Halmstads Bryggeri – Slottets Julöl

Det står nån underskrift på etiketten. Slottsmästaren? Är det nån årets kock från forna tider? Konstnären? Etiketten är lite småtrevlig i alla fall. Inte så mycket jul att skylta med kanske. När jag tog på mig läsglasögonen och snurrade lite på flaskan så fick jag reda på att Daniel Eriksson är diplomerad bryggmästare. Det är bra.

Utseendet när man häller upp påminner lite om diskvatten blandat med kaffe. Inte ett bra första intryck. Färgen är lite skum. Och skummet i sig finns inte över huvudtaget. Vi hällde nog upp den för kall. Blir så när man är ivrig som barn på julafton.

Vi lämnar utseendet bakom oss och smakar. Nu blir det bättre. Det finns massor med smak. Lite klassiska karamelltoner, kanske lite metallisk avslut. Men bra balans. Till en redig gaffel med matjes med tillbehör så står den sig bra. Smakerna håller måttet. En bra julöl till kalla bordet kan vi konstatera.

Till en smörig köttbulle, som får representera det varma bordet, så händer lite mer grejer. Smakerna lyftes en nivå och det kom fram en trevlig beska. Mycket bra. Funkar både till varmt och kallt.

Testet börjar ganska starkt. Hade inte så mycket förväntningar på den här. Alltid kul att bli överraskad. Det är en bra medelsnitts öl. Det är inte Griswalds julbelysning och det är inte en random trädgårdstomte som är utslängd på tomten för att göra det lite ”juligt”. Den hamnar där emellan nånstans. Eller lite över snittet får den. Den ä bra.

Allsta Julöl

En julöl från Allsta, är en plats, enligt burken, som man i bästa fall passerar. Om ens det. Vi får också veta att vi här har en öl som är bryggt bland granar och grävlingar. Det är gullig story på burken. Panelen gillar den. Och det som avbildas är en massa svampar, en julgrävling och lite tomtar. Trevligt med en julgrävling.

Vi öppnar härligheten. En härlighet på 7.4 procent. Doften är mycket torkad frukt, dadlar och fikon. Det är väldigt juligt, vilket är bra i dom här sammanhangen. Smaken är också väldigt trevlig och julig. Det är lite som daddelgodis och kola. Den gillas av panelen.

Med matjesgaffeln, med creme fraiche och ägg, dämpas sötman lite. Rundören försvann lite men den står sig bra ändå tycket vi. Den funkar fint till kalla bordet.

Till varma, det vill säga köttbulle, så händer nåt negativt. Nästan så det framträder en felsmak i form av smörkola, eller att kolan som fanns i inte gillade köttbulle. Inte okej. Bjud denna till jultomten om man har tid att stanna en stund. Eller så kommer han att stanna en stund. Kalla bordet funkar också fint som sagt.

Ocean – Red IPA

Etiketten är lite Lars Noren med en snögubbe som ser ut att vara allt annat än nöjd med tillvaron. Mössan har blåst av och halsduken står vågrätt i vinden. Sen är det nån jävla ren i bakgrunden som bombar fotot och ska se lite fancy ut.

Skummet är nollat när man häller upp. Men doften är riktigt najs. Lite bränd, lite karamell. Lite knäckigt. Mmmmmm. Det här gillar panelen.

Smaken då? Oj, den är allt annat än doften. Det är en rejäl beska och allt gott som fanns i doften är lika frånvarande som Grinchen på julafton. Kan det kanske vara så att det är en matöl? Vi provar den teorin.

Till laxröran så gör den att alla smaker går upp nån oktav. Det är som att släden lyfter och åker iväg som på slutet på tomteverkstaden. Även till en matjesgaffeln gör den sig och mycket bra. Till och med den självgoda renen från etiketten gillar den till sillgaffeln. Det är sant.

För sig själv är den här som snögubben som har den sämsta dagen i sitt liv. Men med mat blir den som den stolta bakgrundsrenen som ser ut att bara ha selfies på sin instagram.

Stigbergets – Julöl

KONSUM! Så, då var det avklarat.

Färgen är som konvolutet utlovar… mellanmörk. Vad gäller smaken så är det är lite blandade skott från panelen. Det är allt från julmust utan det söta, till rejält med kaffetoner. Mingelfaktorn är därmed lite delad. Det är inte som männen i lustiga hattar som enhälligt har bestämt sig för Ferdinand. Så det får blir som med baken, vissa har den, andra inte.

Panelen är däremot enig om att ”Julöl” trivs relativt bra med kalla bordet. Eller nästan. ”Jag tyckte inte om det där så mycket, den var lite blaskig”, låter sig hushållets 21 åring hälsa och fyller på med mer laxröra.

Tyvärr, den är lite sisådär till köttbullarna. Eller hela ölet ör lite sisådär. Lite besviken på leveransen från Stigbergets. Ungefär lika tråkig som Bodens fästning, fast den är handmålad på en porslinstallrik. Nä, inte riktigt så. Den är OK. Eller. Kan du vissla Johanna? Näe, det kan jag inte! Ställ tillbaka i konsumhyllan.

Kåtöl

”Med inspiration från Lappland”, säger dom. Osäker på om det är det lav, sav eller barrskog som menas? På etiketten är är det i alla fall en glad tomte på med mistel i kavajslaget och allt. Eller är det en julkaktus? Tycker han ser lite lurig ut.

Efter upphällningen kan vi konstatera att färgen är ju inte jätterolig. Saknar sting. Man blir inte taggad. Men vi smakar.

Smaken är lite skarp. Är det kaffe i den här? Det är inget för minglet i alla fall. Gissningsvis skall det vara spjäll till den här, funderar nån högt. Till den berömda sillgaffeln så gör den inte några underverk. Den går rakt igenom som gamla bettans pil och smakar precis likadant. Och lite samma upprepas med köttbullarna. Det är nåt som inte stämmer med den här. Det är lika ostämt som Bengt Feldreich julsång.

Här är panelen lika enig som männen i lustiga hattar. Välj en annan julöl som kommer tomtarna vara mycket lustigare.

Amager Bryghus – Yule Juice

Asså, det här konvolutet. BÄST! Och storyn med julgubben och apelsinodlingen. Alldeles för lång att citera här. Men 11 månader om året odlar tomten apelsiner tydligen.

Doften är trevlig, som tomtens fruktjuice. Man kan sniffa på den som Ferdinand sniffar på blommor. Mycket bra. Vi häller upp.

Smaken har mycket av allt. Det är mycket humlearom och beska. Påminner lite om Humlenisses ”Hoppy Hippo X”, som väldigt få har testat. 21-åringen är dock besviken, till och med ”fett besviken”. Då det inte smakar som det doftar.

Frågorna är dock många. Vad är det för julöl med den här? Inget. Men det är väl som storyn säger. Det är det här som tomten dricker under resten av året, när han inte åker omkring med släde.

Definitivt bästa omslaget i världshistorien. Kan inte låta bli att undra lite hur den gått igenom Systemets nålsöga. Men det är ju inte en julöl. Och det är ju faktiskt ingen som har påstått det heller. Det är tomtens apelsinodling.

Inlägget Provning av julöl 2021 – nytt spännande test dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Ljusen är tända och stjärnorna upphängda. Utan vidare kastar vi oss hejdlöst in i den röda julbubblan och öppnar den första julölen.

Nils Oscar Kalasjulöl

Först ut i startfältet har vi Nils Oscar Kalasjulöl. En klassiker som varit med länge i matchen. Sen nittiotalet faktiskt. Själva Nils ser väl inte så kalas ut med sin stora mustasch som kommer in först i rummet, men tror att innehållet levererar. Etiketten påstår att den kommer att balansera julbordets sötma och syra.

Upphälld är den riktigt snygg med färg av bärnsten och koda. Den är snygg mot olika julbelysningar. Skummet är typ lika tjockt som Nils Oscars mustasch. Doften, i alla fall i kyld skick, är ganska obefintligt. Vi smakar först utan mat.

Smaken är rätt kalas faktiskt. Det är karamelligt och beskan ligger på precis rätt nivå. Det går definitivt att bjuda till mingel utan att skämmas. Och hur ligger den till när man adderar en rejäl gaffel med julmat.

Mycket bra visar det sig. En gaffel med ägg, potatis, creme fraiche och matjes hjälper den till att höja upp gaffeln några snäpp. Blir inte med kalas än så. Vi tror att det under mustaschen döljer sig ett brett leende. Den här får följa med till julbordet alla jular i veckan.

För att vara en jullager på 5.2 procent så måste jag säga den imponerar med sin smakbild. Men köttbullarna då? Hör jag er ropa i stämd julkör? Förutom att köttbullarna i sig blev kalasbra så trivs dom ihop med Nils. Nils med mustaschen klarar hela julbordet utan att staka sig.

Den klarar sig med bravur från mingeln, kalla bordet till varma. Är det nångång man funderar på att bli religiös såhär i jultider så är det läge nu. Vad skulle jesus ha gjort? Han skulle ha odlat mustasch och ätit julbord med Nils.

Tror att panelen ger den här fem julmustascher av fem. Vilken stark öppning.

Fullers – Winter Ale

Vi sköljer glasen och går vidare. Nästa tomte till rakningen är Fullers Winter Ale. Som också är en klassiker i såna här sammanhang. Den har provats till positiva ordalag tidigare år. Man undrar då hur årets batch är? Luften rent utav darrar av spänning.

Den är också rätt snygg i sin deep amber färg. Och den kan stoltsera med lite mer doft än mustaschkillen. Man känner det karamelliga, knäckiga tonen. Den kanske är lite väl kall i första sippen. För att den känns inte riktigt som den är vad den varit i sina fornstora dagar. Det är lite som att coca-cola tomten får punka i sin lastbil. Mingel får överkryssad släde.

Alla som tycker att Guinness ska serveras med kniv och gaffel göra sig icke besvär

Till en bra gaffel med samma innehåll som ovan så lyfter släden och får jet-motor. Nästan så att man känner lite umami. En trött Håkan Hellström blir till bomfarellanlej.

Sa jag att köttbullarna blev bra? Dom är bra. Fullers gillar också att hänga med köttbullarna. Allt höjs ett rejält snäpp. Ser framför mig att en Winter Ale och en köttbulle går långsamt fram till altaret. Där en tjock jultomte väntar på att viga dom och dom lever lyckliga i alla sina dar.

Skippa minglet med denna. Bjud på den till maten helt enkelt. Inga konstigheter.

Sigtuna Bryggeri – Midvinter Blot

Asså köttbullarna! Dom är goda. Nu tar vi på oss skoterkängorna och härtar upp några nivåer. Midvinter Blot är en imperial porter på stabila 9 procent. Enligt utsago har den här begåvats med extra mycket tyngd och kraft för att hjälpa oss genom årets mörkaste tid. Det kan behövas. Hajpen är ett faktum.

Vi häller upp denna hedninska dryck och dyker ner i dom mörkaste julvrån. Etiketten är lite elegant i sin svarthet med silvriga texten. Det blir lite strassörhängen över den.

Doften kan närmast beskrivas som att tomtesäcken är fylld till bredden. Det är mycket av allt. Den här tomten har varit på kroppsbyggargym. Smaken är len som tomtemors bak. Det är mycket bra. Dock kanske man måste ha varit med en stund i ”ölmatchen” för att uppskatta den här. Det är inte en instegs-stout/porter. Alla som tycker att Guinness ska serveras med kniv och gaffel göra sig icke besvär.

På nåt konstigt och oväntat sätt så passar den till sillgaffeln. Porter och stout brukar generellt sätt inte vara nåt att ha till mat. Den flyter med liksom. Smaken övergår på nåt listigt sätt från maten till portern som får en lite rundare smakbild.

Köttbullarna är goda. Men portern vill inte riktigt dansa ringdans med dom. Det blir lite som äta pepparkaka till maten. Så mingla och ät sillgaffel till Blotet.

Inlägget Julöl 2021 – första provningen dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Fullers Winter Ale

Till mingel
Det här är lite av julölens jungfru Maria. Denna har vunnit samtliga tidigare test av julöl och är klar favorit på pappret. Vi är taggade till sista granbarren.
Vi upptäcker dock snabbt att det har hänt nåt sen förra årets batch. Ena panelen tycker inte att den passar sig alls till mingel. Om det inte finns pepparkaka med ost till förstås. Den är fortfarande bra men inte den top-notch klass som föregående år.

Till mat
Till sillen är panelen lite delad. Ena tycker att den gifter sig som en julstrumpa över en eldstad. Den andra medlemmen är ”inte lika övertygad”.
Köttbullarna gör sig också bra med denna. Ena medlemmen sticker ut glashakan och säger att det är årets besvikelse. Det som tidigare var ”jesus har återuppstått i form av en julöl” är idag lite av en medelsnittsjulpynt. Eller rentav Judas som återuppstått? Som en klok musiker sa en gång ”mainstream fuckers”!
Till cheddarn dyker andra smaker upp. Panelen är fortsatt delad. Det är som självaste Moses varit framme vid panelen. Tror dock att vi kan sammnfatta denna till att ändå göra en rätt stabil leverans men att det hänt nåt. Kanske har bryggaren smuttat lite för mycket mäsk under processen?

Lusse Lelle från Brekeriet

Till mingel
Det doftar lussebulle. Jättemycket lussebulle faktiskt. Vid första smakningen får ena panelmedlemmen i princip panik. ”Jag blir fan alldeles flammig”. Pressad fiskgryta med saffran beskrivs det spontant som. Saffran hör inte ens hemma i fiskgryta. Godare utan.
Saffranet tar sig in överallt. Den är fan svår. Vi letar febrilt men har svårt att hitta det goda i Lusse. Har läst andra som höjt den här saffransdrycken till skyarna så det är en ordentlig vattendelare. Nu är den där Moses här igen. Men det är ju som läraren i KPA reklamen säger ”Det är det som är det fina med musik. Att man kan tycka olika.”
Lemmingsparaden med pepparkakor som sjunger ”Vi komma vi komma från pepparkakeland” möter denna öl och ändrar texten till ”Vi sticker, vi sticker från stan”.
Ska man ha Lellen till lussebullen kanske, tänker vi? Vi har en flaska till som vi får spara tills när det finns lussebulle till hands och prova helt enkelt. När ska man annars dricka denna?
Men doften är fantastisk. Det är exakt som en lussebulle.

Till mat
Vi hoppar matrecensionen till denna. Det är uppenbarligen inget som man har till mat. Om inte lussebulle räknas som mat?

Oppigårds Winter Ale

Två tumvantar upp för Oppigårds Winter Ale

Till mingel
Panelen gillar att mingla med denna julöl. I smakerna hittar vi bland annat kaffetoner. Klart godkänt. En öl som man kan sitta och smutta på och titta på brasan och minnas tillbaka på alla barndomsjular.

Till mat
Den fungerar lika bra till sillen som till minglet. Det dyker dock upp en liten hint av nån eftersmak som inte var helt trevlig men inget att hänga upp sig alltför mycket på. Till köttbullarna försvinner den eftersmaken. Så är du en varma-tallriken människa så är det här ett utmärkt val för dig. Till cheddarosten blir kaffebeskan lite tydligare.
Ja, den är liksom bara god. Den drar inte smakmässigt iväg jättemycket åt nåt håll. Den håller sin form till all mat. Kanske lite som julölens mellanmjölk. Det kan vara så att den behöver något riktigt rivigt typ Jansons Frestelse för att vakna till liv ordentligt.
Två tumvantar upp för Oppigårds Winter Ale. Man behöver inte skämmas när man serverar denna på julbordet.

Mysingen Midvinterbrygd

Till mingel
Nä fy fan! Inget mysigt med detta säger panelen spontant. Bryggd på egen blandning av säsongens kryddor säger flaskan. Vad är det för säsong undrar? Pyton och honung? Vårat bihotell har alla fall stängt redan. Fruktansvärt. Bjud inte tomten på detta. Blir inga julklappar då.

Till mat
Till sillen blir den lite mer uthärdlig. Men ”säsongens kryddor” kommer igenom ändå.
Om inte sällskapet gillar smaker som går åt belgiska hållet så skall du köpa annat. Nästan vad som helst faktiskt.
Till köttbullen försvann det förskräckliga faktiskt. Se till att bulla upp ordentligt med köttisar ifall denna finns på julbordet. Om vi smakar den tillsammans med lite cheddarn så var kryddorna väldigt framträdande. Man gör en grimas, pannan skrynklar sig. Den förstör hela cheddarupplevelsen.
Enklast är att välja en annan julöl. Om du inte gillar belgisk öl förstås. Då är denna julölen garanterat för dig.

Snöfall av Charlis

Till mingel
Öppna försiktigt. Den skummar så in i fanders. Ser ut som julmust när man häller upp. Både till färg och skummängd. Det blev ett litet panikmoment i testet när brown ale håller på och skummar ner på matjessillen.
Var försiktig även vid doftningen. Ena panelmedlemmen reagerade som om hon fått 230 volt i kroppen. Doften är minst sagt skarp.
Hittar inte den utlovade pepparkakan direkt. Doften lovar mer än vad den håller. Det finns dock lite julkryddor och en inte så angenäm bismak av tvål.
Inte till minglet. Nej. Nope. Dont do it.

Snöfall är dock inget för tunnisar

Till mat
När den dricks till sillen så blir panelen lite delad. Den blir i alla fall bättre är panelen överens om. Snöfall är dock inget för tunnisar. Går man igång på läskeblask så blir detta som tjära. Inget instegsjulöl direkt så att säga. Här snackar vi det tunga artilleriet.
Till köttbullen är panelen totalt om möjligt ännu mer delad. Från ”näe fyfan” till ”det här gillar jag”. En chansning alltså. Eftersmaken är som en rejäl kopp espresso.
Råkade rapa lite och smak Mysingen från recensionen ovan dyker upp i munnen igen. Fy fan.
När vi tar den tillsammans med Cheddarn så funkar Snöfall faktiskt rätt bra. Bra öl till ost och dessertbordet kan vi sammanfatta Snöfall som.

Läs gärna våra tidigare test av julöl.

Inlägget Julöl, vi testar fem olika, julen 2019 dök först upp på Stinas Mat & Prat.