Prat

På besök hos Paganini

När vi kommer in möts vi av en lite småkaotisk atomsfär. Bland småbord med rutiga dukar, pladdrar gäster och personal snitslar sig fram mellan ljusstakar och vinflaskor. Det är mat som flyger förbi en och folk som skall hitta till sitt rutiga-duken-bord. Mitt i det här blir vi ändå uppmärksammade på en gång. -“Har ni bokat?” får vi frågan av en man som ser ut att vara ägaren. Nope, vi har inte bokat. Fan, hinner man tänka. Vi får nog hitta på en ny plan. Mannen bläddrar bland bokningspapper och mumlar något och till slut vänder han sig till oss igen och säger -“Vi får chansa“. Det gillar vi.

Vi går och sätter oss

Vi blir visade ett bord bredvid köket som det är öppet till. Trevligt att se alla kockar skramla runt med grytor och kastruller. Det är rätt bullrig atomsfär på Paganini, vilket vi också gillar. Det är kul när det är lite liv och lite stök. Nästan omedelbart efter att vi satt oss så kommer det en servitör som frågar om vi vill ha något att dricka. Exemplariskt. Hatar att behöva sitta och vänta på att ens får beställa dricka. Sen spelar det inte så stor roll i vilken takt maten kommer. Bara man slipper sitta vid ett tomt bord med tomma glas. Efter ett litet snabbt pow-wow så beslutar vi oss för en flaska rött. Något “husets”, som är vinets motsvarighet till en “stor stark”, existerar inte. Också bra. Dock skojar vår servitör med oss och pekar på en flaska “husets” långt ner i listan. Den är nästan gratis, vi pratar tusenlappar. Du som kan, unna dig köp och återkom till oss om HUR det vinet va???  Vi blir rekommenderade en flaska Valpolicella och det fick det bli. Vi blir också serverade flaskan efter ungefär 12 sekunder efter beställningen. Snabba ryck helt enkelt.

Vad finns det i menyn då?

Vi börjar botanisera i menyn och hittar massa godsaker. Bestämmer oss rätt snabbt för att det får bli en förrätt och sen pasta. Är man på en riktigt bra italienare så känns det som pasta är rätt väg att gå. Även om kötträtterna lät väldigt smarriga också. Efter lite diskussion så beslutar vi för att vi starta med deras carpaccio. Därefter blir det en Fettuccine della nonna, det vill säga fettuccine med kalvfrikadeller, vitlök, riven parmesan, basilika, tomat, salvia samt pinjenötter för Aki. Stina tar en Tortelloni ripieni con ragu di anatra som är Handfyllda pastaknyten med ankragu, savoykål & ankbuljong. I menyn finns dock väldigt mycket mer att kika på om man ska sitta lääänge och äta. Det anti pasti hit pasta dit i olika kolumner.

Och maten?

Carpaccion, som är gjord efter konstens alla regler, var i toppklass. Inte den absolut bästa men högt upp på topplistan.Vi har ju ätit ett gäng såna nu, det är ju så gott! Kan definitivt rekommendera som en förrätt. Nästa gång (för det kommer det bli) ska vi kanske våga oss på något som är lite utanför beprövad mark?? Frikadellerna var också riktigt bra. Fantastiska smaker som blandar sig. Ren njutning. Ankragu i pastaknyten är dock något som ej hade prövats tidigare. Buljong och pasta, gott och inte så himla mäktigt och tungt som “sverigepasta” lätt kan bli med diverse feta såser och ostar . Perfekt efter att man ätit förrätt! OCH gott.

Slutligen…

Som sammanfattning kan sägas att vi kan mycket väl tänka oss ett återbesök. Fantastisk atmosfär, lagom bullrigt. Servicen är snabb, uppmärksam och hjälpsam. Trots att det troligtvis är väldigt stressigt för personalen är det inget man upplever som gäst. Servitörerna hinner prata med alla gäster på ett avslappnat och lättsamt vis. Maten är fantastiskt god, pastarätterna är i världsklass och prisvärda. Men är man inställd på att besöka den här restaurangen så är nog bokat bord att föredra. Det kanske inte chansas varje gång.

Heja paganini.

paganini
Myspys med candellights och gott vin
Fantastiskt god carpaccio.
Fantastiskt god carpaccio. Hos Paganini.
paganini-2
En del av interiören
paganini-valpolicella
Vi blev rekommenderade denna. Mycket gott vin.
Summering av recept
Publicerad
0
Tags:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *