Ungefär alla recept innehåller gul lök. Okej inte alla men väldigt många börjar med ”hacka en gul lök”. Det måste vara den mest förekommande råvaran i mat överallt i världen. Genom historien. Kineserna har odlat det för 3000 år sen och i dom egyptiska pyramiderna finns avbildningar av lök. Den har till och med används som betalmedel. I Indien är den nästan lika helig som kon. Hit till Sverige fick vi den någon gång under medeltiden.
Den är också fullspäckad med nyttigheter med massa antioxidanter och proteiner. Kan också motverka en del cancertyper och är allmänt bakteriehämmande. Det är också en relativt billig råvara så att det blir mycket nyttighet per krona. Gul lök går att odla i princip överallt och är lätt att förvara och transportera. Den gula löken förtjänar en bättre status bland råvarorna. Det är en råvara i världsklass.
Den kämpar också emot när man ska hacka den. Den har ingen lust att bli hackad. Den bildar ett irriterande ämne som våra tårar försöker skölja bort. Man får kämpa lite. Det finns en massa tips och tricks för att skära lök utan att böla men jag tycker att man får tåla det. Det är löken värd.
Om du inte tycker det kan du ju pröva några tips som finns. Den mest värdelösa måste vara tändstickor i munnen med svavelytan utåt. Den har aldrig funkat för mig. Den enda fungerande måste vara skidglasögon 🙂
När man steker gul lök så får den en rätt komplex smak som bland annat framhäver köttsmak på ett bra sätt. Japanska forskare som lobbar för en ny smak, kokumi, har lök som exempel på denna. Eller egentligen är det mer en känsla. Eller nåt. Man kanske ska ta det med en nypa salt. I vilket fall så fungerar den som en smakhöjare i nästan alla rätter. En sorts allkrydda.
Och vad vore en hamburgare utan lök. Ingenting. Länge leve löken.
