefter kommer vi till osten och ovanstående gäller här också. Det vill säga ta inte nån bantarost, hur många skivor du än lägger på så kommer det inte motsvara dom förväntingar som du har på detta. Snåla icke. Som avslutning så ska det också vara en god skinka. Vi vill även här ha nåt med mycket smak. Glöm Perssons Tunna Skivor. Ta istället nåt som heter nåt i stil med ”extra rökigt”, basturökt.

Stekningen

Nu när vi har bra ingredienser så är det bara att montera. Macka, smört, ost, skinka, mer ost och en till macka. Stekpannan skall vara på medelvärme. Den här processen tar en liten stund. Och det får den göra. Det kommer att vara värt det. I med rejält med smör i pannan. Lägg i din skapelse och vänd ett varv i smöret så att båda sidorna får smör. Sen gäller det vara noga med att inte bränna mackan. Dom ska få steka sig i lugn och ro bli krispiga och så kallat gyllenbruna. Håll koll och vänd några gånger. Till slut ser man att osten har smällt och mackan har fått en fantastisk färg. Då är det läge att ta av och servera dina dubbla varma mackor läs toast och njuta.

.

Inlägget Inte varma mackor dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Halmstads Bryggeri – Slottets Julöl

Det står nån underskrift på etiketten. Slottsmästaren? Är det nån årets kock från forna tider? Konstnären? Etiketten är lite småtrevlig i alla fall. Inte så mycket jul att skylta med kanske. När jag tog på mig läsglasögonen och snurrade lite på flaskan så fick jag reda på att Daniel Eriksson är diplomerad bryggmästare. Det är bra.

Utseendet när man häller upp påminner lite om diskvatten blandat med kaffe. Inte ett bra första intryck. Färgen är lite skum. Och skummet i sig finns inte över huvudtaget. Vi hällde nog upp den för kall. Blir så när man är ivrig som barn på julafton.

Vi lämnar utseendet bakom oss och smakar. Nu blir det bättre. Det finns massor med smak. Lite klassiska karamelltoner, kanske lite metallisk avslut. Men bra balans. Till en redig gaffel med matjes med tillbehör så står den sig bra. Smakerna håller måttet. En bra julöl till kalla bordet kan vi konstatera.

Till en smörig köttbulle, som får representera det varma bordet, så händer lite mer grejer. Smakerna lyftes en nivå och det kom fram en trevlig beska. Mycket bra. Funkar både till varmt och kallt.

Testet börjar ganska starkt. Hade inte så mycket förväntningar på den här. Alltid kul att bli överraskad. Det är en bra medelsnitts öl. Det är inte Griswalds julbelysning och det är inte en random trädgårdstomte som är utslängd på tomten för att göra det lite ”juligt”. Den hamnar där emellan nånstans. Eller lite över snittet får den. Den ä bra.

Allsta Julöl

En julöl från Allsta, är en plats, enligt burken, som man i bästa fall passerar. Om ens det. Vi får också veta att vi här har en öl som är bryggt bland granar och grävlingar. Det är gullig story på burken. Panelen gillar den. Och det som avbildas är en massa svampar, en julgrävling och lite tomtar. Trevligt med en julgrävling.

Vi öppnar härligheten. En härlighet på 7.4 procent. Doften är mycket torkad frukt, dadlar och fikon. Det är väldigt juligt, vilket är bra i dom här sammanhangen. Smaken är också väldigt trevlig och julig. Det är lite som daddelgodis och kola. Den gillas av panelen.

Med matjesgaffeln, med creme fraiche och ägg, dämpas sötman lite. Rundören försvann lite men den står sig bra ändå tycket vi. Den funkar fint till kalla bordet.

Till varma, det vill säga köttbulle, så händer nåt negativt. Nästan så det framträder en felsmak i form av smörkola, eller att kolan som fanns i inte gillade köttbulle. Inte okej. Bjud denna till jultomten om man har tid att stanna en stund. Eller så kommer han att stanna en stund. Kalla bordet funkar också fint som sagt.

Ocean – Red IPA

Etiketten är lite Lars Noren med en snögubbe som ser ut att vara allt annat än nöjd med tillvaron. Mössan har blåst av och halsduken står vågrätt i vinden. Sen är det nån jävla ren i bakgrunden som bombar fotot och ska se lite fancy ut.

Skummet är nollat när man häller upp. Men doften är riktigt najs. Lite bränd, lite karamell. Lite knäckigt. Mmmmmm. Det här gillar panelen.

Smaken då? Oj, den är allt annat än doften. Det är en rejäl beska och allt gott som fanns i doften är lika frånvarande som Grinchen på julafton. Kan det kanske vara så att det är en matöl? Vi provar den teorin.

Till laxröran så gör den att alla smaker går upp nån oktav. Det är som att släden lyfter och åker iväg som på slutet på tomteverkstaden. Även till en matjesgaffeln gör den sig och mycket bra. Till och med den självgoda renen från etiketten gillar den till sillgaffeln. Det är sant.

För sig själv är den här som snögubben som har den sämsta dagen i sitt liv. Men med mat blir den som den stolta bakgrundsrenen som ser ut att bara ha selfies på sin instagram.

Stigbergets – Julöl

KONSUM! Så, då var det avklarat.

Färgen är som konvolutet utlovar… mellanmörk. Vad gäller smaken så är det är lite blandade skott från panelen. Det är allt från julmust utan det söta, till rejält med kaffetoner. Mingelfaktorn är därmed lite delad. Det är inte som männen i lustiga hattar som enhälligt har bestämt sig för Ferdinand. Så det får blir som med baken, vissa har den, andra inte.

Panelen är däremot enig om att ”Julöl” trivs relativt bra med kalla bordet. Eller nästan. ”Jag tyckte inte om det där så mycket, den var lite blaskig”, låter sig hushållets 21 åring hälsa och fyller på med mer laxröra.

Tyvärr, den är lite sisådär till köttbullarna. Eller hela ölet ör lite sisådär. Lite besviken på leveransen från Stigbergets. Ungefär lika tråkig som Bodens fästning, fast den är handmålad på en porslinstallrik. Nä, inte riktigt så. Den är OK. Eller. Kan du vissla Johanna? Näe, det kan jag inte! Ställ tillbaka i konsumhyllan.

Kåtöl

”Med inspiration från Lappland”, säger dom. Osäker på om det är det lav, sav eller barrskog som menas? På etiketten är är det i alla fall en glad tomte på med mistel i kavajslaget och allt. Eller är det en julkaktus? Tycker han ser lite lurig ut.

Efter upphällningen kan vi konstatera att färgen är ju inte jätterolig. Saknar sting. Man blir inte taggad. Men vi smakar.

Smaken är lite skarp. Är det kaffe i den här? Det är inget för minglet i alla fall. Gissningsvis skall det vara spjäll till den här, funderar nån högt. Till den berömda sillgaffeln så gör den inte några underverk. Den går rakt igenom som gamla bettans pil och smakar precis likadant. Och lite samma upprepas med köttbullarna. Det är nåt som inte stämmer med den här. Det är lika ostämt som Bengt Feldreich julsång.

Här är panelen lika enig som männen i lustiga hattar. Välj en annan julöl som kommer tomtarna vara mycket lustigare.

Amager Bryghus – Yule Juice

Asså, det här konvolutet. BÄST! Och storyn med julgubben och apelsinodlingen. Alldeles för lång att citera här. Men 11 månader om året odlar tomten apelsiner tydligen.

Doften är trevlig, som tomtens fruktjuice. Man kan sniffa på den som Ferdinand sniffar på blommor. Mycket bra. Vi häller upp.

Smaken har mycket av allt. Det är mycket humlearom och beska. Påminner lite om Humlenisses ”Hoppy Hippo X”, som väldigt få har testat. 21-åringen är dock besviken, till och med ”fett besviken”. Då det inte smakar som det doftar.

Frågorna är dock många. Vad är det för julöl med den här? Inget. Men det är väl som storyn säger. Det är det här som tomten dricker under resten av året, när han inte åker omkring med släde.

Definitivt bästa omslaget i världshistorien. Kan inte låta bli att undra lite hur den gått igenom Systemets nålsöga. Men det är ju inte en julöl. Och det är ju faktiskt ingen som har påstått det heller. Det är tomtens apelsinodling.

Inlägget Provning av julöl 2021 – nytt spännande test dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Ljusen är tända och stjärnorna upphängda. Utan vidare kastar vi oss hejdlöst in i den röda julbubblan och öppnar den första julölen.

Nils Oscar Kalasjulöl

Först ut i startfältet har vi Nils Oscar Kalasjulöl. En klassiker som varit med länge i matchen. Sen nittiotalet faktiskt. Själva Nils ser väl inte så kalas ut med sin stora mustasch som kommer in först i rummet, men tror att innehållet levererar. Etiketten påstår att den kommer att balansera julbordets sötma och syra.

Upphälld är den riktigt snygg med färg av bärnsten och koda. Den är snygg mot olika julbelysningar. Skummet är typ lika tjockt som Nils Oscars mustasch. Doften, i alla fall i kyld skick, är ganska obefintligt. Vi smakar först utan mat.

Smaken är rätt kalas faktiskt. Det är karamelligt och beskan ligger på precis rätt nivå. Det går definitivt att bjuda till mingel utan att skämmas. Och hur ligger den till när man adderar en rejäl gaffel med julmat.

Mycket bra visar det sig. En gaffel med ägg, potatis, creme fraiche och matjes hjälper den till att höja upp gaffeln några snäpp. Blir inte med kalas än så. Vi tror att det under mustaschen döljer sig ett brett leende. Den här får följa med till julbordet alla jular i veckan.

För att vara en jullager på 5.2 procent så måste jag säga den imponerar med sin smakbild. Men köttbullarna då? Hör jag er ropa i stämd julkör? Förutom att köttbullarna i sig blev kalasbra så trivs dom ihop med Nils. Nils med mustaschen klarar hela julbordet utan att staka sig.

Den klarar sig med bravur från mingeln, kalla bordet till varma. Är det nångång man funderar på att bli religiös såhär i jultider så är det läge nu. Vad skulle jesus ha gjort? Han skulle ha odlat mustasch och ätit julbord med Nils.

Tror att panelen ger den här fem julmustascher av fem. Vilken stark öppning.

Fullers – Winter Ale

Vi sköljer glasen och går vidare. Nästa tomte till rakningen är Fullers Winter Ale. Som också är en klassiker i såna här sammanhang. Den har provats till positiva ordalag tidigare år. Man undrar då hur årets batch är? Luften rent utav darrar av spänning.

Den är också rätt snygg i sin deep amber färg. Och den kan stoltsera med lite mer doft än mustaschkillen. Man känner det karamelliga, knäckiga tonen. Den kanske är lite väl kall i första sippen. För att den känns inte riktigt som den är vad den varit i sina fornstora dagar. Det är lite som att coca-cola tomten får punka i sin lastbil. Mingel får överkryssad släde.

Alla som tycker att Guinness ska serveras med kniv och gaffel göra sig icke besvär

Till en bra gaffel med samma innehåll som ovan så lyfter släden och får jet-motor. Nästan så att man känner lite umami. En trött Håkan Hellström blir till bomfarellanlej.

Sa jag att köttbullarna blev bra? Dom är bra. Fullers gillar också att hänga med köttbullarna. Allt höjs ett rejält snäpp. Ser framför mig att en Winter Ale och en köttbulle går långsamt fram till altaret. Där en tjock jultomte väntar på att viga dom och dom lever lyckliga i alla sina dar.

Skippa minglet med denna. Bjud på den till maten helt enkelt. Inga konstigheter.

Sigtuna Bryggeri – Midvinter Blot

Asså köttbullarna! Dom är goda. Nu tar vi på oss skoterkängorna och härtar upp några nivåer. Midvinter Blot är en imperial porter på stabila 9 procent. Enligt utsago har den här begåvats med extra mycket tyngd och kraft för att hjälpa oss genom årets mörkaste tid. Det kan behövas. Hajpen är ett faktum.

Vi häller upp denna hedninska dryck och dyker ner i dom mörkaste julvrån. Etiketten är lite elegant i sin svarthet med silvriga texten. Det blir lite strassörhängen över den.

Doften kan närmast beskrivas som att tomtesäcken är fylld till bredden. Det är mycket av allt. Den här tomten har varit på kroppsbyggargym. Smaken är len som tomtemors bak. Det är mycket bra. Dock kanske man måste ha varit med en stund i ”ölmatchen” för att uppskatta den här. Det är inte en instegs-stout/porter. Alla som tycker att Guinness ska serveras med kniv och gaffel göra sig icke besvär.

På nåt konstigt och oväntat sätt så passar den till sillgaffeln. Porter och stout brukar generellt sätt inte vara nåt att ha till mat. Den flyter med liksom. Smaken övergår på nåt listigt sätt från maten till portern som får en lite rundare smakbild.

Köttbullarna är goda. Men portern vill inte riktigt dansa ringdans med dom. Det blir lite som äta pepparkaka till maten. Så mingla och ät sillgaffel till Blotet.

Inlägget Julöl 2021 – första provningen dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Fullers Winter Ale

Till mingel
Det här är lite av julölens jungfru Maria. Denna har vunnit samtliga tidigare test av julöl och är klar favorit på pappret. Vi är taggade till sista granbarren.
Vi upptäcker dock snabbt att det har hänt nåt sen förra årets batch. Ena panelen tycker inte att den passar sig alls till mingel. Om det inte finns pepparkaka med ost till förstås. Den är fortfarande bra men inte den top-notch klass som föregående år.

Till mat
Till sillen är panelen lite delad. Ena tycker att den gifter sig som en julstrumpa över en eldstad. Den andra medlemmen är ”inte lika övertygad”.
Köttbullarna gör sig också bra med denna. Ena medlemmen sticker ut glashakan och säger att det är årets besvikelse. Det som tidigare var ”jesus har återuppstått i form av en julöl” är idag lite av en medelsnittsjulpynt. Eller rentav Judas som återuppstått? Som en klok musiker sa en gång ”mainstream fuckers”!
Till cheddarn dyker andra smaker upp. Panelen är fortsatt delad. Det är som självaste Moses varit framme vid panelen. Tror dock att vi kan sammnfatta denna till att ändå göra en rätt stabil leverans men att det hänt nåt. Kanske har bryggaren smuttat lite för mycket mäsk under processen?

Lusse Lelle från Brekeriet

Till mingel
Det doftar lussebulle. Jättemycket lussebulle faktiskt. Vid första smakningen får ena panelmedlemmen i princip panik. ”Jag blir fan alldeles flammig”. Pressad fiskgryta med saffran beskrivs det spontant som. Saffran hör inte ens hemma i fiskgryta. Godare utan.
Saffranet tar sig in överallt. Den är fan svår. Vi letar febrilt men har svårt att hitta det goda i Lusse. Har läst andra som höjt den här saffransdrycken till skyarna så det är en ordentlig vattendelare. Nu är den där Moses här igen. Men det är ju som läraren i KPA reklamen säger ”Det är det som är det fina med musik. Att man kan tycka olika.”
Lemmingsparaden med pepparkakor som sjunger ”Vi komma vi komma från pepparkakeland” möter denna öl och ändrar texten till ”Vi sticker, vi sticker från stan”.
Ska man ha Lellen till lussebullen kanske, tänker vi? Vi har en flaska till som vi får spara tills när det finns lussebulle till hands och prova helt enkelt. När ska man annars dricka denna?
Men doften är fantastisk. Det är exakt som en lussebulle.

Till mat
Vi hoppar matrecensionen till denna. Det är uppenbarligen inget som man har till mat. Om inte lussebulle räknas som mat?

Oppigårds Winter Ale

Två tumvantar upp för Oppigårds Winter Ale

Till mingel
Panelen gillar att mingla med denna julöl. I smakerna hittar vi bland annat kaffetoner. Klart godkänt. En öl som man kan sitta och smutta på och titta på brasan och minnas tillbaka på alla barndomsjular.

Till mat
Den fungerar lika bra till sillen som till minglet. Det dyker dock upp en liten hint av nån eftersmak som inte var helt trevlig men inget att hänga upp sig alltför mycket på. Till köttbullarna försvinner den eftersmaken. Så är du en varma-tallriken människa så är det här ett utmärkt val för dig. Till cheddarosten blir kaffebeskan lite tydligare.
Ja, den är liksom bara god. Den drar inte smakmässigt iväg jättemycket åt nåt håll. Den håller sin form till all mat. Kanske lite som julölens mellanmjölk. Det kan vara så att den behöver något riktigt rivigt typ Jansons Frestelse för att vakna till liv ordentligt.
Två tumvantar upp för Oppigårds Winter Ale. Man behöver inte skämmas när man serverar denna på julbordet.

Mysingen Midvinterbrygd

Till mingel
Nä fy fan! Inget mysigt med detta säger panelen spontant. Bryggd på egen blandning av säsongens kryddor säger flaskan. Vad är det för säsong undrar? Pyton och honung? Vårat bihotell har alla fall stängt redan. Fruktansvärt. Bjud inte tomten på detta. Blir inga julklappar då.

Till mat
Till sillen blir den lite mer uthärdlig. Men ”säsongens kryddor” kommer igenom ändå.
Om inte sällskapet gillar smaker som går åt belgiska hållet så skall du köpa annat. Nästan vad som helst faktiskt.
Till köttbullen försvann det förskräckliga faktiskt. Se till att bulla upp ordentligt med köttisar ifall denna finns på julbordet. Om vi smakar den tillsammans med lite cheddarn så var kryddorna väldigt framträdande. Man gör en grimas, pannan skrynklar sig. Den förstör hela cheddarupplevelsen.
Enklast är att välja en annan julöl. Om du inte gillar belgisk öl förstås. Då är denna julölen garanterat för dig.

Snöfall av Charlis

Till mingel
Öppna försiktigt. Den skummar så in i fanders. Ser ut som julmust när man häller upp. Både till färg och skummängd. Det blev ett litet panikmoment i testet när brown ale håller på och skummar ner på matjessillen.
Var försiktig även vid doftningen. Ena panelmedlemmen reagerade som om hon fått 230 volt i kroppen. Doften är minst sagt skarp.
Hittar inte den utlovade pepparkakan direkt. Doften lovar mer än vad den håller. Det finns dock lite julkryddor och en inte så angenäm bismak av tvål.
Inte till minglet. Nej. Nope. Dont do it.

Snöfall är dock inget för tunnisar

Till mat
När den dricks till sillen så blir panelen lite delad. Den blir i alla fall bättre är panelen överens om. Snöfall är dock inget för tunnisar. Går man igång på läskeblask så blir detta som tjära. Inget instegsjulöl direkt så att säga. Här snackar vi det tunga artilleriet.
Till köttbullen är panelen totalt om möjligt ännu mer delad. Från ”näe fyfan” till ”det här gillar jag”. En chansning alltså. Eftersmaken är som en rejäl kopp espresso.
Råkade rapa lite och smak Mysingen från recensionen ovan dyker upp i munnen igen. Fy fan.
När vi tar den tillsammans med Cheddarn så funkar Snöfall faktiskt rätt bra. Bra öl till ost och dessertbordet kan vi sammanfatta Snöfall som.

Läs gärna våra tidigare test av julöl.

Inlägget Julöl, vi testar fem olika, julen 2019 dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Wisby Jul

Bryggeri: Gotlands Bryggeri

Först ut är Wisby Jul från Gotlands Bryggeri. Ett bryggeri som annars levererar en hel del stabila öl. Sleepy Bulldog är en favorit som får slinka ner med jämna mellanrum. Den här heter ”Jul” helt enkelt. Inga konstigheter. Inget krångel

Etiketten är enkel och elegant i sin rödhet. Passar fint till vita duken så det blir snyggt på bordet.

Doften som uppstår vid upphällning är angenäm och trevlig. Den får en att vilja smaka. Färgen är väldig mörk. Tankarna går först till julmust. Men det finns lite röda toner i färgen. Vilket också blir snyggt.

Smaken är god och välbalanserad. Kanske inte den godaste med klart godkänt. Den matchar den eleganta etiketten då smaken också är elegant. Den klarar sig här.

Till maten blir beskan lite mer framträdande. Den fungerar utmärkt till en gaffel med matjes, ägg, gräslök och crème fraiche. Till köttbullar, prinskorv och skinka med Västerviks senap passar den också fint. Tänker oss att lax med hovmästarsås inte är att föredra om man ska ha den här till.

Likt Robin Hood klarar den sig genom alla utmaningar som den fått i julmatsväg. Inte ens Sir Väs i form av Västerviks senap rår på denna. Bra jobbat.

Sammanfattningsvis en riktigt stabil och bra julöl som är snygg på julbordet. Tomten kommer att bli nöjd och belåten.

Fyra tomtar i betyg för Wisby Jul.

Mysingen Midvinterbrygd

Bryggeri: Nynäshamns Ångbryggeri

Etiketten är lite traditionell med ett gammalt par som åker grillor. Sen kommer det stort 2018 som förstör lite grann. Men etiketten får godkänt.

Doften är lite klenare än Wisby. Det finns en speciell ton i doften som är framträdande fast svår att placera.  Efter att smuttat lite så klarnar det. SKUMBANAN!

Efter en gaffel med matjes så kommer skumbananen fram ännu mer. Men om man istället har lite köttbullar på gaffeln så blir det annat. Och ganska bra också. Till julskinkan med Västerviks så återkommer skumbananen. Den kanske ska serveras vid godisbordet?

Lika trist som när man klockan tre kollar på Kalle Anka och det kommer ett inslag om ny film från Pixar är den återkommande smaken av skumbananen. Förutom köttbullarna då. Kan tänkas att den då också funkar till Jansson och spjäll.

Det blir inte mer än två tomtar i betyg för mysingen,

Red Slope

Bryggeri: Remmarlöv Gårdsbryggeri

Etiketten i sig är inte julig för fem öre. Kikar man riktigt noggrant så ser man att det finns två snöflingor där. Och efter en stund upptäcker man två snöflingor till.

Det vi har här är en en Imperial Red Ale. Det betyder att det finns risk för att brandlarmet går igång. Man drar inte i sig en låda såna här på julafton. Färgen är snygg, mörk bärnsten och den trevliga doften får en att vilja smaka på en gång.

”Åh jävlar” är en spontan reaktion när man smakar. Rund som en nykokt knäck i början som sen övertas av en rejäl beska. Det här är ingen mingelöl men Rudolf som precis skjutit av alla renar skulle uppskatta att sitta vid favoritfåtöljen och avnjuta denna långsamt tillsammans med en bok om julsånger.

Till sillgaffeln är denna kraftpaket totalt opåverkad. Nåt som du inte kommer att vara om du öppnar många såna här. Eftersmaken får sig en liten upphöjning till köttbullar.  Mycket bra matöl helt enkelt. Eftersmaken förändras lite beroende på mat men inte så att den inte skulle passa till nåt. Den klarar allt. En rejäl pjäs.

Red Slope får en fyra tomtar i betyg. Starkt jobbat.

Winter IPA

Bryggeri: Sigtuna Bryggeri

Etiketten är inte speciellt julig. Alls. Bokstäverna är ditkastade på ett lite crazy sätt. Tänker på tärningar eller utslagna tänder. Den blåa färgen är möjligtvis det som är mest jul? Icke godkänt.

Färgen är som en standard-IPA. Inga konstigheter. Likaså doften. Än så länge har vi inte upptäckt något som påminner om jul i den här.

Smaken känns också mer som en ”vanlig” IPA. Det finns nånting svagt som skiljer sig men det är väldigt subtilt. Definitivt inte tillräckligt för att klassas som vinter- eller julöl. Inte heller godkänt.

Lite julmat till då?

Oj! Vilken god matöl! Smakerna får nytt liv efter en sillgaffel. Man blir lite nyfiken på hur den skulle stå sig mot en piriri-sill. Till köttbullar och prinskorv så funkar den ok, inte som till sillen. Slutsatsen är att det här ölet är en fullträff till kalla bordet.

Inte en julig öl men bra till det kalla! Och av den anledning får det tre tomtar i betyg.

Winter Brew

Bryggeri: Fullers

Etiketten är inte så julig men det är en snöstorm så vinter är det i alla fall. Och med blå julfärg. ”Winter Brew” är skrivet med stora bokstäver. Godkänt av Fullers.

Efter framgångarna med Old Winter Ale är förväntningarna och hajpen extremt hög för denna. Nu gäller det för Fullers att leverera igen.

Vi häller upp. Doften är välbekant och påminner väldigt mycket om Old Winter Ale. Och det är inte negativt.

Vi tar en rejäl klunk. Det som träffar smaklökarna är extremt bra. Nästan fullkomlig. Det är svårt att toppa batchen från Old Winter Ale 2014 men det här kan ge en bra match. Vi trodde inte att den dagen skulle komma.

Dags att prova med en sillgaffel med allt på. Har man nån gång varit i Globen på luciafirande och vet känslan när kastratsångarna tar i. Där nånstans hamnar man med Fullers julöl till sillen. Den är som om det är 24:de december hela tiden.

Till skinkan med Västerviks höjs den om möjligt ännu ett snäpp. Det är nästa så att man blir lite tårögd. En till fullträff av Fullers. Fantastiskt.

Helt klart fem tomtar i betyg och solklar vinnare.

Tester av julöl från tidigare år

Det har blivit några tester genom åren. Här är länkar till dom tidigare testerna.

Julöl 2017

Julöl 2016  – Del 1

Julöl 2015 – Del 1

Julöl 2015 – Del 2

Julöl 2014 – Del 1

Julöl 2014 – Del 2

Julöl 2014 – Sista delen

Inlägget Julöl 2018 – Det stora testet (1 av 2) dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Det som man egentligen behöver är en stor portion med VM-stämning. Hjälp till med lite flaggor, Sverigehår och vikingahjälmar. Duka upp i god tid och dra igång rejält med ljud så du känner ”läktarstämning”.

Försnack kan tyckas obetydligt men för att den rätta stämningen ska infinna sig så dra på TV:n i god tid. Kanske behöver skärmen justeras? Kanske behövs någon högtalare vridas? Kanske kommer det någon rolig intervju med någon ölglad svensk? Allt för stämningen ska infinna sig!

Matcher, tider, lag och kanaler.

Att äta till fotbolls-VM

Öl och chips till fotbolls-VM är ju en klassiker. Jag drygar ut chipsskålen med lite andra små godsaker som kan tänkas passa som inte tar för lång tid.

Barnen har beställt quesadillas som man enkelt gör med ost, tortillabröd och till exempel kyckling. Köp färdiggrillad kyckling, philadelphiaost, cheddar eller mozarellaost och någon chili. Eventuellt lite finhackad paprika och lök. Stek på medelvärme i torr stekpanna och skär sedan upp i fina trekantiga slajsar.

Jag har beställt nåt med räkor och grönsaker. Färdigskalade räkor med färskost, rödlök och chiliflakes blandas snabbt ihop och kan serveras på kex eller chips. Hacka lök och räkor och blanda med osten och chiliflakes. Klicka upp på kex, chips eller på en grillad zucchiniskiva kanske?

Och så något för köttätaren behövs alltid. Snabbaste och enklaste? En god grillad korvbit och ostkub är lika gott nu som på 70-talet. Köp bra korv och stek slantar.(jag valde salsiccia med vitlök, persilja och timjan) Gör kuber av ost och paprika. Stick på tandpetare. Snabbare än så blir det inte i tilltuggsväg.

Små kex med lufttorkad skinka, lök och basilika är ett annat snabbt tips.

Håll tilltuggen ätvänliga i lagom stora munsbitar eller mumsbitar. Man ska kunna sluka tilltugget i en tugga. Man vill ju helst undvika att någon inte hinner svälja sitt tilltugg när det är dags att skrika JAAAAA!!!!

För andra tilltugg, bufféer som tar längre tid och är lite mer avancerade.

Grillad Halloumi är också enkelt att bara grilla på och sedan toppa med basilika och tomat. Skär upp osten i  lagom stora bitar. Skär tomat i mindre bitar och dekorera med färska basilikablad. Montera ihop skapelsen till små goda halloumisnittar.

Hur lång tid tar det här nu då, om man vill göra alla små snabba skapelser? Det tar en timme att göra alla snittar korvar och röror.

Snart avspark, hela Sverige!

Inlägget Fotbolls-VM med snabba tilltugg och snittar dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Amager – Trillium Sigtebroad IPA

Amager, ett danskt bryggeri som inte bara brukar leverera bra kvalitet med sina ölar utan också snygga flaskor.  Denna är ett samarbete med amerikanska Trillium Brewing Co.

På etiketten, (eftersom vi tittade på Nakna Pistolen igår) så ser det ut som det är Pricilla Presley som står och skär bröd. Man har just siktat på att använda samma ingredienser som till ett gammalt danskt bröd i denna öl.

Humledoften slår en direkt när man poppar upp kapsylen. Det doftar härlig NEIPA på hela altanen.

Väl i glaset ser det helt fantastiskt ut. Mycket trevlig och fin gyllengul som är väldigt hazy. Precis som man förväntar sig. Det är en snygg öl och den ser ut som om man pressat ner en aprikos genom en sil.

Panelen består av två medlemmar och den andra panelmedlemmen gillar inte riktigt denna stil av IPA. ”Det är först fruktigt fräsch och friskt som sen blir till beska i alldeles för stor kontrast. Blir bara knas för mig. Avslutning drar för mycket. Får fan ont alltså.”

Medan för undertecknad är detta bland det bästa man kan dricka. Ett riktigt gott humlejuice av hög kvalitet. Rekommenderas varmt till alla som uppskattar ölstilen.

Den får 4 färska citrusfrukter i betyg.

Fullers & Friends – Rebirth

Ytterligare en leverans från Fullers & Friends som är ett koncept där Fullers gör samarbeten med andra regionala favoritbryggerier. Rebirth är den andra vi testar i serien.

Även denna blir snygg i glaset med en ljus bärnstensfärg. Trivsam att titta på.

Man har i den här försökt, tillsammans med Moor Beers,  återskapa den klassiska Fullers ESB som har varit en stor framgång. Den skulle återfödas i ny tappning. Rebirth. Resultat är mycket bra.

Smaken är komplex och intressant. Känns som receptet är väldigt genomtänkt och välgjort. Känns lite unik på nåt sätt. Mycket smak och humle. Det hittas sviskon, och Katrinplommon ganska snabbt. En väldigt god öl.

4 humlor får Rebirth i betyg.

Beerbliotek – Black Ale Chilli

Beerbliotek levererar alltid hög kvalitet på ölarna. Vi har många favoriter som kommer från dom så det är alltid spännande att testa något från Beerbliotek. Inte heller denna blev en besvikelse.

Här har vi en Black IPA som är en IPA variant som är väldigt mörk eller till och med svart. Färgen får den ifrån den malt som används. Smaken blir ofta lite rostad med toner av choklad eller knäck. Man använder också humle som ger citrustoner.

Sen kommer chillin som en bitchslap.

Black Ale Chilli var bryggeriets första öl som bryggdes och man firar nu 5 års jubileum och bestämde sig för att brygga denna en gång till för att fira det.

Vid upphällning ser vi att den är svart som natten. Choklad och kaffetonerna som man känner gör att doften känns lite”stoutig”. Känner spontant att jag vill ha den i en chiligryta.

Dom lovar på burken att den har ”a bit of a kick” och det stämmer. Tar man ett par rejäla klunkar så bränner det till lite grann. Börjar med lite fuktighet. Sen kommer chillin som en bitchslap. Chillin tillsammans med humlen och stoutigheten skapar en intressant kombination. Efter att det bränner till lite så tränger sig lite 70% (eller högre) kakaochoklad och lakrits igenom.

Tänker också att det skulle nog funka bra till en dessert. Typ en pannacotta. Där chillin blir en bra kombo till det söta.

Fyra starka chillifrukter får de i betyg.

Anchor – Coffee Porter

En porter tillhör inte vanligheterna att vi testar. Men skall man göra en bladad test så ska man. Vi häller upp och ser är det är svart. Vad ska det var liksom? Det är en porter.

Byggnaden som Anchor har sitt bryggeri i var från början just ett kafferosteri. Och det kändes att det var dags att göra en Coffee Porter. Så tillsammans med en lokal rosteri så skapades denna dryck.

Etiketten är en klassisk Anchor etikett med hög igenkänningsfaktor.

Smaken är inte riktigt som man förväntade sig. Smaken var lite söt. Det var lite av en överraskning. Kan vara så att Chili Alen innan har bränt av några flimmerhår men vi känner inte av nåt kaffe direkt. Sen kanske det är amerikanskt kaffe som det syftas på. Det kan ju vara lite blaskigt.

Skriver man kaffe så skall det smaka kaffe.

Tycker inte att denna var så jätterolig. Skriver man kaffe så skall det smaka kaffe. Den här blir lite mer som blaskig kaffe med socker. Lite trist. Hade en del förväntningar.

Det finns många stoutar/portrar som är bättre. För oss är det sötman som förstör den.

Mot slutet av testet vid en rap så dök smaken gul skumbanan upp. Och efter en klunk till så kan man konstatera att sötman i denna är skumbanan. Inte den med choklad på utan den gula.

Två kaffebönor i betyg.

Lagunitas – Dark Swan

Dgas för en Sour Ale då. Och inte vilken som helst utan från Lagunitas. Gillar generellt det som Lagunitas brygger och deras IPA och Pale Ale är en favoriter som ofta finns i dryckeskylen. Förväntningarna är höga inför denna.

I glaset ser Dark Swan ut som svartvinbärssaft. Det ser trevlig och läskande ut. Jag brukar gilla sour ale och säsongen för det startar nu.

I smaken hittar man mycket svarta vinbär. Det var väldigt tydligt. Sen finns en del andra lite svårdefinierade kryddor också som simmar omkring i smakbilden. Man känner ändå på nåt sätt att det är en Lagunitas man dricker. Det är inte den mest Sour av dom Sour Ale som jag testat. Inte en Trolltunga direkt så att säga. Men surigheten finns där och vill man ha en läskande öl utan att det drar för mycket i mungiporna så blir denna perfekt.

Mörka svanen får fyra mörka bär i betyg.

Nyfiken på Stigbergets öl? Här är ett minitest med tre stycken öl från Stigbergets.

Stinas Mat & Prat finns på Untappd för den som är intresserad av spontantester av olika öl.

Följ mig gärna också på Instagram eller på Facebook för inspirerande matbilder.

Inlägget Ölprovning från Black IPA till Sour Ale dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Stigbergets -West Coast

En IPA med 6,5% i alkoholhalt.

Fiskmåsen! Älskar den väldigt humliga doften som blandas med mycket frukt. Färgen är inte så jättetrevlig dock. Ser lite blaskig ut.

Smaken är fantastisk på denna. Alla komponenter sitter där dom ska. Beskan tar inte över något utan är precis så mycket som det ska vara. Det är många frukter i den lena smakbilden. Det är en njutning att dricka och känna smakerna i varje munfull.

Tillhör helt klart en av favoritölen. En mycket bra, som dom själva uttrycker det, västkustskt humlejos. Rekommenderas starkt till alla humleälskare.

Fyra tjocka fiskmåsar i betyg.

Stigbergets -Amazing Haze

En IPA på 6,5 procent. Eller som Stigbergets själva uttrycker det. Humlejos, torrhumlad upp i brygga. Med Mosaik för den som är intresserad av det.

Direkt när man poppar upp kapsylen så träffas man av en doftbomb av humle och frukt. Främst citrus. Det är riktigt trevligt och förväntningarna för smaken skjuter upp i höjden.

Vi häller upp och ser att även den grumliga färgen som man ser i glaset är ljuvlig och inbjudande. Man vill smaka på en gång. Och det gör vi också.

Smakerna är fantastiska och denna har lite mer kropp och tyngd än West Coast. En hel del beska med näst intill perfekt balans på ingredienserna. Man vill luta sig tillbaka och nynna på en bra melodi och känna dom olika smakkomponenterna. ”Bara att köpa” som Frithiofsson sagt om nåt vin på TV4 Nyhetsmorgon. Är man en ölälskare så är det här en öl som man inte får missa.

En annan roligt grej som jag läste nånstans runt påsk på bolaget:

Amazing Hare, vilket roligt namn på en påsköl.

Fyra stora starka harar i betyg som West Coast även om denna faktiskt är snäppet bättre. Fast det är målfoto som gäller.

Stigbergets – Sublimo

Sublimo är en ofiltrerad och opastöriserad APA med en procenthalt på 5,5.

Etikett med nån figur som visade sig vara en delfin. En deflin som ser ut att ha lite ont uppsåt. Kanske undermedvetet med tanke på namnet.

Den är snygg i glaset med en färg som ser riktigt trevlig ut. Ljus och grumlig. Doften är bra med mycket humle.

Smaken är fruktigt men lite vattning. Den har dock mer frukt än vad doften utlovar. Man får tyvärr lite känslan av att det utspätt. Kolsyran är väldigt knapp. Det kommer en ordentlig beska i eftersmaken som ligger kvar rätt så länge.

Slutsatsen blir att den är ganska liten i kroppen. Mycket fruktsmak med trevlig beskhet i eftersmaken men däremellan finns tyvärr vattnet. Man, som jag nyss läste i en ölgrupp, hjular inte av lycka men den är OK. Den är dessvärre inte värd sina 33 kronor. Då finns det många andra alternativ som det är mer ummph i.

Knappt tre delfiner i betyg,

Inlägget Stigbergets öl – minitest med två IPA och en APA dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Att göra efter någon annans instruktioner är ganska främmande och kan vara en utmaning. Jag vill ju gärna skruva till det på mitt sätt och det kan ibland ställa till så att man går händelserna i förväg i receptet. Den här gången bestämde jag mig för att följa till punkt och pricka. Dels för att se hur Zeinas instruktioner på tapsi är och för att utmana mig själv att göra något från A-Ö enligt lista.

7-kryddor

Två saker har jag ändrat på ändå och hoppas att det är väldigt likt tapsi a´la Zeina. I ingredienslistan står 7-kryddor. Det hade jag inte hemma men jag läste på vad det innehåller och gjorde en liknande bandning på kryddor från hemmaskåpet. Aubergine bytte jag ut mot zucchini.

Summerar med att säga att resultatet blev väldigt gott! Massor med smaker. Mätt som bara den blev jag också! Det bästa av allt är en sån där stor form räcker till flera hungriga gamar eller som i mitt fall, matlåda idag, yes! Antar att smakerna satt sig än mer idag och att det kommer att bli lika gott till lunch eller dubbelt så gott.

Till sist

Något som också är trevligt är att man lätt kan förbereda allt detta innan. Det sköter sig i princip sig självt i ugnen. Viktigt dock att man följer receptet med att efter 30 min lägga över folie så att rätten får gotta i ugnen utan att brännas.

Sugen på mer kycklingrätter? Finns flera bra recept på det här på bloggen med kyckling i ugn.

Inlägget Tapsi by Zeina, vi testar härlig kyckling dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Ordet PFAS betyder högfluorerade ämnen) är samlingsnamnet på ca 3000 kemikalier som används för att stöta bort vatten och smuts. De är inga naturliga ämnen utan är ämnen som är framställda av oss. Vi började användas dessa redan på 50-talet. Trots detta är kunskapen om flera av dessa ämnen är rätt låg.

Studier med försöksdjur har visat att höga halter dessa ämnen kan ge leverskador och påverka bland annat cellfunktioner och  förmågan att reproducera.

Var hittar man det?

Man hittar det i många olika produkter. Det kan t.ex. vara impregnering i textiler, rengöringsmedel eller brandskum. Men man hittar det även i stekpannor och olika typer av matförpackningar. T.ex. viss typ av pizzakartong, olika förpackningar med take-way-mat och micropop.

Det finns idag också i stora delar av vårt grund- och dricksvatten. I en undersökning genomförd av Livsmedelsverket visade det sig att 109 av 1819 dricksvattenanläggningar var påverkade av högfluorerade ämnen. Dom 109 innefattar några av Sveriges största anläggningar och levererar tillsammans vatten till ungefär 3 miljoner konsumenter.

Undvik stekpannor med olika non-stick ytor som t.ex. Teflon.

Hur påverkar det oss?

Många av PFAS-ämnena är helt otestade så vi vet långt ifrån allt om hur dessa påverkar oss. Men många djurförsök har visat att vissa har negativa effekter på reproduktion och påverkar immunförsvaret, sköldkörtelhormoner och levern. Andra av dessa ämnen är misstänkt cancerframkallande. Då det är fettavstötande så lagras det inte i fettvävnad utan vi lagrar det t.ex. i levern och blodet. Hur länge dom lagras där är allt ifrån några dagar till flera år beroende på ämne.

Hur kan man undvika det i matsammanhang?

Det är inte helt lätt på grund av att det är så vanligt och för att mycket av det kommer från tillverkningen av olika produkter. Men det finns några punkter som man kan försöka följa lite för att minska kontakten med det.

• Försök att undvika hämtmat som ligger i vattenavstötande förpackningar. Om du köper färdiglagat så ta ut maten ur förpackningen innan den åker in i micron.
• Strunta i micro-popcorn. Gör vanliga istället.
• Undvik stekpannor med olika non-stick ytor som t.ex. Teflon. Det finns många andra varianter som är bättre som t.ex glas, porslin, rostfritt eller min personliga favorit, en väl inkörd gjutjärnspanna. Detsamma gäller bakformar och kastruller.

Här hittar man fler tips för att undvika PFAS.

Läs gärna mer om PFAS genom länkarna nedan.

Källor

Rapport från Kemikalieinspektionen [PDF]

Granskning från Naturskyddsföreningen

Studie från Svenskt Vatten [PDF]

Handlingsplan för en giftfri vardag (Naturskyddsföreningen)

Vad är PFAS (Naturskyddsföreningen)

Perfluorerade ämnen i miljön (Naturvårdsverket)

Glöm inte att följ mig:

facebook instagram

Inlägget PFAS – högfluorerade ämnen nära din mat dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Våreld (Lager) Påsköl eller våröl?

Först ut är Våreld som är en ljus lager.

Etiketten är väldigt påskig men bjuder också in till längre säsong. Klargul bakgrund med silhuetter i form av fjädrar. Dessutom en matchande gul kapsyl. Extra plus för den. Gillar namnet Våreld. Den var iögonfallande också med sin gula färg och sitt budskap om vår. Ska den säljas fram till valborg tro?

Passar alla påskbord lovar dom, vi får som se? Hur  står den sig mot färsk grön sparris och hemvispad majonnäs till exempel?

Vi häller upp och konstaterar att färgen inte ser särskilt angenäm ut, mer som om man tappat kaffesump i glaset. Ser inte direkt ut som en lager. Doften var desto mer angenäm. Lovar gott.

Första klunken. – ”Den är god. Riktigt god är den”, är en spontan reaktion.

Tar en tugga, ägg, sparris, majjo toppat med löjrom och gräslök. Ölmässigt förändrades den inte något särskilt. Den blev inte godare av maten kan man konstatera men heller inte sämre, den består. När man tog en till tugga mat efter ny klunk med påsköl efteråt så… alla smakerna poppade fram.

Tillsammans med köttbullar blev denna påsköl lite mer besk, vilket föredras av ena panelmedlemmen medans den andra inte riktigt är på banan med det.

Tillsammans med en laxröra med lite sting så håller den sig rätt neutral.

Summerat så klarar den sig till hela påskbordet. Den antar lite olika former beroende på vad man äter. Ena panelen tycker att den gjorde sig bäst till ägg, lax och sparris medans den andra tyckte att den kom fram bäst till köttbullarna. Ju saltare mat, desto mer beska levererade den.

En bra allround öl som man kan servera till påskbordet utan att skämmas.

Det är inte Fullers julöl men den ligger bra högt. Vi ger den fyra påskägg i betyg.

Bootleg Easter Brew (Mörk lager)

På etiketten hittar man en väldigt auktoritär kanin i Amiralkostym med en whiplashkrage som heter Mr Bunny. Det är det påskiga med etiketten. Den innehåller också en story om hur han lyckats fly från blodtörstiga blodhundar, rävar och fåglar och andra djur för kunna brygga denna dryck. Kanske därför han har kragen?

Vi häller upp. Denna är ofiltrerad och opastöriserad och ser så ut också. Doften är rätt kraftig och trevlig.

En klunk då. Beskan slår en och ligger kvar en stund. Det är gott om smak. Svårt att förklara eller identifiera komponenterna i smaken dock. Den är lite speciell. På ett bra sätt.

Efter en gaffel med matjes, majjo och ägg så håller sig smaken stabil. Det händer inte särskilt mycket med det. Den fortsätter att vara god.

Till köttbullarna så ändras karaktären något. Till det bättre. Lite som att alla parametrar höjs. Det är mycket bra.

Laxmackan klarar den också på samma sätt som till matjes. Vinnaren matmässigt till denna är köttbullarna. Det gifte sig bäst. Men även den här ölen är en bra allround som man med gott samvete kan servera på påskbordet.

Tre befälskaniner i betyg.

St Eriks (Session IPA)

Etiketten är inte det minsta påskig. Nån sorts spelkorts-kung på etiketten? Är det påsk? Näe, går bort.

Doften är en typsikt humlearomatisk IPA. Dvs väldigt trevlig för en panelmedlem medans den andra gör nån sorts Kalle Anka ljud. Det kan trots det blir nåt bra av detta.

Vi tar väl och smakar.

Vad i helvete! Vad är det för jävla smak. Härsken frukt? Allt annat än gott.

Vi tuggar i oss lite matjes med tillbehör. Aha, här händer det grejer. Helt plötsligt så får man en Rolls-Royce-Matjes. Allt lyfts. Synd bara att man måste genomlida smaken av dålig frukt innan.

Till äggen och majjon så blir smaken lite trevligare men den övermogna fruktsmaken tränger igenom. Ej godkänt.

Helt plötsligt så får man en Rolls-Royce-Matjes.

Köttbullarna lyckades skala av smaken av härsken frukt och då blev den rätt god faktiskt. Även till laxen fungerade den bra. Man kan säga att det måste vara mat med kraftig smak om denna  påsköl ska bli trevlig. Definitivt ingen allround öl.

Om du inte tänker bjuda på ett bord som består av [mat med massa smak] så skall du undivka den här. Troligtvis annars också.

Som sällskapsdryck går den galenbort. Möjligtvis kan häxorna på blåkulla gilla denna. Eller ha med den i nån häxbrygd.

St Eriks får två påskharar i betyg.

Sugen på fler tips? Vi har ju tester av öl lite då och då, Senaste öltestet kan du läsa om här.

Inlägget Påsköl – test från smaskens till mindre gott. dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Små skålar med såser och andra tillbehör ger tillfälle att plocka och komponera som man tycker. Toppingen är en av det viktigaste delarna på buffén tycker jag. Min son tycker att färskost och stenbitsrom är det viktigaste. På brickan nedan ser vi härligt frasiga friterade räkor, hemgjord aioli, lime och baguetter, mums!

Här är en länk till dig som missat någon deltävling eller någon annan viktig information om mello.

Uppladdning

Vi börjar oftast med uppladdning på eftermiddagen med spellistan melodifestivalen. Det är allt från vita vidder, bra vibrationer till älskar du livet. Allt blandat från tidigare festivaler. Någon gång under dagen/kvällen brukar vi också köra lite Youtube-klipp från hårresande eurovisionbidrag. Mycket underhållande! Rumänien 2013 Cezar är en favorit.

I vårat hem är det obligatorisk omröstning och åsikter om framträdande, sång och skandaler diskuteras högljutt. Årets favorit för mig kom ju inte fram till finalen vilket betyder att redan innan finalen så vann alltså fel låt! Soffpanelen har aldrig varit så eniga. Alla tyckte samma sak just den här gången. Vilken låt? Dotter med låten cry såklart.

Kycklingklubbor

Årets uttagningsrunda med skandaler och fest går mot sitt slut, 12 finalister är klara för finalen. En av dessa kommer alltså representera Sverige i eurovision. Vår panel i åldrarna 11-45 är besvikna. Vi hittade liksom inte året Måns, eller Loreen. Det kommer inte bli någon klar segrare gissar jag. Jämnt ända in i det sista är det jag tror.

Här kommer startfältet för melodifestivalen final:

1. Mendez – Everyday
2. Renaida – All The Feels
3. Martin Almgren – A Bitter Lullaby
4. John Lundvik – My Turn
5. Jessica Andersson – Party Voice
6. LIAMOO – Last Breath
7. Samir & Viktor – Shuffla
8. Mariette – For You
9. FELIX SANDMAN – Every Single Day
10. Margaret – In My Cabana
11. Benjamin Ingrosso – Dance You Off
12. Rolandz – Fuldans

Och här kommer min analys och förhoppning i blandad ordning: Det är en salig blandning mellanmjölk i mitten på startfältet med ballader och annat som inte kommer att gå hem i eurovision konstaterar jag. en hel del ”vi har hört det här förut”. Jag lägger min röst på Mendez. Jag tror att den kommer att kunna få en placering i eurovision. MEN det kommer att stå mellan Felix, Benjamin och möjligen Mariette. Det är vad jag tror.

Fler tips på snittar och annat gott? Jag har gjort ett inlägg med melodifestivalen tidigare med så kallad plock, för mer inspiration flera små mumsbitar följ länken.

Något sött? Varför inte glassbomb?

Alla bidrag följer här om du vill ha en liten repetition på hur alla finalister lät.

FINALISTER

Inlägget Melodifestivalen med goda små läckerheter och snittar dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Vedett

En Witbier. Ingen av oss brukar historiskt sett gilla Wit, men tänker att man måste ju prova med jämna mellanrum. Vi kanske hittar nån som vi gillar eller så kanske smaklökarna har utvecklats åt nåt håll. En Witbier är ju ofta kryddad med koriander och redan där så blir det uppförsbacke för Stina. Att den är kryddad med både apelsinskal och koriander, två smaker som
hon ogillar mest gör inte saken bättre.

Men vi tar väl och smakar. Med öppet sinne. Tar ett par klunkar.  Blir alldeles tom. Det börjar med en smak som påminner om gamla sopor som stått och avslutas med nån sorts unkenhet.
Stina räcker fram armen till mig med orden ”jag vill vaska min”.  Vem gillar sånt här? Många uppenbarligen men inte vi. Det tar emot att vaska och det händer ungefär aldrig, men får vi inte ner detta.

Tanken från början om att man kanske ska prova en sån där veteöl igen visade sig inte vara nån bra ide. Man kan med all önskvärd tydlighet konstatera att vi inte ändrat smak gällande Witbier.  Fy bubblan.

Överkryssad kapsyl i betyg.

Effortless IPA

Burken gör att man får höga förväntningar. Man blir lite glad. IPA med grapefrukt. Måste ju bara var bra. Vi häller upp så får vi se.

Vi drar in en långsniff. Fy faan vad det luktar grapfrukt om det här. Nästa som att lukta på en läsk. Har för mig att det fanns nån Schweppes-dryck som hade samma doft. Ingen tvekan om att det är grapefrukt i den här.
Smaken då? Lika tydligt smak som med grapefruktdoften. Det är väldigt mycket, men samtidigt en balanserad, smak av grapefrukt. Effortless IPA gillas av båda panelmedlemmarna. Till och med av den som inte är så förtjust i grapefrukt i vanliga fall.

– ”Du har ju bara valt sånt som jag inte gillar. Är det nån kupp eller?”

Är Stinas kommentar efter ölprovning med koriander, apelsin och grapefrukt.

Denna öl levererar precis det den utlovar. Det är en grapefrukt i IPA-format helt enkelt. Utifrån det och att det är gjort på ett bra sätt måste det ju bli ett ganska bra betyg. Drycken får fyra kapsyler.

Extra plus också för bilden på burken. En kotte (?) som chillar i solstol och pressar grape i en öl.

I like to moob it moob it

Nästa i vår ölprovning en DIPA i rolig burk. Burken innehåller också en lång histora på som handlar om man boobs. Ifall det är orsakat av IPA eller om det är kebaben man äter efter en kväll med industrilager.

Omslaget ser först ut att vara ett gäng hipsters med skägg men jag vet inte. Killarna jublar i brynja och kallingar. Jo, det är hipsters. Och jag tror inte att dom jublar. Dom är fulla. Det är 8,8 procent i denna DIPA. Burken får full pott i betyg.

Vi häller upp och drar en sniff. Det rynkas lite på näsan åt doften. Den är lite diffus. En viss skepticism infinner sig. Det finns dock lite fruktighet, lite citrus.

Lika bra att ta ett par klunkar? Smaken är väldigt distinkt. Känns verkligen att det är en DIPA. Citrusen som fanns i doften återfinns tydligt i smaken. Närmare bestämt så är det pomerans. Pomerans är förresten en frukt man inte äter. Den är äcklig. Man har den i marmelad. Det är strecken i marmeladen som är pomerans. Man kan tydligen ha det i öl också. Smaken avslutas med en liten beskhet på slutet. Lite lagom sådär.

Stina får frågan om vad hon tycker.

– ”Jag börjar bli berusad. Det är vad jag tycker.”

Jag får känslan av att det här är en öl man vill sitta och smutta på länge. I en loungemöbel med nån skön musik i bakgrunden. Kanske innan man ska på nåt event. Det här är en öl som behöver få tid på sig att bli uppdrucken.

Efter att burken är uppdrucken förstår man omslaget. Man blir som dom på bilden. Man blir lite flummig.

Fyra kapsyler får den av panelen.

Sour Apple Gose

Sist ut i startfältet på vår ölprovning. En Gose. Brukar gilla stilen men blir lite skeptiskt till att det är äpple. Äpple liksom. Kombinerat med suris. Kommer att tänka på en gammal Stefan Sauk-karaktär i
80-tals serien Lorry. Han som alltid var skeptiskt. Doktor Dängroth? Hette han så?

Första som slår en när man häller upp är det ser ut som äppeljuice. Man blir inte mindre skeptiskt av det. Nåja. Doften är mest ”suris”.  Man hittar definitivt inte äpple i doften. Eller så behöver jag ta Otrivin.

Lika bra att smaka då och få det överstökat. Stina gillar egentligen inte surisar.  Kan vara för att hon inte är förtjust i citrus. Vilket dessvärre har lite varit temat under hela testet.
Men denna var riktigt bra. Mycket förvånad. I bakgrunden finns tydligt smaken av äppelmust. Surigheten i drycken är precis lagom. Äppelsmak kombinerat bra balanserad surighet.
Riktigt bra och oväntad kombo. Det kommer definitivt att bli omköp av denna.

Tror faktiskt att vi får kora denna som testets vinnare idag. Även om det så klart är svårt att jämföra massa olika stilar. Men skitsamma. Det här blir vinnaren. Vi drar till med fem kapsyler.

Inlägget Ölprovning med frukttema mars 2018 dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Boken inleds med att du som läsare får följa en person vars dagliga intag av mat består i en portion flytande kost innehållandes alla de ämnen som kroppen kan tänkas behöva. På så sätt behöver man inte ha lunch utan kan sitta och arbeta hela dagen på samma plats och i samband med toalettbesök hämta en ny shake i kylen. Fortsättningsvis kryper historierna alltmer närmare ens egna vardag med lunchmöten där vi ska ta in en hel powerpoint-presentation samtidigt som vi petar i en pastasallad.

Jag upplever också att påsarna i inledningsfasen där de ska motsvara en måltid senare blir alltmer en diet. Att bland dietpåsarna kommer bantade sådan drycker. Påsar som har en reklam om att de ska innehålla muskelbyggande, antioxidanter mm med få kalorier.

Dieter kommer också på fråga i Måltidens magi som ett direkt led från påsarna. Här tas det upp om allt från 5:2 till blodtypsdieter och andra bluffar. Boken tar upp några exempel på hur man kan börja att må efter en tid med självsvält, eller dieter om du vill kalla det så. Personer som har kört sig själva i botten på grund av självsvält berättar.

Att äta tillsammans

Den andra ansiktshalvan av boken tar upp de positiva effekter som man får av att laga och äta mat tillsammans vid matbordet. Att man deltar i en måltid. Man äter inte bara mat utan deltar i samtal med varandra. Kanske pratar man om maten eller också kan samtalet pågå länge om djupare ämnen.

Det som berör mig ytterst är den krassa verkligheten när  det gäller äldreboende och mat. Eller äldre med leverans av mat via hemtjänsten. Att sitta ensam och äta sin centralkökslagade mat som man värmt i sin mikro. Att inte delta i en måltid med andra. Att dra av plastfolie från en engångsform och sätta sig vid sitt bord och äta ensam..

Jag ställer mig frågan, är det verkligen så vi ska ha det och vad ska vi i göra åt detta om vi inte vill ha det så?

Måltidens magi tar också upp hur en grupp människor från olika länder och kulturer lagar mat tillsammans från grunden, deltar i måltiden efter de lagat och sedan sitter och samtalar om allt möjligt. Ett sätt att komma närmare varandra via måltiden. Mycket intressant! Att lära sig saker om andra människor och andra kulturer genom att laga mat och äta tillsammans till bords.

Slutligen

Om du som jag tycker att det är intressant att läsa liknande böcker rekommenderar jag att du läser boken den hemlige kocken. Förutom intressant läsning så finns också ett register  på e-nummer längst bak i boken. Där skrivs det ut vad till exempel e621 betyder, fakta om biverkningar och vilka länder som har förbjudit vissa av dessa.

Förutom ämnet i böckerna som Mats Eric Nilsson skrivit om är det väldigt underhållande sätt de är skrivna på. Jag har tidigare skrivit om boken saltad nota. I den här boken finns också en rad fantastiska bilder,

Själv tänker jag fortsätta laga mat från grunden. Jag tänker fortsätta att njuta av mat och måltider. Jag tänker fortsätta att delta i roliga samtal kring en vacker dukning. Jag tänker fortsätta diskutera vid matbordet eller runt köksön. Jag tänker också fundera på hur jag kan bidra till bättre måltider för våra äldre. Där äldre får njuta. Kanske finns det några som vill laga mat tillsammans?  Hoppas.

Glöm inte att följa mig:

facebook instagram

Inlägget Måltidens magi, Mats-Eric Nilsson dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Dessutom har IKEAs fader, grundare, Smålands egen möbelkung lämnat jordelivet för nya inredningsuppdrag.

På hemmaplan, alltså hemma hos mig i mitt radhus, på min gata har det också hänt grejer den här veckan till motsats mot dessa nyheter. Nyheter som för mig är väldigt roliga och smått fantastiska. Bloggen har fått sitt nya utseende och sitt nya namn. Som tonåringen sa: ”Ser fett proffsigt ut”.

Jag tror att jag har slagit rekord i antal to-do på mitt senaste recept på rosmarinköttbullar. MEN jag vill att det ska vara tydligt och att alla ska kunna laga mina recept. Det är också så kul att skapa i köket och det är liksom aldrig nog.

Det är nästan så att någon får ta tag i mina händer och skaka tills jag släpper sleven och bunken. Påpekar så här i efterhand att det finns 4 tillbehör kvar i kylen som jag tyckte skulle varit med i receptet.

Bloggen har fått sitt nya utseende och sitt nya namn. Som tonåringen sa: ”Ser fett proffsigt ut”.

Känner mig lite som en tokig konstnär i köket när jag lagar. Skapar och skapar och har inte tid med kritik och åsikter. Det tar jag däremot tacksamt emot efteråt. När det är dags att provsmaka någonstans längs vägen eller äta det färdiga resultatet. Då finns både ödmjukhet och lyhördhet.

Nu stundar helgen och jag tror att samtliga i min familj tycker att det ska bli väldigt skönt. Dessutom börjar ju mello. Det är ju så himla underhållande! Årstiden som förr va en lång väntan på vår är nu en otroligt kul tid. Omröstningar, skandaler och en och annan troschock. Kommer Edward Blom sjunga om ost? kommer Robert Gustafsson ramla eller kommer programledarna att vara usla?

Vem tar förresten över om Henric von Zweigbergk blir sjuk?? Alltså dom kunde ju inte vara utan varken honom eller Krister Björkman på Eurovision förra året. Det blir som Tony Irving skulle säga: ka ta stååf.

Maten då? Här har den en central del inför varje mellotillfälle och alla får säga sitt. Det blir en blandning av snittar, buffé, plock, chips och glass. God dryck finns också naturligtvis.

Till finalen den 10:e mars kommer ett inlägg med recept och idéer för din bästa finalupplevelse. jag lovar att lägga upp inlägget i god tid så att du hinner handla och laga gott.

Trevlig mat och prathelg

Inlägget Veckan som har gått med melloavslut. dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Mat

Bloggen får ett nytt ansikte men också lite mer struktur. Under rubriken Mat hittar man recept på rätter och tillbehör samt desserter. Köttfärsbloggens alla recept har flyttat med till den nya fina Stinas Mat & Prat.

Prat

Inlägg som inte är recept kommer att finns under Prat. I pratdelen finns också ljuvliga besök på restauranger ifall du behöver tips på det någon dag. Där tas också upp ämnen som jag tycker är värda att diskutera. Även mindre seriösa inlägg om sånt som är roligt att prata om.

Slutligen

Jag hoppas att du hittar inspirerande recept och underhållning. Har du några frågor, ris eller ros så är du jättevälkommen att kontakta mig. Antingen genom formuläret på Kontakt-sidan eller släng iväg ett mail till stina@stinasmatochprat.se.

Inlägget Köttfärsbloggen flyttar ut. Stinas Mat & Prat flyttar in dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Men akta, den innehåller massa senor och hinnor och fett. En svår grytklump. Varför ska jag ta högrev när finns andra köttklumpar utan ben, kvistar, hinnor och fett? Rena släta fina grytbitar från fransyska är ju väldigt mycket enklare. Det är då inget fel på fransyska men det är heller inget fel på högrev.

Tvärtom så kan man ju använda den i alla sammanhang. Gryta, helsteka, grilla, chili, hamburgare mm. Detta uppsving som högrev fick när nån smartskalle kom på att man kunde mala det till färs och sälja exklusiva hambisar. Det var väl då snarare hamburgarna som skulle bli kvalitativa med bra kött och exotiska tillbehör. Som vanligt så blir det nästan som med pizza, alla tillbehör på. Valmöjligheterna oändliga men grunden består. Högrev består.

Högrev har blivit populärt

Så från svåra grytbitar till kvalitativa hamburgare. Slutsatsen är att det var bra att smartskallen kom på att mala burgare. Fler får upp ögonen för högrev och dess fantastiska smöriga entrecoteiga (kan man säga så?) kött. Det som är viktigt att veta tillagningsmässigt är PÅ eller AV. Det vill säga, laga lääääänge eller snabbt. Inte en liten stund till på grillen och inte en timme för tidigt i chiligrytan.

Som med allt annat som får uppsving så gäller det att se upp i kötthyllan. Köp bra kvalitet. Priset brukar vara en fingervisning och en annan är att ge tusan i import. Tips när du ska köpa högrev, titta på köttet hur det ser ut. Är det mycket köttsaft utanför köttklumpen? Ta en annan bit. Välj en som inte känns lös. Lovar att det blir hur gott som helst i grytan.

Inlägget Högrev ett smörigt gott kött till grytor och hamburgare dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Startfältet ser ut som följer:

Samuel Adams, Winter Lager

(AVB 5,5%, Systembolagets nummer: 11363)

Flaskan pryds av en uggla med tuff attityd som verkar redo för vilken svart pist som helst. Inte särskilt mycket jul men som namnet säger så är det en så kallad Winter Lager. Då man stjälper upp brygden fylls glaset av en bärnstensfärgad dryck med svag men ändå julölig doft. En julöl för lagerlovers.

Men vem uppskattar lager när det finns så mycket annat i julölshyllan? Efter lite eftertanke så kom vi ändå på några stycken. Bland annat Rudolf med röda mulen som svalkar sig med en kall Winter Lager efter dagens träningspass med släden. Trevlig mingelöl som inte kräver några tillbehör och som kan uppskattas av såväl törstiga julölsfantaster och icke-julölsfantaster.

Betyg: 3 kluttar av Aki och 4 kluttar av Stina

Harveys Christmas ale

(AVB 7,5%, procent Systembolagets nummer: 11622)

Då blev det lite annat. Som vanligt kollar vi etiketten först. Den är röd, den har tomte. Det ser ut som man har slängt dit det som måste vara på etiketten. Christmas, tomte och rött. Lite slarvigt intryck får man, som om det vore bråttom.

NÅ, fyller glaset och panelen utbrister -Oj vilken färg! Den är nästan röd, härlig. För alen mot näsan och i samma ögonblick uppstår bekymmersstreck i pannan. Vi beskriver doften som konstig och tänker positivt och säger att den kanske smakar bättre än doften? Åh herregud! Ganska spritig. Provar igen. Näe dra!!! Kommer en icke angenäm smak krypandes som hänger kvar. En spritig sådan. En panelmedlem springer mot diskbänken och trycker i sig pepparkaksdeg och menar att det går att dämpa det värsta med deg. Det exakta ordet va ”skyddar”. Clark Griswold åker under lastbilen och fastnar. Isporjektilen åker genom grannens ruta och pajjar bang olufsenstereon . Tyko Jonsson sover skönt men vaknar med ett ryck av julottan som startar med en hisklig orgelmusik. Aldrig mer.

Betyget blir en halvsmashad köttfärsklutt.

Rogue Ales, Santa’s Private Reserve

(AVB 5%, procent Systembolagets nummer: 11360)

Julig etikett med en tomte som är på ett till synes livligt partyhumör. Han ser lite småberusad ut. Fin färg igen men så har det ju sett ut hittills. Doften då? Doftar inget. Har vi blivit bedövade tro? Man kan ana en liten angenäm doft  men den är svag. Smaken är mainstream och tråkig. Händer liksom inget. Drar inte åt nåt håll men är heller inte äcklig. Cousin Eddies frukostöl i samband med tömning av septiktank på gatan.

Betyg: Ett svagt 3 klutts mainstreambetyg.

Freeze Warning

(AVB 8,9%, Systembolagets nummer: 11865)

Freeze Warning. Eller den kanske borde kallas Freeze Warming? Med sinna 8 komma hejdå är det den starkaste i startfältet. Etiketten är inte den juligaste. Nästan inte ens vintrig. En tappkran liksom.

Smaken var angenäm. Många smaker blandas i en komplex sammansättning.  Det började dock brinna efter en stund. Man kände var klunken var nånstans.

Måste ändå säga att det är en mycket trevlig öl efter att maten har ätits och det ha lugnat sig lite. Sitta och mysa i ren Ernst-anda bland granrisbuketter äpplen och hemmagjorda ljuskronor.

Fullers, Old Winter Ale

(AVB 5,2%, Systembolagets nummer: 11640)

Årets batch av numera klassiska Old Winter Ale! Det är lika självklart för oss att inhandla denna som att titta på Kalle Anka klockan 15.00 på julafton. I år är den tillbaka i högform. Klockan är definitivt 15 och Arne Weise tänder ljuset med sin stora ask tändstickor. Känslan är där, allt sitter på plats. Ett självklart val till julbordet. Det är just när man smakar med julmat som den kommer till sitt rätta element. Vi smakade med alla komponenter som man kan hitta på ett julbord. Med en rejäl klick Västerviks senap på skinkan tappade den dock lite smak men det är helt överkomligt.

Tidigare tester av julöl:

Inlägget Test av julöl – 2017 dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Meningen med streetfood är att man ska kunna springa runt på stan och samtidigt plocka i sig god mat i formatet varmkorv, on the way tänker jag? Spela Roland vad det är tänkt, har man minsta intresse för god mat så räcker det för att fylla ett helt bord med smårätter det är bara fantasin som sätter gränser.

Kött, räkor, kyckling, korv, såser, grönsaker och sen är det bara blanda hejvilt och testa olika kombinationer. Vi hade som matemballage minitortillas- vete och majs samt bluecornchips. I listan nedan kan du läsa vad vi hade i matväg.

Det bästa med rätten/rätterna är att man får plats i magen med att prova flera kombinationer då bröden är små. Om man inte orkar ett helt minibröd kan man göra en munsbit. Exempelvis kan man fylla ett smarrigt bluecornchips med kött, ”streetsås” och picklad rödlök, mums!

Så mycket spring på stan blev det inte men matsuccé för samtliga familjemedlemmar. Majsbröden var lite för tunna och inte så goda, kanske ska man baka egna nästa gång? För det kommer definitivt bli fler gånger som vi äter det här. Eftersom vi älskar sån här mat så finns det ett inlägg till med massa mexikansk mat om man vill göra sig en jättebuffé.

På vårat bord med streetfood fanns:

• Soya och vitlöksmarinerad entrecote toppad med sesamfrön
• Färskkorv kryddad med ghost chili
• Bläckfisk
• Pankofriterade jätteräkor
• Avokadoröra
• Hemgjord aioli
• Picklad rödlök
• Färsk rödlök
• Rostad lök
• Crème fraiche
• Friterad persilja
• Ajvar
• Smoky Chipotle Chili Salsa från Old El Paso
• Citron, lime
• Minigurka, pärltomat.
• Grana padanoost
• Nåt mer som jag säkert har glömt, det va fullt på bordet.

Inlägget Streetfood med räkor, bläckfisk, kött och mycket mer. dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Det här med paprika förresten. Det är bara i här i Sverige som vi kallar paprika för paprika. Normalt heter det nånting annat. Alla typer är iallafall benämningar på olika slags chili. Vår paprika är också chili. Allt är alltså chilifrukt med olika smak och styrka.

Nåja, kan i alla fall starkt rekommendera att köpa Erős Pista om man har chansen.

Inlägget Erős Pista, paprikapasta eller ”paprikagegga” dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Man behöver ju både sött och salt så vi börjar med att baka en Karlsbaderkrans. Namnet har den fått från en kurorten Karlsbad vars vatten var gulfärgat vilket gjorde även bröden bakade med denna vatten gulaktiga. Vi gjorde en krans med smör och mandelmassa. Vi vispade ihop lite grädde också för att doppa kransen i. Ska man frossa så ska man och eftersom det är mandelmassa, smör och mandel i kändes det inte fel att klicka på lättvispad grädde till kransen.

Sconsen då?

Scones är ju ett måste när man bjuder på afternoon tea. Våra blev nån sorts variant som är lite mindre och tunnare. Man skulle kunna kalla dom för scones-plättar. Till dessa plättar serverades det aprikosmarmelad och björnbärsmarmelad från Wiks Slott och  ost såklart. Plättarna blev perfekta att bre och lägga på pålägg uppepå plätten efter som de va platta. Lagom stora så att man får plats med mer i tårtmagen.

Vi fyllde också på bordet med Delicatobollar av mörk choklad som kom från senaste Smakboxen.  Riktigt smarriga var dom faktiskt. Lite Butter Crisps från Jules Destrooper och Wafer Rolls fick plats också dom är ju så tunna och spröda. Kan nämna att allt från Jules Destrooper är supergott, bara att köpa. Bästa alternativ i köpekakshyllan alltså.

Och teet?

Själva teet då? Antar att man behöver te när man har Afternoon Tea? Vi bjöd på te som också dykt upp i en Smakbox.  ”Or tea” heter det och var väldigt gott och snyggt förpackat. Inte helt oviktigt när man ska göra fint på bjudbordet. Jag valde att klicka grädde i mitt te, vilket inte va nödvändigt med tanke på utbudet i övrigt. Så skippa det.

Det hela blev definitivt en succé. Dom två barnen som var med om denna upplevelse gjorde alla tummar upp. Nästa gång tänker jag ta med mig att det tar längre tid att göra detta än det verkar och att någonstans på bordet även ha lite inslag av snittar med lax som va tänkt från början. Hade också tänkt att göra fräscha men gräddiga mousse i små miniglas och egen rabarbermarmelad och laxröra med basilika och…

Inlägget Afternoon Tea – ett frosseri med kakor, bröd och te. dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Många har ju att börja träna, äta bättre och dricka mindre alkohol. Toppar listorna faktiskt. Träningsmässigt brukar det vara fullt på alla gym första veckan i januari och sen dalar det sakta utför. Det kan de som uppehåller sig på gym dygnet runt vittna om och de tycker inte att det är nåt som är kul, att andra börjar träna. Det är bara kul att prata om på jobbet och att försöka värva folk med entusiasmen över sin egen träning. Men på gymmet i januari är det istället: ”Fullt vid alla maskiner!”, ”En sån där jävel i solkiga mjukisbrallor”, ”Lämnat en svettrand på pressbänken utan att torka”, ”Å så ser man att den där feta gör fel liksom”. Det är som ett slags intrång i gymfolkets hem. Men som tur är varar det bara max en månad, sen drar fettot tillbaka till sin soffa med chips, vin och fredagstacos!

Fokus på det som är bra

Till ämnet om kosten, maten, vårat bränsle. Att äta bättre. Vad är att äta bättre? Det finns ett antal dieter eller livsstilar om man vill kalla det så, som många förespråkar. De flesta handlar om att något ska bort. Fettet ska bort eller spagettin ska bort eller temperaturen ska bort. Jag tänker slå ett slag här och nu för vad som ska TILL istället! Varför är det sånt fokus på vad som inte ska ätas? Varför är det så lite fokus på vad som är bra för kroppen? Födoämnen som innehåller massor som är bra för kroppen borde det vara fokus på tycker jag. Att bara äta saker som är bra för kroppen, det är nåt jag tror på.

En enkel regel att komma åt dessa varor är att titta på produkten i affären. Om man inte kan se med ögat vad som finns i förpackningen= inte bra för kroppen. Om man måste läsa långa haranger på baksidan som man inte förstår= inte bra för kroppen. Att äta sallad eller gurka till maten kan verka menlöst men fungerar som ett naturligt rensningsmedel. Man kan säkert kombinera min teori med dieter/livsstilar om man föredrar det.

Men om vi struntar i största möjliga mån att köpa skit så styr vi ju marknaden till något som alla vill ha: rena produkter som är bra för kroppen!

Med dom orden sagda drar jag ut i spåret, gott nytt år!

Inlägget Nytt år och fokus på kroppen dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Etiketten består av ”Bagge” med jätteboktäver och en som namnet säger, bagge. Det finstilta på bakre etiketten går inte att läsa ens med lupp. Vi får utgå ifrån att det inte står nåt intressant där.

Vi håller upp ett glas istället. Det blir lite av en fulhällning men skummet som bildas blir rätt OK ändå och ligger kvar.  Det som ligger i glaset är svart som julnatten och doftar mycket fint. Vi känner gran, sav. Lite bastu likom. Det doftar god julöl och god jul.

Det är ett bra instegsöl för nån som tagit steget från stor stark. Mycket stabil smak med karaktär. Den är inte extrem åt nåt håll. Juryn är enig. Snön ligger vit på taken och baggen håller tomten vaken.  Vi testar även att dricka till lite julköttbullar och det funkar bra. Smaken letar sig igenom och tappar inte ansiktet.

Sammanfattningsvis kan vi säga att denna var oväntat bra. Hade inte särskilt höga förväntingar på baggen. Trodde att det skulle vara aluburkskvalitet. Bra köp att ha både med och utan mat.

Snöfall

Med en helt svart etikett med bara ett ord så får man en känsla av att man försökt tänka utanför julkrubban. Vet inte riktigt. Den vill säkert symbolisera mörkret som vi har denna årstid men vi föredrar nog att julöl har nån sorts jul eller vinteranknytning.   På baksidan påstår sig ölet vara pepparkakig.

Efter att hällt upp ett glas möts vi att ett bra skum och en doft som har lite mer drag och umph än föregångaren, Den har lite mer jul i sig. En hel del choklad känner man.

Smaken som möter oss är bra. Väldigt trevlig. Lite len.  Men pepparkakan då? Ingen pepparkaka så långt släden når. Eller så leker pepparkaksgubbarna kurragömma. Det man däremot känner är choklad. Mycket choklad. Man förväntar sig en pepparkaka och får hela Queen Elizabeth chokladasken i munnen. Men bortsett från vad etiketten säger att vi ska tycka så är smaken len och god.

Detta är ingen öl till maten dock. Bjud gästerna på denna före eller efter maten. Vem fan vill ha choklad till julmaten?

Sofiero

En aluburk! Dom har färgat den vanliga burken och skrivit ”Julöl”. Det utlovas också det är ett mustigt öl. Vi får väl som se.

Vi gör en mellanbra upphälning och skummet som uppstår blir en rätt bra skum. Vi sniffar lite på brygden och konstaterar att man har på nåt sätt lyckats extrahera all doft. Man får lukta lika hårt som matadoren luktar på sin blombukett för att kunna känna nåt. Eller tom så hårt som Ferdinand gjorde när blomomrna lossnade.  Risk finns att man får sofiero i snoken. Det vill man inte.

Färgen är dock riktigt fin. Fin mörk nyans. Men det viktigaste då? Smaken.

Efter ett första smak så sitter panelmedlemmarna med en konstig förvriden min. Ingen säger nåt. Det är det som kallas för talande tystnad. Munnen är fylld med metallsmak. Känns som man druckigt själva burken istället för innehållet. Detta är helt enkelt inte gott. Slätstruken och intetsägande.

Med mat då? Det kanske funkar till mat. Vi tar lite köttbulle och provar. Nej. Det händer inget särskilt. Inget.

Vi kan sammanfatta denna med att man vill inte ens ge den till den hemlösa mannen som bor i ett cellofodral.

Fullers Old Winterale

Förväntningarna och hajpen på denna är skyhög efter förra årets storslam. Kommer Fullers att lyckat överträffa sig själv eller åtminstånde leverera samma nivå?

Etiketten på flaskan är en vintrig historia med julgranar och nån stuga. Det står ”Winter” med stora bokstäver. Denna skall inte bara drickas på julen utan under hela vintern.

Jaja, häll upp istället.

Skummet som uppstår är rätt fin, smågles skum. Doften som borrar sig upp i näsan är nåt annat. Den bästa hittills. Den är len och julig  med lite knäck i. Najs! Färgen är också väldigt trevlig. En fin bärnstensfärgad nyans. En snygg öl helt enkelt.

Men smaka då!

Vi tar några rejäla klunkar. Hmm, den skiljer sig en hel del från Fullers förra batch av winter ale. Den har lite mer beska och lite mindre smak. Men en riktigt god öl.  Vi tänker oss att denna passar sig nog bäst med lite kryddig julmat. Till spjällen kanske.

Som sagt så var förväntningarna på denna rejält uppskruvade efter förra årets kanonöl. Det känns som årets version inte riktigt är i samma nivå men det kan vara så att hajpen gör att det känns så. Det är fortfarande en mycket god julöl och snygg flaska att ställa på bordet. Bra jobbat Fullers!

Som slutkläm säger vi att det är som en chokladkalender utan extra stora luckan för 24. Men det är 24 chokladbitar i.

Fair Christmas Bear Comes

Etiketten känns inte särskilt julig. Tankarna hamnar på Halloween istället. Det ser ut som nån har tvingat björnen att klä ut sig för att lax utlovas. ”Jag kan se glad ut med peacemärke, låtsashorn och lösnäsa.” tänker han och sneglar på laxen som står längre bort. Sen är det nåt som kanske är stjärnanis eller hampa också. Nalle on drugs?

Nåja, vi häller upp lite istället. Ett bra skum som hänger kvar. Efter några rejäla sniffar så kan vi konstatera kakao och choklad men var är kanelen som det pratades om i etiketten. Färgen är Stoutmörk. Vad ska man säga liksom.?Den är inte genomskinlig.

Vi smakar istället. Kanelen kanske sitter i smaken. Nej, den lyser med med sin frånvaro. Den är dock väldigt god. rätt chokladig med lite brända toner. Eftersmaken som hänger kvar är som doften ungefär.

Matmässigt tänker vi att den nog funkar till lite gräddiga saker. Eller kanske bara till julkolan och knäcken.

Kommandoran i fattighuset får byta rutin och hoppa över korvarna och gå direkt på efterrätten.  Byrådirektör H K Bergdal häller ut julkonjaken och avnjuter denna istället till sina fikon.

Kan tänka mig att Benjamin syrsa sjunker ner i sin chesterfieldfåtölj med denna brygd och en näva chokladkola efter att för femtielfte gången presenterat julen. En mysöl.

Inlägget Julöl 2016 – Del 1 dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Jesus har återuppstått i skepnad av en julöl!

Köp inte den här! Det är ingen svensk  tradition att dricka äcklig brygd till jul och den här ska bara dansas ut ut ut!!! Annars tar glada julen slut slut slut.

Testarna hittar man här:

Test av julöl – del 1

Test av julöl – del 2

Test av julöl 2015 – del 1

Test av julöl 2015 – del 2

Julöl – sista delen

Inlägget Tidigare test av julöl dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Vi går och sätter oss

Vi blir visade ett bord bredvid köket som det är öppet till. Trevligt att se alla kockar skramla runt med grytor och kastruller. Det är rätt bullrig atomsfär på Paganini, vilket vi också gillar. Det är kul när det är lite liv och lite stök. Nästan omedelbart efter att vi satt oss så kommer det en servitör som frågar om vi vill ha något att dricka. Exemplariskt. Hatar att behöva sitta och vänta på att ens får beställa dricka. Sen spelar det inte så stor roll i vilken takt maten kommer. Bara man slipper sitta vid ett tomt bord med tomma glas. Efter ett litet snabbt pow-wow så beslutar vi oss för en flaska rött. Något ”husets”, som är vinets motsvarighet till en ”stor stark”, existerar inte. Också bra. Dock skojar vår servitör med oss och pekar på en flaska ”husets” långt ner i listan. Den är nästan gratis, vi pratar tusenlappar. Du som kan, unna dig köp och återkom till oss om HUR det vinet va???  Vi blir rekommenderade en flaska Valpolicella och det fick det bli. Vi blir också serverade flaskan efter ungefär 12 sekunder efter beställningen. Snabba ryck helt enkelt.

Vad finns det i menyn då?

Vi börjar botanisera i menyn och hittar massa godsaker. Bestämmer oss rätt snabbt för att det får bli en förrätt och sen pasta. Är man på en riktigt bra italienare så känns det som pasta är rätt väg att gå. Även om kötträtterna lät väldigt smarriga också. Efter lite diskussion så beslutar vi för att vi starta med deras carpaccio. Därefter blir det en Fettuccine della nonna, det vill säga fettuccine med kalvfrikadeller, vitlök, riven parmesan, basilika, tomat, salvia samt pinjenötter för Aki. Stina tar en Tortelloni ripieni con ragu di anatra som är Handfyllda pastaknyten med ankragu, savoykål & ankbuljong. I menyn finns dock väldigt mycket mer att kika på om man ska sitta lääänge och äta. Det anti pasti hit pasta dit i olika kolumner.

Och maten?

Carpaccion, som är gjord efter konstens alla regler, var i toppklass. Inte den absolut bästa men högt upp på topplistan.Vi har ju ätit ett gäng såna nu, det är ju så gott! Kan definitivt rekommendera som en förrätt. Nästa gång (för det kommer det bli) ska vi kanske våga oss på något som är lite utanför beprövad mark?? Frikadellerna var också riktigt bra. Fantastiska smaker som blandar sig. Ren njutning. Ankragu i pastaknyten är dock något som ej hade prövats tidigare. Buljong och pasta, gott och inte så himla mäktigt och tungt som ”sverigepasta” lätt kan bli med diverse feta såser och ostar . Perfekt efter att man ätit förrätt! OCH gott.

Slutligen…

Som sammanfattning kan sägas att vi kan mycket väl tänka oss ett återbesök. Fantastisk atmosfär, lagom bullrigt. Servicen är snabb, uppmärksam och hjälpsam. Trots att det troligtvis är väldigt stressigt för personalen är det inget man upplever som gäst. Servitörerna hinner prata med alla gäster på ett avslappnat och lättsamt vis. Maten är fantastiskt god, pastarätterna är i världsklass och prisvärda. Men är man inställd på att besöka den här restaurangen så är nog bokat bord att föredra. Det kanske inte chansas varje gång.

Heja paganini.

Inlägget På besök hos Paganini dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Grebbestad Oktoberfest

Etiketten på baksidan säger att man skall ta på sig sina lederhosen och uppleva. Mina lederhosen är i tvätten så jag får uppleva den utan dom. Brygden har en angenäm färg som gör att man inte vill vänta med smakandet. Smaken är en typiskt pannkaksöl. Pannakakor och en kall öl på stranden.  Det är en bra kombo. Det vet ju alla. Man skulle nog kunna hinka ett gäng såna här på en oktoberfest. Med eller utan lederhosen. Helst med kanske?

Samuel Adams – Octoberfest 

Samuel brukar leverera vad gäller diverse öl. Denna variant funkade väldigt bra med mat. Utan var den lite sådär. Lite tråkig liksom. Smaklökarna gjorde inte frivolter direkt. Smådiggade mest. Men den var rätt snygg i glaset. Så ställer man till med en oktoberfest hemma där mat är inblandat så rekommenderas Samuel Adams oktoberfestöl varmt.

St Eriks Oktoberfestöl

En ekologisk variant. Det betyder att den blir lite grumlig i glaset. Det gör inget. Drar man in en näsfull så kan man ana lite citrustoner. Det är alltid bra i min värld.

Smaken var frisk och fräsch. Riktigt god faktisk. Kan funka bra som törstsläckare. Den var liksom god och lättdrucken. Besöker gärna en oktoberfest där St Eriks finns på menyn. Eller vad som helst där den finns på menyn.

Lakefront Brewery – Oktoberfest lager

Nej. Och åter nej. Inte gott helt enkelt. Smakar lite som en tysk fulöl. Undvik. Kan nämnas dock att till mat funkade den lite bättre men vem fan äter på en oktoberfest ens? Slutsats; välj nåt annat, det finns gott om andra sorter.

Avslutar med denna klassiska trummis. Varsågod.

Inlägget Oktoberfest – jätteseriöst öltest dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Vi skulle slänga ihop en enkel pasta på kvällskvisten. Orkade inte engagera oss tänkte vi. Ibland blir det inte som man tänkt sig. Eftersom jag nyligen varit i Barcelona och kände mig sugen på aioli, eller alioli som det heter där. Så det blev istället en färspärs delight och middagstid a la kontinenten. Det vill säga runt halv elva. Får nog inte ihop det till en receptpresentation men ska försöka återskapa så mycket som möjligt i skrift från minnet som inspiration istället.

Kreerade en pasta kors och tvärs och mitt i lagandet och skapandet stannade jag upp och konstaterade att jag inte har aning om hur det här kommer att bli. Fullt med bunkar på hela diskbänken med innehåll som skall bli nånting ihop sen kände jag mig lite på djupt vatten en stund. Det blev jättegott, men hur ska man veta det utan att våga trampa i björnfällan?

Började med att rosta grönsaker. Lök, paprika, färsk vitlök, en jalapeno på plåt och sprinklade den goda olivoljan (som nyligen köpts in i Barcelona) över dessa. När dom var färdigrostade efter cirka en kvart så mixade jag dom tillsammans med lite mer olivolja.

Medan grönsakerna var i ugnen så hackade och stekte jag champinjoner och rödlök.

Blandade sedan ner de mixade och rostade grönsakerna tillsammans med champinjonerna och rödlöken i lämpligt serveringskärl, i mitt fall en större öppen stekpanna med höga kanter.

Gör en aiolisås som jag har valt att kalla den, med mindre olja och med oregano, skall vara på pastan sen. Alltså två äggulor vispa vispa vispa, eller ta elvispen. Droppa under vispningen i olja till simmig konsistens. Tillsätt en dryg tesked vitvinsvinäger, eller hoppa över skeden om den blir allt för kaxig och häll bara ner vinägern. Pressa ner en vitlöksklyfta och salta lite. vispa och klart!

Hacka romantica-tomater eller annan tomat som föredras, i fjärdedelar (kanske inte biff-tomater). Greppa ett par nävar med salladsskott av olika slag. Blir snyggt och gott att ha i pastan strax innan servering eller också har man det bredvid.

Dela lufttorkad skinka, parma eller annan favorit i lufttorkade-träsket. Separera skivorna om du får isär dom? Varför finns inte plasten mellan skivorna kvar? Omöjligt ju!

Koka pasta. Vi körde med tagliatelle. Valet var mellan det och ideal makaroner. Tagliatelle kändes lite mer festligt. När den nästan är klar ska den ner i pannan med blandningen med rostade grönsaker, champinjoner och rödlök. Salladen och tomaten vändes i efter att allt blandats väl, lite mer olivolja va? Sist av allt skinkbitarna uppepå pastablandningen och aiolisåsen som man sprinklar över snyggt precis innan stekpannan transporteras till ”the candlelight dinner table”.

Nä, måste till affären nu och handla blodpudding, har nämligen sparris i kylen.

Inlägget Passar sparrissoppa ihop med blodpudding? dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Vi gör ett litet ”Pepsi-test”. Vi lägger köttfärserna som vi kryddat med de 2 olika påsarna med kryddmix bredvid varandra i varsin skål. Panelen får först smaka utan att veta vilken som är vilken. Tonåringen känner omgående igen den vanliga Santa Marian och ger den tummen upp. Indian smakar tydligen konstigt och ”lite svett”? Antar att allt som inte är den vanliga är konstigt. Den lite äldre målgruppen (20+) tyckte att smaken höll i sig längre med Indian men  överlag var det rätt lika och det skulle inte spela större roll på en taco med alla tillbehör.

Seniorerna i sammanhanget det vill säga vi, tycker dock helt annorlunda. Indian Spice kryddmix både doftar och och smakar genuinare. Det vi kunde vara överens om är att Santa Marias påsblandning går inte att missta sig på. Det är med samma säkerhet som när man känner en 15 sekudner lång fisdoft i köket så vet alla att någon öppnat en förpackning med mamma scans köttbullar. Dom köttbullarna kommer dock inte in hemma hos oss, Panelen från 10 år och uppåt är också rörande överens om att den åsikten! Köttbullar rullar man av köttfärs, hemma.

Kontentan är att barnen vägrar ge upp Santa Maria och dess märkliga kombo av druvsocker och spiskummin. Det blir till att göra olika varianter i fortsättningen också. Vi har dock frångått det mesta i påsväg och nu mera när det är tacofredag så brukar jag marinera kött på olika vis och servera till oss som inte vill ha tacofärs.

Inlägget Santa Maria vs Indian Spices test av kryddmix dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Själv brukar jag ha traditionen att göra dillstuvad potatis och gravad lax på påskafton. En god gravlaxsås tar ungefär 3 minuter att slänga ihop till det och blir pricken över det berömda i:et.

Vi väljer att göra ett litet påskölstest inför stundande helg istället så du får lite inspiration till just din påskmat.

Årets startfält består av dessa påsköl:

Mariestads Påskbrygd

Länk till systembolaget: Mariestads Påskbrygd

Erfarenheten säger att Mariestads inte brukar leverera. Det är oftast en rätt tråkig historia. Vi tänker att om det inte är godkänt denna gång så blir det inga fler tester. Brygden verkar ha lyssnat på det. Doften är rätt intetsägande och etiketten lika trist som vanligt. Men den smakar rätt så bra faktiskt. Helt klart positivt överraskad.

Till sillen gör den sitt jobb också. Smaken finns där, även om den inte är smaken med mest karaktär så funkar det bra. Till köttbullar och ost- och skinkpaj infinner sig lite mer beska men den får godkänt även här.

Till västerbottenpajen försvann den lite. Det blev lite för mycket för denna påsköl.

Den får dock godkänt.

Nils Oscar Kalaspåsköl

Länk till Systembolaget: Nils Oscar Kalaspåsköl

Nästa testobjekt är en Brown Ale. Efter att hällt upp och smuttat lite kan man snabbt konstatera att denna inte är något att ha som en välkomstöl ifall man skall ha en bjudning. Det märks att man har haft mat i tankarna när man bryggt den.

Till sillen kommer den till liv. Funkar riktigt bra faktiskt. Mycket god är den. Och även till köttbullar och till pajen. Den kompletterar påskmaten mycket bra och blir en riktigt angenäm upplevelse. Bra val att ha på påskbordet. Kan till och med vara en testvinnare i matkategorin.

Oppigårds Easter Ale

Länk till Systembolaget : Oppigårds Easter Ale

En ale med ganska påskig tuppetikett står på tur. Den hälsar också ”Glad påsk från Dalarna”.

Doften som möter en efter upphällandet är angenäm och ökar förväntningarna. Och den håller vad den lovar. Den är väldigt god för sig själv. Bjud gärna sällskapet på en flaska innan maten.

Sillen var inga problem att handskas med för denna brygd. Den visade var skåpet ska stå. Likaså med köttbullar, den smakar som den smakar oavsett vad man äter till. Det kan inte gå fel med den här på bordet.

Tror att påskkärringarna har med sig denna till blåkulla.

Wisby Påsköl

Länk till Systembolaget: Wisby Påsköl

Gotlands bryggeri kör också med en tupp. Varför inte liksom. Det här är en påsköl  med karaktär. Känner att den skulle kunna göra sig riktigt bra in en loungemiljö där man sitter i en skön fåtölj, har lite bra musik i bakgrunden och smuttar på Wisby Påsköl ur ett kvalitetsglas. Ingen mingelöl dock. Den kräver lite uppmärksamhet.

Maten då? Det är väl det viktigaste ändå. Till sillen så blev den helt fantastisk. Klar testvinnare. Ååh så bra. Påskhararna kör nån sorts line-dance och påskkärringarna lämnar kvasten hemma.  Även till köttbullarna funkar den mycket bra, en panelmedlem tyckte dock att den blev lite besk där.

Till västerbottenpaj blev det ingen vidare. Där blir det skilsmässa mellan smakerna.  Men å andra sidan ingen av ölen har funkat till det. Kontentan av det är; ha inte västerbottenpaj till påskbordet.

Pumpvikens Påsköl

Länk till Systembolaget. Pumpviken Påsköl

Till sist har vi en lokal förmåga från Nynäshamn. En halvmörk historia. Ingen särskild etikett. Panelen är lite splittrad över den när vi smakar utan mat. Omdömena sträcker sig från ”Åhh, det här gillar jag” till ”lite lam”. Det finns smak men saknar lite karaktär, den är lite för snäll liksom. Den tar inte för sig nånstans.

Men den är god att skölja ner sillen med. Det går riktigt bra. Till köttbullen och pajen fick den ta mer plats.  Som avslutning kan man väl säga att den är inget för finsmakaren men den gör sitt jobb. Man behöver inte skämmas för att ha den på påskbordet.

Inlägget Bäst påsköl 2016 dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Beer Can Chicken är en tidshedrad klassiker I USA. Kort sagt trär man en hel kyckling över en ölburk och placerar den ståendes i grillen. I det här fallet gör vi vår beer can chicken på grillfantasternas favorit; den keramiska grillen Kobe Kamado, där kycklingen tillagas över en indirekt koleld, med välsmakande rök från äppelspån.

Förberedelser för Beer Can Chicken

Det mest väsentliga i det här fallet är naturligtvis en hel kyckling och en burk öl. Förberedelsen av kycklingen består av att täcka den i olja eller smält smör. Vi tycker att smält smör är ett utmärkt alternativ, som ger en krispig och gyllenbrun yta på kycklingen.

Du behöver:

• En hel kyckling
• En ölburk (inklusive öl)
• Olja eller smält smör
• Massor av kryddor

När du har täckt kycklingen med smält smör eller olja så fastnar kryddorna vid ytan mycket bättre. Du behöver inte snåla med kryddan, utan ta en rejäl mängd av exempelvis Poppamies vitlöksrub och gnugga in den ordentligt över hela kycklingen och i alla veck.

Du behöver inte heller snåla med ölsorten heller, prova något som kan ge en bra karaktär. De bästa ölsorterna kommer oftast på flaska, så du får nöja dig med utbudet som finns på burk.

*Skål* efter ett par ordentliga klunkar, när den är ungefär halvfull, kan du trä kycklingen över burken.

Tillagning av Beer Can Chicken i Kobe Kamado

Många grillfanatiker gillar att använda en Kobe Kamado-grill för att göra Beer Can Chicken.

Ställ helt enkelt din Beer Can Chicken i grillen. När allt är klart lägger du på locket och låter kycklingen tillagas med burken i stjärten ungefär 1-1.5 timmar.

Nice!

Inlägget Beer Can Chicken dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Det närmaste klipp jag sett på det är i en programserie som gick på 90-talet som hette Pentagon. I ett av avsnitten handlade det om ett par som varit på semester i olika städer och länder. De har besök och ska visa foton från semestern för dom. Alla bilder är nära tagna foton på mat på tallrik. Det kunde vara 2 stekta ägg och de pratar då om bilden och säger att ”Det här är ju Österrike”. Fast det va ju bara ett humorprogram..

På 1950 talet skrev tidningen Boston att man skulle kunna få mjölkleveranser och lunchlådor i form av rörpost. (Fniss)

• I Demolition Man är Taco Bell den enda restaurangen i världen och har blivit finkrog (I den filmen var enda musiken man lyssnade på gamla reklamajinglar. Som om dom inte vore irriterande i den mängd man hör dom idag).
• Winston Churchill trodde på att odlade djurdelar skulle bli verklighet 1980. Optimistiskt men han fick rätt till slut.
• I Tillbaka Till Framtiden 2 lagar man pizza i hydratorugn. Minipizza blir fullstor på 12 sekunder. Hoppas det aldrig blir verklighet.
• I sextiotalsserien Jettsons skriver man ut sin mat med en 3D-skrivare. Det har vi tydligen på gång.
• 1893 drömde man om måltidspiller för att slippa laga mat. Låter som en tråkig framtid. Att laga maten ju är roligt. Närmaste man kommit är nog Soylent.
• I Det Femte Elementet har Leeloo nånting riktigt smidigt. Hon slänger in två matkapslar i nån sorts ”mikrougn” och på 2 sekunder har dom förvandlats till färdiga middagar.

Fyll gärna på med flera framtidsvisioner från förr.

Matlagning i ”Tillbaka till Framtiden.”

Det är ingen dålig middag som kommer på två sekunder. 

Allt är Taco Bell 

Inlägget Maten i framtiden, vad trodde man, vad blev verklighet? dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Man har ju lite problem att följa recept slaviskt så lite förändringar blev det.

Vitlökssåsen gjorde vi med lite mindre majonnäs och lite mer yoghurt och så hade vi färsk vitlök istället för vitlökspulver. Vi hade också i lite mer peppar och även lite franska örter.

Meckandet av kebabsåsen började bra. Tar fram en jättefin, stor, symmetriskt perfekt lök. Jag skär den i två bitar och ser att den är typ genomrutten. Bläää. Nåja fram en med ny bara. Därefter blandar jag ihop allt och kommer på att jag glömde steka löken. Äsch. Det får vara så. Avslutningsvis hade vi i lite ungerska ”paprikagegga” (Erös Pista) istället för sambal och så hade vi i lite timjan också.

Själva kebaben blev nog efter Zeinas recept. Förutom att vi endast hade nötfärs. Nästa gång gör vi den med lammfärs också.  Vi lät den stå i kylen över natten. Det tog några skivor att komma på rätt snits. Första skivorna blev lite tjocka. Jag ställde upp kebaben på kortsidan och skivade uppifrån och ner. Ungefär som på gatuköken.

Hur blev då denna kebab?

Sanningen är att det blev fantastiskt gott. Mycket bra smak. Kan verkligen rekommendera att testa. Vi följde Zeinas råd och gjorde en rejäl sats så nu har vi i frysen så att det blir kebab istället för tacos på fredagsmyset. Det enda vi egentligen anmärkte på i vår kebab var att vi skulle vilja få till den med lite mer tuggmotstånd. Vår kebab var kanske lite lös i konsistensen. Vi kommer definitivt att göra om detta och då med lammfärs i också.

Inlägget Kebab hemma? Vi testar Zeinas recept. dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Den är också fullspäckad med nyttigheter med massa antioxidanter och proteiner. Kan också motverka en del cancertyper och är allmänt bakteriehämmande. Det är också en relativt billig råvara så att det blir mycket nyttighet per krona.  Gul lök går att odla i princip överallt och är lätt att förvara och transportera. Den gula löken förtjänar en bättre status bland råvarorna. Det är en råvara i världsklass.

Den kämpar också emot när man ska hacka den. Den har ingen lust att bli hackad. Den bildar ett irriterande ämne som våra tårar försöker skölja bort. Man får kämpa lite. Det finns en massa tips och tricks för att skära lök utan att böla men jag tycker att man får tåla det. Det är löken värd.

Om du inte tycker det kan du ju pröva några tips som finns. Den mest värdelösa måste vara tändstickor i munnen med svavelytan utåt. Den har aldrig funkat för mig. Den enda fungerande måste vara skidglasögon

När man steker gul lök så får den en rätt komplex smak som bland annat framhäver köttsmak på ett bra sätt. Japanska forskare som lobbar för en ny smak, kokumi, har lök som exempel på denna. Eller egentligen är det mer en känsla. Eller nåt. Man kanske ska ta det med en nypa salt. I vilket fall så fungerar den som en smakhöjare i nästan alla rätter. En sorts allkrydda.

Och vad vore en hamburgare utan lök. Ingenting. Länge leve löken.

Inlägget Gul lök? Varför är det i allt? Varför inte :) dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Innan köttkvarnar gjorde man köttfärs med hjälp av en kötthack och själva färsen fungerade ofta som en fyllning. Det var också vanligt med köttpuré som man fick till genom att helt enkelt koka köttet tills det löstes upp. Låter inte så jätteaptitligt. Idag har vi ju också alla möjliga färs. Allt från nötfärs till sojafärs.

Att tänka på

Om man skall laga nåt med blandfärs eller fläskfärs så är det viktigt att man steker färsen ordentligt, den vill man inte ha medium rare. Skall man göra något halvrått eller rått så är det endast nötfärs som gäller. Något att tänka på också är centralförpackad köttfärs som är i slutet av sin hållbarhetstid. Den har inte blivit gammal i en naturlig process så man kan inte riktigt veta vad som händer där. Bäst är att köpa hem butiksmalen köttfärs. Då vet man vad man får. Allra helst ekologisk köttfärs.

Rätter med köttfärs

Vanligaste rätten är nog ”spaghetti med köttfärssås” som finns i lika många varianter som det finns hemmakockar. Sen är möjligheterna oändliga. En sökning på köttfärs t.ex. Pinterest visar alla möjliga kreationer.  På instagram kan man också hitta en hel del kreativa köttfärsrätter. Eftersom detta är köttfärsblogg så hittar du såklart en hel del köttfärsrätter här också.

Mer att läsa: ett tidigare inlägg om köttfärs där jag kom in på lite andra saker.

Inlägget Köttfärs, råvaran med möjligheter dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Trots att jag varit i Berlin ett antal gånger nu så slås jag varje gång av att det som serveras är lagat. Det finns inga trekantsmackor och färdiga isbergssallader. Inga svampiga pizzor och visst man får betala för pizzan, det kostar inte 45, det kostar 85. Och det är jättevarmt, tunn och krispig botten, bakat i stenugn med bra ingredienser och mycket smak. Dryck serveras inte ut spolmaskiner utan kommer alltid i glasflaska. Inte en enda bubbelvatten kom ur något spolkonsumtionsmunstycke.

Cafe Tasso var ett väldigt trevligt ställe att käka lite frukost/brunch på. Det var en kombination av ett cafe och bokhandel för begagnade böcker. Vi provade frukosten som hette Allee och en Quiche Lorraine. Alleen kom med lite allt möjligt gottigt. Ett par olika bröd, croissant, olika skivade korvar, skinka av helmuskel, olika ostar, många olika frukter, perfekt löskokt ägg (fast vita och lös gula), sallad med fantastisk dressing, juice. Quiche Lorrainen var kompakt och fin och kom med en sallad med många olika ingredienser, flera olika sallader, färska tomater, paprika, groddar som toppades av en riktigt god dressing som jag misstänker var baserad på en sötsenap utan att vara stark. Kaffet som serveras får brösthåren att växa några centimeter. Kaffelatten som serveras får en att upprepa orden ”mmm”.

En rolig detalj med Berlin är man kan köpa öl i glasflaska på perrongen i Tunnelbanan. Man kan även köpa allt som kan hitta på ett randomcafe (det mesta är bakom berlinmössorna). Direkt på perrongen. Mycket praktiskt.

Självklart måste man äta schnitzel när man är i Berlin. Dom kommer i lite olika varianter. På ett ställe fick vi in en skapelse som var ca 30 cm i diameter med stekt ägg på.

Nånting som var en specialitet på ett ställe på Hackescher Markt som heter Restauration 1840 var något dom kallade för Liebespise. En sorts puck fylld med skivad currywurst, tärnad potatis, lök, ägg och persilja. Den serverades med orden ”it looks strange but its wonderful”. Och god var den. Speciellt efter en kväll med ”några” öl.

Inlägget Mat och prat i Berlin dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Jämtlands Julöl

En brygd på 6,5%. Etiketten pryder Jämtlands stolthet, storsjöodjuret som fått en tomtemössa. Det får väl anses som rätt juligt. Godkänt.

Hela Jämtland får stå för denna. Efter att vi hällt upp och smakat så råder det lite delade meningar om brygden. 50% av panelen tycker att den är funkar bra utan sällskap av mat medans den andra 50 procenten inte riktigt är med på noterna där.   När mat kommer in i bilden så blir panelen enad och en maroji… majo… majoritet av panelen säger att den den får sig ett riktigt lyft med maten.

Jämtland kan vara stolta, denna är väldigt bra men inte så att vi skriker ”filipin”.

Eriksberg

Svensk lager. 5,6%.

En svennebananjulöl. Det första man ser är en tråkig etikett, var är julen? Inte på etiketten i alla fall.

Efter etikettfadäsen kommer vi till smaken. Den bjuder på blaskighet, avsaknad av karaktär och nån metallisk bismak som gör att man vill rengöra tungan efteråt. Känns lite som att alla lagningarna har släppt. Mycket kolsyra också, kanske för att dölja nåt? Nåväl, det kanske ordnar sig med lite mat till? Vi tar en gaffel med godsaker och provar igen. Då försvinner istället den lilla smak som fanns. Nu återstår bara tomhet.
Slutsatsen blir att serveras Eriksberg på balen stannar askungen hemma med mössen. Elake styvsystern får gå istället och utsätta sig.
Undra på att folk inte gillar julöl när ölen som är gjord för dom stora massorna smakar så här.

Denna får en ÖVERKRYSSAD köttfärsklutt!

Jingle Bale

En Brown Ale med alkoholhalt på 5,0 %

Vi häller upp denna skapelse. Doften som slår oss är angenäm. Men det som ögat ser är annat. Blanda kaffe i diskvatten så får du en bild av hur det ser ut. Men. Smaken är rätt så bra. Faktiskt. Mycket bra.

Sen kommer maten. Då går allt från färg-tv till svartvitt. Från original Kalle till nedklippt. Från halleluja till bränd kalkon.

Slutsats, bjud gärna på en flaska när gästerna anländer men ställ för jultomtens skull inte det på julbordet.

St Eriks Jul Ale

Etiketten är julgrön och det är det enda som är jul med den. Underkänt. Ingen julbordskandidat.

Vid upphällning ser den dock riktigt trevlig ut. Man blir törstig. Sen slår en doft av stekbord flimmerhåren och man ryggar tillbaka lite.  Vi tar oss mod och smakar lite i alla fall. Panelen är överens om att smakerna håller inte hela vägen. Påminner om kryddstark mumma. Gillart inte.

Med mat då? Då händer det nåt. Det blir till och med rätt angenämt. Problemet är bara att man måste äta nåt hela tiden för att får den smaken. Råkar man ta en klunk utan mat så är stekbordet där igen. Nej tack.

Sigtuna Winter IPA

En Svensk IPA. På etiketten står det ”Winter” med stora bokstäver. Annars skvallrar inte denna om att det skulle vara en julöl.

Vi häller upp. Den har en angenäm doft och ett bra skum. Efter ett par klunkar kan vi känna att den är rätt ”citrusig” och  chokladig (om man vet om det innan). Väldigt god kan man sammanfatta det som.

Vad händer tillsammans med lite mat då? Det blir mycket bra. Det bara funkar liksom, allt lyfter.  Som slutsats kan man säga att vi rekommenderar denna.  Lite juligare etikett bara och det skulle vara en självklarhet på julbordet. Då skulle till och med Tony servera denna till Lady & Lufsen med dom finaste frikadellerna i stada.

Inlägget Test av julöl 2015 – del 2 dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Nu kör vi. Årets första test.

Merry Christmas

En Ale från amerikat med 5,5% alkoholhalt. 25,90 får man pynta för denna. Lite småjulig något trist etikett.

Vid upphällning ser man att brygden är svart som synden med en god doft som gör att smaklökarna förväntar sig att det skall bli nåt gott som kommer att hällas i strupen. Men smaklökarna blir något besvikna. Många smaker men panelen är säkert på att det enda man får är korinter till ögon och hattarna lite på sne. En nyans som dök upp var att det kändes lite som om man är och gräver längst ner i kastrullen bland det brända. Betyget blir ganska lågt trots hög potential. Varför kasta in det där brända? Det behövs ju Johan Blöt (ej godkänt rengöringsmedel) för att bli av med smaken.

Red Slope

En svensk red ale. 8,5% alkoholhalt. En etikett som inte är speciellt julig vilket gör att man helst väljer nåt annat att ställa på julbordet.

Smakmässigt har denna dryck mycket av allt. Många smaker allt från citrus till knäck med en beska som går igenom allt.  Trots etiketten så passar den lysande med maten. Den fick ett rejält lyft efter att man tuggat på lite matjessill, ägg och  potatis. En panelmedlem tyckte att den fick ännu mer beska i samband med maten. Det är en åtta komma hejdå så det gäller att vara lite försiktig annars kommer det berömda loftet att befolkas med allt för många tomtar.

Nisse

En svensk öl med lagom alkoholhalt på 5,3 procent. Etiketten är ganska spartansk men den är julröd med en tomte på och det står ”Nisse”. Godkänt.

Ååååh. Nu är det ”bra, åååh vad bra det är”.  Ena panelmedlemmen tycker att det är ”asbra”.  Den andra är lite återhållsam i sina glädjeutbrott. Maten ändrar inte karaktären nämnvärt. En panelmedlem tycker att den är ”tipp tapp, tipp tapp, tippetippe tiptap” och den  andra tycker ”TIP TIP TOPP”.

Slope style

En amerikansk IPA med en alkoholhalt på 6,4 procent. En vintrig etikett. Inte julig men vintrig.

Spontana utrop som dök upp efter inledande provsmakning var ”jääävligt speciellt”,  ”slängt i buljong” och ”unik”. Panelen kom till slut fram till att den passar nog bäst med spjället. Inte till kalla bordet. Det skall vara till flott och kött. Slope Style och spjäll gifter sig och kommer att fira guldbröllop. Många renar utlovas men Rudolf saknas.

Inlägget Test av julöl 2015 – del 1 dök först upp på Stinas Mat & Prat.

På sistone har jag tyvärr varit lite dålig på att hänga med i äkta vara-djungeln som ständigt utvecklas i obehaglig takt. Idag på nyheterna klargörs vad en ”ytter” är. Närmare bestämt nötytterfilé och fläskytterfilé.

Ja, var sitter denna filé? Har djuret utvecklats och numera finns en ny del i styckningschemat? Har grisen som varit utrustad med en filé fått en ny yttre file utanför den ordinarie? Eller har man i decennier styckat och missat denna ädla del?

Det är ren bluff. En köttbluff. Så kallat mörat kött…

10% saltvatten skiljer vanlig kotlett från ytterfilé. Detsamma gäller ryggbiff. Båda ytterfiléerna smakar OK i grytan eller i rätter ihop med andra ingredienser och sås.

MEN, för sig själva, hela eller i skivor är detta kött knappast att rekommendera. Köp vanlig kotlett och biff istället för köttbluff.  Mer än 10% (saltvatten) godare.

Inlägget Varning för köttbluff och ytterfiléer dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Detta behöver du för att göra svampmackorna:

Toastbröd, som du steker i smör. Färskost, jag valde kantarellost. Stekt svamp, syltad rödlök och parmesanost i flagor. Min favorit blev den med trattkantareller. Man kan också göra mindre varianter, kanske en fjärdedels toast och ha som plockmat.

Extra svamptips: Den bleka taggsvampen har små fina taggar under sig. Ta bort dom innan du stekar svamparna. Annars är hela stekpannan fullt av taggar. Dom är inte farliga men det ser så stökigt ut i pannan.

Inlägget Skogens guld, svampar och svampmackor dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Nåja, efterfrågan på ekologiska livsmedel ökar hela tiden men det känns som att ölen inte riktigt har hängt med. Det är främst trenden med mikrobryggerier som har dominerat ”ölscenen”. Men det borde bara vara en tidsfråga innan det finns ett bra sortiment av ekologisk öl. I eko-öl är det i huvudsak malten som är ekologisk, ibland även humlen.

Hur smakar då ekologisk öl? Är det godare eller får den nån bismak som man inte är van med? Vi provar. Det bör tilläggas att vi har gjort testerna utan mat, endast grillchips fanns till hands, så en del smaker kanske gör sig bättre till mat.

Pistonhead Kustom Lager

Denna lager är lite första-seedad här eftersom det är lite av ”husets öl” hos Köttfärsbloggen. Det är en god bruksöl som funkar i många lägen. Funkar lika bra som en aw-öl som till en middag på en vardag. Balanserad smak, prisvärd och organisk. Alla rätt helt enkelt. Har du inte provat så rekommenderar vi att du gör det.

Namn: Pistonhead Kustom Lager

Typ: Lager

Alkoholhalt: 4,9%

Bryggeri: Brutal Brewing

Nummer hos Systembolaget: 1454

 Oxford Gold

En engelsk lager från ett 200 år gammalt bryggeri. Det måste ju blir bra. Efter upphällningen ser vi att det är en fin färg på brygden. Etiketten utlovar ”fruity flavoures”. Efter att tagit ett par rejäla klunkar så känner vi en viss ton av nektarin. Det känns lite som att dom gjort en bra öl från början men sen slängt i en nektarin.  Slutgiltiga produkten når inte riktigt hela vägen. Kommer inte att köpas hem igen. Den får två köttfärskluttar.

Namn: Oxford Gold

Typ: Lager

Alkoholhalt: 4,6%

Bryggeri: Brakspear Brewery

Nummer hos Systembolaget: 1533

Napa Smith Organic IPA

– ”Ååh, det här var angenämt”.  Var första spontana reaktionen.

Den ser väldigt trevlig ut efter att man hällt upp den.  Mycket god, med citrustoner, närmare bestämt blodgrapefrukt.  Beskan är väldigt framträdande. Ena panelmedlemmen brukar inte vara så förtjust i det men i denna var det bra. Smaken är riktigt bra och balanserad. Panelen gillar! Kommer definitivt att köpas in igen. Fyra köttfärskluttar blir det i betyg.

Namn: Napa Smith Organic IPA

Typ: IPA

Alkoholhalt: 7,0%

Bryggeri: Napa Smith Brewery

Nummer hos Systembolaget: 1695

Martha Krieger

Ofiltrerad tysk lager. Den är väldigt tysk. Lite söt och lite weissbier-varning. Smaken är ganska neutral, liten beska finns,  inget man jublar över men man blir inte ledsen heller. Sen kommer eftersmaken och den lilla beskan försvinner och byts ut mot humle. Nja, ganska slätstruken. Kommer nog inte att hamna i korgen igen,

Namn: Martha Krieger

Typ: Spitzenpilsner

Alkoholhalt: 4,7%

Bryggeri: Riedenburgen Brauhaus

Nummer hos Systembolaget: 1662

Summering

Vi har två vinnare och två förlorare. Pistonhead har ju varit en vinnare hos oss redan då det är husets öl. Napa Smith var överraskande bra och kommer att finnas i köttfärsbloggens kylskåp igen. Martha och Oxford däremot kommer att förpassas till ölkyrkogården.

Inlägget Test av ekologisk öl dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Vad kan man då göra med denna framtidsugn? Man kan självklart styra den på olika sätt med smartphone eller tablet. Bland annat kan man då starta igång tillagningen, ändra temperatur, luftfuktighet eller byta funktion helt och hållet. Man kanske vill köra varma mackorna på ”grill” sista stunden och då slipper man resa sig från soffan.

Den kan också påminna om när det är dags att göra en insats i matlagningen. Också bra för den som vill slöa i soffan så mycket som möjligt (eller göra nåt annat kreativt).

Det nästan bästa (eller roligaste) är att det finns en inbyggd kamera så man kan få live-feed från ugnen direkt i telefonen (läs, soffan). För ”socialmedianördar” (yours truly) kan denna feed också skickas till sociala medier. Oklart om ugnen klarar det själv eller om man måste göra det genom appen. Äntligen kan man dela med sig av hela förloppet när julskinkan skall griljeras. Det kommer att vara en tid före detta och efter.

Jag får i alla fall lite habegär när jag läser om denna. Mest kanske för nörden i mig jublar. Man får väl ta med det i önskelistan till tomten.

Inlägget Första ugnen med wifi dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Det här med hjärnan? Varför är vår hjärna så speciell? Den är ungefär lika stor som en random aphjärna. Det finns många olika hjärnor som är större än våran men ägarna till dom är inte med i MENSA direkt..

Vad som gör hjärnan verksam är neuroner. Man borde då kunna anta att högre antal neuroner borde vara likställt med mer aktivitet och därmed högre intelligens.

Fast om man jämför olika typer av hjärnor oavsett storlek med ungefär samma mängd neuroner så kan man se att vår hjärna inte är speciell i det avseendet på nåt sätt. Vår hjärna följer ett mönster som andra hjärnor. Det finns mängder med hjärnor med lika många neuroner och som kräver lika mycket energi för att fungera som vår.

Hur kommer det  då sig att vi har tågförseningar, politiker, musikgenrer, ironi och partyhattar medans alla andra djur med samma antal neuroner som vi och samma kroppsstorlek i bästa fall äter myror på pinne.

Svaret ligger i att hjärnan kräver rätt mycket energi för att kunna fungera på ett bra sätt. En stor del av all energi vi stoppar i oss går åt att hålla hjärnan verksam. Vad ägnar dom flesta djuren större delen av sin vakna tid till? Jo, till att trycka i sig så mycket mat som möjligt. Antingen genom att hänga på en gren och äta löv eller att smyga bland gräs och springa ifatt middagen (och andra mer obskyra sätt…). Men vi kom på en fantastisk grej nånstans i evolutionen som gjorde att vi fick övertaget. Nåt som gjorde att vi inte behöver springa ifatt vår middag utan kan stå nånstans och säga vad vi ska ha och det kommer till oss. Det vi kom på var matlagning.

Det var helt avgörande i vår resa mot att hamna på toppen av näringskedjan. På grund av att vi lagar vår mat så behöver inte vår kropp ägna all energi åt att bearbeta maten utan kan kan göra massa andra saker som att forska i varför vår hjärna har det bättre än andra hjärnor. Vi fick helt enkelt tid till att börja fundera på saker som köksinredning, karriär, selfies och guacamole.

Det är till om med så att det är grund av att vi började laga mat som vi nu kan njuta av själva tillagningen och resultatet istället för att vara nåt nödvändigt man måste göra för att överleva. Jag är ju inte Hindu och har således aldrig varit ett marsvin men jag tror inte att deras hjärna tillåter dom att njuta av maten och bli besvikna eller fulla av glädje beroende på vad som serveras i skålen.

Så livet är matlagning och matlagning är livet. Tänk på det nästa gång du njuter av en tugga smarrigt parmesankex. Matlagningen har tagit oss dit vi är nu.

Och tummarna.

Inlägget Vad har lagad mat med hjärnan att göra. dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Jag vill passa på att tipsa lite om säsong och kvalité angående jordgubbar så här års. De som kommer från svenska växthus är riktigt smakrika och goda men inte som de frilandsodlade såklart. Hur vet man hur de odlats? Jo, i princip kan man titta på förpackning. I pappkartong utan lock, lika med Svenska frilandsodlade. I plastask utan lock, utländska. I mindre plastask med lock – svenska växthusodlade.

En bra tumregel angående import är att skölja noga. De är extremt mycket  mer behandlade än våra svenska. Om man av någon anledning ska köpa utländska jordgubbar så skall man satsa på dom belgiska. Dom är oftast godast.

Om man är en riktig jordgubbsfantast så kan man besöka ett så kallat självplock. Många tycker att det är en trevlig utflykt med familjen och dessutom brukar det ingå att man få ta sig en och annan jordgubbe medans man plockar. Hittade en lista från 2016 med olika självplock ifall det är nåt som lockar just dig

Lime och sockermarinerade jordgubbar funkar att göra på alla sorters gubbar och är supergott till glass och grädde eller min favorit  philadelphiatårta. Bara att skiva jordgubbar och spruta limejuice över och sedan strösocker efter behag. Låt stå ett par timmar i rumstemperatur med plastfolie över. Det för att slippa andra jordgubbsintresserade varelser. Rör om någon gång under tiden. Servera med glass, vispgrädde och krossad Dajm! En och annan kalori men ibland är det skönt att bara strunta i det och njuta!

Förövrigt är lime en smakförstärkare i naturlig form som får vilken frukt som helst att smaka mer.

Inlägget Jordgubbar, växthus- och frilandsodlade dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Nåväl, det blev i alla fall ett par rejäla Ica Selection Ribeye. Närmare bestämt två 400 grammare. Pang! Till det fixade vi klyftpotatis som gosat i rikligt med olja, salt, peppar och en turkisk ”köttfärskrydda”. Vet inte riktigt vad den turkiska kryddan innehåller. Vi köpte den i Istanbul och tänkte att den skulle passa bra till köttfärs men den kommer verkligen till sin rätt på pommes frites, stekt potatis och klyftisar. Mycket smarrigt blir det. Till det fick vi grillade champinjoner. Rätt spartanskt.

Köttet blev fantastiskt. Tjockisarna grillades 3 minuter per sida och resultatet blev medium rare. Det visade sig dock att 400 gram var alldeles för mycket att tampas med så dagen efter fick vi också en supergod pasta med kött, lök, paprika, färska tomater och chili creme fraiche. Och det blev dessutom matlådor av det till jobbet. Glöm inte att göra sås först och allra sist innan servering i med köttet. Annars blir köttet segt och överlagat.

Nu skall bara vädret ordna upp sig så att man kan börja grillsäsongen på riktigt. Det har ju hittills varit under all kritik.

Inlägget Tjuvstart på grillsäsong dök först upp på Stinas Mat & Prat.

• konsumenten ska få tillgång till etiskt kvalitetskött
• spårbarheten på köttet ökar för konsumenten
• urvalet av utvalt kvalitetskött måste utökas för att möta efterfrågan
• slakt på gården och transport till eget styckeri för hängmörning
• ingen vill ha slakttransporter
• stressfri slakt ger bättre kött
• djurhållningen ska hålla världsklass
• djuren slaktas i sin hemmiljö

Britt-Marie Stegs som är VD säger så här:

”Det här är nästa steg i den redan världsberömda svenska djuromsorgsmodellen, att ta bort transporter i samband med slakt är ytterligare ett sätt att ta hänsyn till djurens välbefinnande. Kvaliteten på köttet ökar också, det är på alla sätt ett vinnande koncept som vi lanserar nu,
säger Britt-Marie Stegs, VD och grundare av Hälsingestintan”

Vi provar att göra köttbullar av denna etiska nötfärs som är mald av hängmörat kött. Förväntningarna är höga. Vi valde att göra köttbullar utan att krydda alltför mycket för att kunna göra en rättvis bedömning av själva nötfärsens smak.

Efter att ha kämpat lite med förpackningen så känner man att det doftar helt underbart gott för att vara ren köttfärs. Vi gör en traditionell köttbullssmet med ströbröd, ägg, salt, peppar och finhackad lök. Vid stekningen sen känner man också att det doftar lite godare än vanligt.

Efter att köttbullarna fått gosa till sig lite såsen också så är det dags att provsmaka. Doften avslöjade lite av hur det smakar. Smaken är lite annorlunda. Fast annorlunda på ett bra sätt. Det smakar mycket och gott. Sen blev såsen fantastisk också men man känner att det inte är den vanliga köttfärsen man använt.

Säger som Bengt Frithiofsson när han hittat en höjdare: ”Det är bara att köpa”. Dels för att det är väldigt gott men också för är lite bättre för djuren.

Inlägget Hälsingestintans etiska nötfärs dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Vårat kära fredagsmys tacos, Sveriges nationalrätt efter oxfilépizzan med bea. I affären står det klart och tydligt skyltat att i den här sektionen kan du hitta mexikansk mat eller Tex Mex.

Som med alla mattyper som kommit till Sverige innan 1990(?) så måste man försvenska maten så att den passar våra skandinaviska känsliga gommar. Inte si och inte så. Undrar t.ex. om kineserna känner till fyra små rätter eller den kalopsliknande rätten som serverades när det begav sig. Samma sak gäller då tacos.

På Södermalm i Stockholm finns en s.k. taqueria (La Neta) som beskriver fenomenet:

”När vi i kom till Sverige och såg skylten om Mexikansk mat i affären gick vi genast dit men till vår förvåning kände vi inte igen nånting från hemlandet.”

Ungefär så.

Vi bestämde oss för att göra ett inlägg med svennebanan-tacos och Mexikanska tacos i ett. All in, the more the merrier. Och för all del så är det ju trevligt med massor av plock och såser.

Men den där kryddpåsen, vad är det för vidrigt? Men barnen gillar den. Själv har jag svårt att känna doften av druvsocker och spiskummin ta över i köket. Tur att det finns många grytor och kastruller att laga i och den största utmaningen är ju allt hackande.

Så bjud in släkt och vänner och kanske nåt annat löst folk på tacos deluxe. Gärna i tid så alla kan hjälpa till att hacka, röra och duka.

Vad hade vi då på bordet, förutom hackad gurka, tomat, lök, sallad?

Pulled pork. ”rubba” en fläskkarré med lämplig kryddblandning. In i ugnen i cirka tre timmar tills den går att dra isär med en gaffel.

Flankstek. Marinera, grilla och skär i lagom bitar.

Picklad rödlök. Koka ättika socker och vatten. Strimla löken i lagen och in i kylen över natten.

Tre olika Guacamole. En som mer är som en avocadodipp av avocado, creme fraiche och vitlök och lite peppar. En mer äkta guacamole med bl.a. koriander och en tredje med rödlök och lime.

Pico De Gallo. Hackad lök, hackad tomat, hackad chili, koriander och lime. Standardsnacks till ölen i Mexico.

Cheddarost.

Drick Corona, tequila och lyssna på mariachimusik medan ni lagar.

Inlägget Tacos! Mexikanskt och svennebanan. dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Säsongen för potatis är i antågande men det är inte därför jag gör inlägg om potatisgratäng idag. Den bästa potatisgratängen görs på gammal potatis så på sätt och vis är det högsäsong på det nu. Viktigt att det är en god sort, köp inte vad som helst men man behöver inte heller köpa exklusiv delikatesspotatis i påse.

Skall potatisen vara fast eller mjölig?

Beror på hur du vill ha konsistensen på potatisen i gratängen. Jag använder alltid en potatis av fast sort. (Det är också viktigt att man har köpt potatis när man ska göra gratäng, annars får man trava iväg till affären på eftermiddagen. Det är sådär).

Gammal potatis ja. Det går att göra potatisgratäng på färskpotatis också. Den innehåller dock så mycket vatten och är av helt annan karaktär så räkna med att det tar 3 timmar. Godast är dock på gammal potatis.

Till sist den allra viktigaste ingrediensen – tid!

Vad är då viktigast när man ska göra en god potatisgratäng?

Keep it simple. Potatis, salt, peppar, gul lök, eventuellt vitlök, grädde och ost. Salt skall man ha för mycket av, d.v.s man skall översalta.  Till sist den allra viktigaste ingrediensen – tid!

Stå inte och ta tid! Du blir bara besviken på en gratäng som lagats i 45 minuter som det står i dom flesta recepten. Potatisen skall inte bara vara genomkokt, alla smaker ska gotta ihop sig. Länge.

Det tar tid.

Gör potatisgratäng så här

1. Skala potatis.
2. Skär i cirka 3mm tjocka skivor.
3. Skär en eller två stora lökar i halvmåne-skivor.
4. ta fram en gratängform och ha i lite smör/steksmör i botten.
5. Lägg ut potatisskivor i formen, obs ej på varann. Salta ordentligt. Översalta, ugnen äter upp saltet.
6. Nu ett rejält lager med lök.
7. Efter  andra varvningen lök och potatis, täck med riven ost (ev vitlök, jag hoppar över den helt). Jag brukar använda ostkanter som blivit över som jag rivit.
8. Varva potatis och lök. Glöm ej att peppra och översalta.
9. Avsluta med ett lager potatis, salt och peppar och täck med ett lager ost.
10. Grädde, gräddmjölk eller vad man känner för. Jag kör all-in med grädde. 6 – 7 dl grädde. När man vickar på formen ska man kunna se grädden komma fram längst kanten.
11. Skjuts in i ugnen på 180- 200 grader varmluft.
12. VÄNTA.
13. Den är inte klar än.
14. Inte nu heller. Det gör inget om den blir lite mörkare än ”gyllenbrun” här och där. Det är under det som det gottiga finns.
15. Sänk värmen om det behövs efter en stund, men se till att gratängen fått ett rejält uppkok.
16. Ca 1,5 timmar brukar min gratäng få stå i ugnen.
17. Ta fram gratängen och låt den stå framme i 10-15 minuter. Stå till sig som det heter.

Sa jag förresten att det tar tid och att man ska översalta! Det är det som är skillnaden mot ”vanliga” recept.

Inlägget Potatisgratäng som är supergod. Hur gör man? dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Ballast Point Fathom IPL

Länk till Systembolaget

Det här är en India Pale Lager som är en relativt nyutvecklad ölstil som är en korsning mellan lageröl och IPA vilket princip blir en starkare lager med mycket humle. På baksidan (om en burk nu kan ha en baksida?) står det att den är förfriskande och av lättdrucken natur med lagom djup.

Vi häller upp. Det blir ett fint skum. Färgen gyllenbrun som en ”standardlager”. Lukten är lite blommig, nästan lite parfymig. Vi går vidare till att ta ett par rejäla klunkar. Ansiktet vrids på nåt odefinierbart sätt. Det här var inte gott. Smaken har inget med lukten att göra. Det blir nåt helt annat. Det smakar som om det skulle vara nåt fel med det. Väldigt söt humle. Provar med att äta några grillchips innan för att se ifall karaktären ändas. Det resulterade i rysningar. Köttfärsbloggen rekommenderar inte. Hoppa över.

Crystal – Rye IPA

Länk till Systembolaget

Andra ölen i startfältet är brygd på råg- och kornmalt, därav ”Rye IPA”.  På baksidan skriver man rätt specifikt att ölen passar till fajitas, fulladdade hamburgare och kyckling madras.

Ölen har en fin färg och luktar gott. Vi tar en klunk och en enig jury tycker att den har en eftersmak som inte är så jättegod. Svårt att bestämma vad det är men det är nån bismak som inte är angenäm. Spelar inte så stor roll ifall man har tagit nåt att tugga på innan. Smaken finns där ändå. Även mycket beska finnes.

Inget som bloggen rekommenderar. Finns miljarder med andra öl som är bättre.

Inlägget Panelen testar några nya öl dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Lägger  även upp ett annat recept på våfflor som jag hade i min härliga ”Stora kokboken”. Det är en gammal receptbok med allt från servettvikning, bordsplacering och styckningsscheman. Det sparas inte på kalorierna i något av recepten i boken. Det finns en kaka som det står som överskrift: kakans namn och sen -med mycket fett. Men vad gör det om man äter ultrafeta goda våfflor på våffeldagen? Man brukar ju oftast inte orka så mycket iallafall så då tycker jag att man lika gärna kan gå all in. Sylten från Wiks slott var en smarrig variant med björnbär och blåbär och hallonsylten va inget annat än gudomligt god och snabbt är den klar! 10 Minuter har alla över så sätt igång att koka egen sylt. Det blir så mycket godare!

Tips: byt ut hallon mot din favorit, kanske jordgubbar? Kanske föredrar du färsk frukt? Bär, äpplen, banan? Glass eller vaniljvisp? Duka upp, grädda gyllene våfflor och njut av hemgjord sylt! Ett annat tips när smaken säger ja och magen säger nej: Överblivna våfflor kan man frysa in och plocka fram en annan dag som  inte är våffeldagen. Det är bara steka dom utan smör i stekpanna så blir dom som nya.

Ingredienser Melkers våfflor

• 100 g smör
• 3 1/2 vetemjöl
• 1 tsk bakpulver
• 2 dl mjölk
• 2 ägg
• 2 1/2 dl vatten

Ingredienser Stora Kokbokens våfflor

• 6 dl tjock grädde, gärna sur
• 2 dl kallt vatten
• 5 dl vetemjöl
• 4 msk smör
• lite salt och lite socker

Gör Melkers så här

1. Smält smöret i en kastrull och låt sedan svalna.
2. Blanda vetemjöl och bakpulver i en bunke. Tillsätt hälften av mjölken och äggen. Vispa smeten så att den blir slät.
3. Blanda ner smöret, resten av mjölken och vattnet i smeten.
4. Låt smeten stå och dra ca 10-15 minuter.
5. Grädda

Gör Stora kokbokens våfflor så här:

1. Vispa upp grädden till skum.
2. Tillsätt vatten.
3. Sikta i mjölet under omrörning.
4. Låt smeten stå en god stund att svälla. (Citat)
5. Smält smöret och låt det svalna.
6. Blanda ner smöret socker och salt i smeten.
7. Grädda!

Hallonsylten till våffeldagen

Ingredienser

• 225 g frysta hallon (eller färska om det är säsong)
• Ungefär lika mycket syltsocker beroende på hur sött man vill ha det.

Gör så här

1. Koka hallonen i lite vatten.
2. Tillsätt syltsockret efter en stund.
3. Ta bort skummet som bildas efter hand.
4. Koka i 5 – 10 minuter.

Låt svalna. Sen är hallonsylten är klar läggas på våfflor.

Inlägget Våffeldagen eller Marie bebådelsedag dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Efter att ha hört mig för med några kollegor var detta slott ligger så var det så gott som klart att jag skulle åka dit och handla. Hopp in i bilen kl 14 och mot slottet lite snabbt och sen hem och fredagsmysa var planen. Efter att ha kollat kartan nån gång hit och dit åkte jag med stort självförtroende mot slottet. Hur svårt kan det vara? Vid ett tillfälle sa jag också detta till en kollega innan jag åkte,  ”Ja hur svårt kan det vara? Man är väl läskunnig. Det finns ju skyltar”. Sagt och gjort.

Här nånstans ska jag nog vika av? Äh det finns säkert en väg ner från Örsundsbro? En liten avstickare. Det är säkert skyltat och jag är ju läskunnig. Efter att ha åkt igenom Örsundsbron två gånger på insidan och en gång på utsidan började det kännas bra att jag tankade bilen innan jag åkte. Skulle jag ge upp eller? Efter allt detta åkande? Bara hem och erkänna att varken kartor eller läskunnighet hjälpte mig att hitta slottet. Nej. Gjorde ett sista försök och åkte då 2 km till på 55:an och då kom skyltarna! Jag hade cirkulerat genom samhällen strax före den rätta avfarten.

Rakt ut i spenaten ligger detta slott, som en pelare som växt upp som en svamp ur jorden. Inte särskilt traditionellt  utseende. Vindarna är kalla, det finns tre bilar på parkeringen. En karta över området i anslutning till parkeringen  va ju bra. Jag klarar att läsa den och receptionen är rakt fram. Där finns en kvinna som är på väg hem, jag har tur. Alla andra ska också hem till fredagsmyset. Tur också att Maud som hon heter vet var syltburkarna är och hon kommer strax.

Fem minuter senare står jag med den sista omgången sylt från Wiks slott då dom bytt kock. Maud berättar detta i samband med köpet. Jag nämner vad ändamålet är för sylten och jag tänkte nämna hur god den är på bloggen. Ett meddelande skulle lämnas till den nya kocken att det vore på sin plats att börja koka ny sylt. Det tycker jag verkligen! Genom den långa allén och tillbaka ut till vägen, med tanken ”varför har inte såna här ställen återförsäljare?”. Det skulle ju vara toppen! Eller är det så att mitt eget misslyckade åkande satt spår? Hur som, efter 2,5 timme var jag hemma efter att ha ”svängt förbi” Wiks slott på vägen hem. För en tidsoptimist tar saker och ting alltid bara några minuter eller om det är något som går snabbt så är det sekunder som gäller.

Det faktum att man kan konferera och fika ute på Wiks slott får mig att bli sugen på att besöka stället på sommaren. Vem vill inte basta och kolla ut över vattnet? Vem vill inte vräka i sig sylt på nybakat bröd? Vem vill inte promenera i denna sagolika miljö? Allt det där kan man göra på Wiks slott och mycket mer, det har jag läst.

Jag är ju läskunnig.

Inlägget Wiks slott och sylt. dök först upp på Stinas Mat & Prat.