Julöl, vi testar fem olika, julen 2019

Då var årets efterlängtade test av julöl här igen. En höjdpunkt i december bland adventsfirande, lucia och annat som hoppar. Den här gången finns några gamla godingar blandat med nyheter. Först ut är en gammal favorit. Fullers Winter Ale.

Fullers Winter Ale

Till mingel
Det här är lite av julölens jungfru Maria. Denna har vunnit samtliga tidigare test av julöl och är klar favorit på pappret. Vi är taggade till sista granbarren.
Vi upptäcker dock snabbt att det har hänt nåt sen förra årets batch. Ena panelen tycker inte att den passar sig alls till mingel. Om det inte finns pepparkaka med ost till förstås. Den är fortfarande bra men inte den top-notch klass som föregående år.

Till mat
Till sillen är panelen lite delad. Ena tycker att den gifter sig som en julstrumpa över en eldstad. Den andra medlemmen är ”inte lika övertygad”.
Köttbullarna gör sig också bra med denna. Ena medlemmen sticker ut glashakan och säger att det är årets besvikelse. Det som tidigare var ”jesus har återuppstått i form av en julöl” är idag lite av en medelsnittsjulpynt. Eller rentav Judas som återuppstått? Som en klok musiker sa en gång ”mainstream fuckers”!
Till cheddarn dyker andra smaker upp. Panelen är fortsatt delad. Det är som självaste Moses varit framme vid panelen. Tror dock att vi kan sammnfatta denna till att ändå göra en rätt stabil leverans men att det hänt nåt. Kanske har bryggaren smuttat lite för mycket mäsk under processen?

Lusse Lelle från Brekeriet

Till mingel
Det doftar lussebulle. Jättemycket lussebulle faktiskt. Vid första smakningen får ena panelmedlemmen i princip panik. ”Jag blir fan alldeles flammig”. Pressad fiskgryta med saffran beskrivs det spontant som. Saffran hör inte ens hemma i fiskgryta. Godare utan.
Saffranet tar sig in överallt. Den är fan svår. Vi letar febrilt men har svårt att hitta det goda i Lusse. Har läst andra som höjt den här saffransdrycken till skyarna så det är en ordentlig vattendelare. Nu är den där Moses här igen. Men det är ju som läraren i KPA reklamen säger ”Det är det som är det fina med musik. Att man kan tycka olika.”
Lemmingsparaden med pepparkakor som sjunger ”Vi komma vi komma från pepparkakeland” möter denna öl och ändrar texten till ”Vi sticker, vi sticker från stan”.
Ska man ha Lellen till lussebullen kanske, tänker vi? Vi har en flaska till som vi får spara tills när det finns lussebulle till hands och prova helt enkelt. När ska man annars dricka denna?
Men doften är fantastisk. Det är exakt som en lussebulle.

Till mat
Vi hoppar matrecensionen till denna. Det är uppenbarligen inget som man har till mat. Om inte lussebulle räknas som mat?

Oppigårds Winter Ale

Två tumvantar upp för Oppigårds Winter Ale

Till mingel
Panelen gillar att mingla med denna julöl. I smakerna hittar vi bland annat kaffetoner. Klart godkänt. En öl som man kan sitta och smutta på och titta på brasan och minnas tillbaka på alla barndomsjular.

Till mat
Den fungerar lika bra till sillen som till minglet. Det dyker dock upp en liten hint av nån eftersmak som inte var helt trevlig men inget att hänga upp sig alltför mycket på. Till köttbullarna försvinner den eftersmaken. Så är du en varma-tallriken människa så är det här ett utmärkt val för dig. Till cheddarosten blir kaffebeskan lite tydligare.
Ja, den är liksom bara god. Den drar inte smakmässigt iväg jättemycket åt nåt håll. Den håller sin form till all mat. Kanske lite som julölens mellanmjölk. Det kan vara så att den behöver något riktigt rivigt typ Jansons Frestelse för att vakna till liv ordentligt.
Två tumvantar upp för Oppigårds Winter Ale. Man behöver inte skämmas när man serverar denna på julbordet.

Mysingen Midvinterbrygd

Till mingel
Nä fy fan! Inget mysigt med detta säger panelen spontant. Bryggd på egen blandning av säsongens kryddor säger flaskan. Vad är det för säsong undrar? Pyton och honung? Vårat bihotell har alla fall stängt redan. Fruktansvärt. Bjud inte tomten på detta. Blir inga julklappar då.

Till mat
Till sillen blir den lite mer uthärdlig. Men ”säsongens kryddor” kommer igenom ändå.
Om inte sällskapet gillar smaker som går åt belgiska hållet så skall du köpa annat. Nästan vad som helst faktiskt.
Till köttbullen försvann det förskräckliga faktiskt. Se till att bulla upp ordentligt med köttisar ifall denna finns på julbordet. Om vi smakar den tillsammans med lite cheddarn så var kryddorna väldigt framträdande. Man gör en grimas, pannan skrynklar sig. Den förstör hela cheddarupplevelsen.
Enklast är att välja en annan julöl. Om du inte gillar belgisk öl förstås. Då är denna julölen garanterat för dig.

Snöfall av Charlis

Till mingel
Öppna försiktigt. Den skummar så in i fanders. Ser ut som julmust när man häller upp. Både till färg och skummängd. Det blev ett litet panikmoment i testet när brown ale håller på och skummar ner på matjessillen.
Var försiktig även vid doftningen. Ena panelmedlemmen reagerade som om hon fått 230 volt i kroppen. Doften är minst sagt skarp.
Hittar inte den utlovade pepparkakan direkt. Doften lovar mer än vad den håller. Det finns dock lite julkryddor och en inte så angenäm bismak av tvål.
Inte till minglet. Nej. Nope. Dont do it.

Snöfall är dock inget för tunnisar

Till mat
När den dricks till sillen så blir panelen lite delad. Den blir i alla fall bättre är panelen överens om. Snöfall är dock inget för tunnisar. Går man igång på läskeblask så blir detta som tjära. Inget instegsjulöl direkt så att säga. Här snackar vi det tunga artilleriet.
Till köttbullen är panelen totalt om möjligt ännu mer delad. Från ”näe fyfan” till ”det här gillar jag”. En chansning alltså. Eftersmaken är som en rejäl kopp espresso.
Råkade rapa lite och smak Mysingen från recensionen ovan dyker upp i munnen igen. Fy fan.
När vi tar den tillsammans med Cheddarn så funkar Snöfall faktiskt rätt bra. Bra öl till ost och dessertbordet kan vi sammanfatta Snöfall som.

Läs gärna våra tidigare test av julöl.