Dags för årets andra test. Startfältet är lite mer spännande än första omgången. Det är som alltid spänning i luften och hög förväntan när man ska dra igång. Julmusiken är igång och köket doftar av nystekta, smöriga köttbullar. Vi kastar oss handlöst bland nya julöl med tillbehör.
Halmstads Bryggeri – Slottets Julöl
Det står nån underskrift på etiketten. Slottsmästaren? Är det nån årets kock från forna tider? Konstnären? Etiketten är lite småtrevlig i alla fall. Inte så mycket jul att skylta med kanske. När jag tog på mig läsglasögonen och snurrade lite på flaskan så fick jag reda på att Daniel Eriksson är diplomerad bryggmästare. Det är bra.
Utseendet när man häller upp påminner lite om diskvatten blandat med kaffe. Inte ett bra första intryck. Färgen är lite skum. Och skummet i sig finns inte över huvudtaget. Vi hällde nog upp den för kall. Blir så när man är ivrig som barn på julafton.
Vi lämnar utseendet bakom oss och smakar. Nu blir det bättre. Det finns massor med smak. Lite klassiska karamelltoner, kanske lite metallisk avslut. Men bra balans. Till en redig gaffel med matjes med tillbehör så står den sig bra. Smakerna håller måttet. En bra julöl till kalla bordet kan vi konstatera.
Till en smörig köttbulle, som får representera det varma bordet, så händer lite mer grejer. Smakerna lyftes en nivå och det kom fram en trevlig beska. Mycket bra. Funkar både till varmt och kallt.
Testet börjar ganska starkt. Hade inte så mycket förväntningar på den här. Alltid kul att bli överraskad. Det är en bra medelsnitts öl. Det är inte Griswalds julbelysning och det är inte en random trädgårdstomte som är utslängd på tomten för att göra det lite ”juligt”. Den hamnar där emellan nånstans. Eller lite över snittet får den. Den ä bra.
Allsta Julöl
En julöl från Allsta, är en plats, enligt burken, som man i bästa fall passerar. Om ens det. Vi får också veta att vi här har en öl som är bryggt bland granar och grävlingar. Det är gullig story på burken. Panelen gillar den. Och det som avbildas är en massa svampar, en julgrävling och lite tomtar. Trevligt med en julgrävling.
Vi öppnar härligheten. En härlighet på 7.4 procent. Doften är mycket torkad frukt, dadlar och fikon. Det är väldigt juligt, vilket är bra i dom här sammanhangen. Smaken är också väldigt trevlig och julig. Det är lite som daddelgodis och kola. Den gillas av panelen.
Med matjesgaffeln, med creme fraiche och ägg, dämpas sötman lite. Rundören försvann lite men den står sig bra ändå tycket vi. Den funkar fint till kalla bordet.
Till varma, det vill säga köttbulle, så händer nåt negativt. Nästan så det framträder en felsmak i form av smörkola, eller att kolan som fanns i inte gillade köttbulle. Inte okej. Bjud denna till jultomten om man har tid att stanna en stund. Eller så kommer han att stanna en stund. Kalla bordet funkar också fint som sagt.
Ocean – Red IPA
Etiketten är lite Lars Noren med en snögubbe som ser ut att vara allt annat än nöjd med tillvaron. Mössan har blåst av och halsduken står vågrätt i vinden. Sen är det nån jävla ren i bakgrunden som bombar fotot och ska se lite fancy ut.
Skummet är nollat när man häller upp. Men doften är riktigt najs. Lite bränd, lite karamell. Lite knäckigt. Mmmmmm. Det här gillar panelen.
Smaken då? Oj, den är allt annat än doften. Det är en rejäl beska och allt gott som fanns i doften är lika frånvarande som Grinchen på julafton. Kan det kanske vara så att det är en matöl? Vi provar den teorin.
Till laxröran så gör den att alla smaker går upp nån oktav. Det är som att släden lyfter och åker iväg som på slutet på tomteverkstaden. Även till en matjesgaffeln gör den sig och mycket bra. Till och med den självgoda renen från etiketten gillar den till sillgaffeln. Det är sant.
För sig själv är den här som snögubben som har den sämsta dagen i sitt liv. Men med mat blir den som den stolta bakgrundsrenen som ser ut att bara ha selfies på sin instagram.
Stigbergets – Julöl
KONSUM! Så, då var det avklarat.
Färgen är som konvolutet utlovar… mellanmörk. Vad gäller smaken så är det är lite blandade skott från panelen. Det är allt från julmust utan det söta, till rejält med kaffetoner. Mingelfaktorn är därmed lite delad. Det är inte som männen i lustiga hattar som enhälligt har bestämt sig för Ferdinand. Så det får blir som med baken, vissa har den, andra inte.
Panelen är däremot enig om att ”Julöl” trivs relativt bra med kalla bordet. Eller nästan. ”Jag tyckte inte om det där så mycket, den var lite blaskig”, låter sig hushållets 21 åring hälsa och fyller på med mer laxröra.
Tyvärr, den är lite sisådär till köttbullarna. Eller hela ölet ör lite sisådär. Lite besviken på leveransen från Stigbergets. Ungefär lika tråkig som Bodens fästning, fast den är handmålad på en porslinstallrik. Nä, inte riktigt så. Den är OK. Eller. Kan du vissla Johanna? Näe, det kan jag inte! Ställ tillbaka i konsumhyllan.
Kåtöl
”Med inspiration från Lappland”, säger dom. Osäker på om det är det lav, sav eller barrskog som menas? På etiketten är är det i alla fall en glad tomte på med mistel i kavajslaget och allt. Eller är det en julkaktus? Tycker han ser lite lurig ut.
Efter upphällningen kan vi konstatera att färgen är ju inte jätterolig. Saknar sting. Man blir inte taggad. Men vi smakar.
Smaken är lite skarp. Är det kaffe i den här? Det är inget för minglet i alla fall. Gissningsvis skall det vara spjäll till den här, funderar nån högt. Till den berömda sillgaffeln så gör den inte några underverk. Den går rakt igenom som gamla bettans pil och smakar precis likadant. Och lite samma upprepas med köttbullarna. Det är nåt som inte stämmer med den här. Det är lika ostämt som Bengt Feldreich julsång.
Här är panelen lika enig som männen i lustiga hattar. Välj en annan julöl som kommer tomtarna vara mycket lustigare.
Amager Bryghus – Yule Juice
Asså, det här konvolutet. BÄST! Och storyn med julgubben och apelsinodlingen. Alldeles för lång att citera här. Men 11 månader om året odlar tomten apelsiner tydligen.
Doften är trevlig, som tomtens fruktjuice. Man kan sniffa på den som Ferdinand sniffar på blommor. Mycket bra. Vi häller upp.
Smaken har mycket av allt. Det är mycket humlearom och beska. Påminner lite om Humlenisses ”Hoppy Hippo X”, som väldigt få har testat. 21-åringen är dock besviken, till och med ”fett besviken”. Då det inte smakar som det doftar.
Frågorna är dock många. Vad är det för julöl med den här? Inget. Men det är väl som storyn säger. Det är det här som tomten dricker under resten av året, när han inte åker omkring med släde.
Definitivt bästa omslaget i världshistorien. Kan inte låta bli att undra lite hur den gått igenom Systemets nålsöga. Men det är ju inte en julöl. Och det är ju faktiskt ingen som har påstått det heller. Det är tomtens apelsinodling.
