Dags för del två av årets test av julöl. Missade du del ett så kan du hitta den här. Denna gång så är det ganska ojämn startgrupp. Bland annat en höjdare och en rejäl sågning.
Jämtlands Julöl
En brygd på 6,5%. Etiketten pryder Jämtlands stolthet, storsjöodjuret som fått en tomtemössa. Det får väl anses som rätt juligt. Godkänt.
Hela Jämtland får stå för denna. Efter att vi hällt upp och smakat så råder det lite delade meningar om brygden. 50% av panelen tycker att den är funkar bra utan sällskap av mat medans den andra 50 procenten inte riktigt är med på noterna där. När mat kommer in i bilden så blir panelen enad och en maroji… majo… majoritet av panelen säger att den den får sig ett riktigt lyft med maten.
Jämtland kan vara stolta, denna är väldigt bra men inte så att vi skriker ”filipin”.
Eriksberg
Svensk lager. 5,6%.
En svennebananjulöl. Det första man ser är en tråkig etikett, var är julen? Inte på etiketten i alla fall.
Efter etikettfadäsen kommer vi till smaken. Den bjuder på blaskighet, avsaknad av karaktär och nån metallisk bismak som gör att man vill rengöra tungan efteråt. Känns lite som att alla lagningarna har släppt. Mycket kolsyra också, kanske för att dölja nåt? Nåväl, det kanske ordnar sig med lite mat till? Vi tar en gaffel med godsaker och provar igen. Då försvinner istället den lilla smak som fanns. Nu återstår bara tomhet.
Slutsatsen blir att serveras Eriksberg på balen stannar askungen hemma med mössen. Elake styvsystern får gå istället och utsätta sig.
Undra på att folk inte gillar julöl när ölen som är gjord för dom stora massorna smakar så här.
Denna får en ÖVERKRYSSAD köttfärsklutt!
Jingle Bale
En Brown Ale med alkoholhalt på 5,0 %
Vi häller upp denna skapelse. Doften som slår oss är angenäm. Men det som ögat ser är annat. Blanda kaffe i diskvatten så får du en bild av hur det ser ut. Men. Smaken är rätt så bra. Faktiskt. Mycket bra.
Sen kommer maten. Då går allt från färg-tv till svartvitt. Från original Kalle till nedklippt. Från halleluja till bränd kalkon.
Slutsats, bjud gärna på en flaska när gästerna anländer men ställ för jultomtens skull inte det på julbordet.
St Eriks Jul Ale
Etiketten är julgrön och det är det enda som är jul med den. Underkänt. Ingen julbordskandidat.
Vid upphällning ser den dock riktigt trevlig ut. Man blir törstig. Sen slår en doft av stekbord flimmerhåren och man ryggar tillbaka lite. Vi tar oss mod och smakar lite i alla fall. Panelen är överens om att smakerna håller inte hela vägen. Påminner om kryddstark mumma. Gillart inte.
Med mat då? Då händer det nåt. Det blir till och med rätt angenämt. Problemet är bara att man måste äta nåt hela tiden för att får den smaken. Råkar man ta en klunk utan mat så är stekbordet där igen. Nej tack.
Sigtuna Winter IPA
En Svensk IPA. På etiketten står det ”Winter” med stora bokstäver. Annars skvallrar inte denna om att det skulle vara en julöl.
Vi häller upp. Den har en angenäm doft och ett bra skum. Efter ett par klunkar kan vi känna att den är rätt ”citrusig” och chokladig (om man vet om det innan). Väldigt god kan man sammanfatta det som.
Vad händer tillsammans med lite mat då? Det blir mycket bra. Det bara funkar liksom, allt lyfter. Som slutsats kan man säga att vi rekommenderar denna. Lite juligare etikett bara och det skulle vara en självklarhet på julbordet. Då skulle till och med Tony servera denna till Lady & Lufsen med dom finaste frikadellerna i stada.
