Potatisen är kokad. Köttbullarna är rullade och stekta. Matjessill och ägghalvor är serverat. Gräslöken är hackad. I högtalarna hörs Christmas with Jimmy McGriff. Med ett helt underbart konvolut. Allting är upplagt för den årliga traditionen att prova julöl. Både med och utan mat. Vilka är bra till köttbullarna? Och vilka är bra till bara mingel? Framför allt vilka är helt odrickbara? Frågorna är många. Men lugn, tillsammans med ölboggen Humlenisse.se tar vi fram svaren.
Ljusen är tända och stjärnorna upphängda. Utan vidare kastar vi oss hejdlöst in i den röda julbubblan och öppnar den första julölen.
Nils Oscar Kalasjulöl
Först ut i startfältet har vi Nils Oscar Kalasjulöl. En klassiker som varit med länge i matchen. Sen nittiotalet faktiskt. Själva Nils ser väl inte så kalas ut med sin stora mustasch som kommer in först i rummet, men tror att innehållet levererar. Etiketten påstår att den kommer att balansera julbordets sötma och syra.
Upphälld är den riktigt snygg med färg av bärnsten och koda. Den är snygg mot olika julbelysningar. Skummet är typ lika tjockt som Nils Oscars mustasch. Doften, i alla fall i kyld skick, är ganska obefintligt. Vi smakar först utan mat.
Smaken är rätt kalas faktiskt. Det är karamelligt och beskan ligger på precis rätt nivå. Det går definitivt att bjuda till mingel utan att skämmas. Och hur ligger den till när man adderar en rejäl gaffel med julmat.
Mycket bra visar det sig. En gaffel med ägg, potatis, creme fraiche och matjes hjälper den till att höja upp gaffeln några snäpp. Blir inte med kalas än så. Vi tror att det under mustaschen döljer sig ett brett leende. Den här får följa med till julbordet alla jular i veckan.
För att vara en jullager på 5.2 procent så måste jag säga den imponerar med sin smakbild. Men köttbullarna då? Hör jag er ropa i stämd julkör? Förutom att köttbullarna i sig blev kalasbra så trivs dom ihop med Nils. Nils med mustaschen klarar hela julbordet utan att staka sig.
Den klarar sig med bravur från mingeln, kalla bordet till varma. Är det nångång man funderar på att bli religiös såhär i jultider så är det läge nu. Vad skulle jesus ha gjort? Han skulle ha odlat mustasch och ätit julbord med Nils.
Tror att panelen ger den här fem julmustascher av fem. Vilken stark öppning.
Fullers – Winter Ale
Vi sköljer glasen och går vidare. Nästa tomte till rakningen är Fullers Winter Ale. Som också är en klassiker i såna här sammanhang. Den har provats till positiva ordalag tidigare år. Man undrar då hur årets batch är? Luften rent utav darrar av spänning.
Den är också rätt snygg i sin deep amber färg. Och den kan stoltsera med lite mer doft än mustaschkillen. Man känner det karamelliga, knäckiga tonen. Den kanske är lite väl kall i första sippen. För att den känns inte riktigt som den är vad den varit i sina fornstora dagar. Det är lite som att coca-cola tomten får punka i sin lastbil. Mingel får överkryssad släde.
Alla som tycker att Guinness ska serveras med kniv och gaffel göra sig icke besvär
Till en bra gaffel med samma innehåll som ovan så lyfter släden och får jet-motor. Nästan så att man känner lite umami. En trött Håkan Hellström blir till bomfarellanlej.
Sa jag att köttbullarna blev bra? Dom är bra. Fullers gillar också att hänga med köttbullarna. Allt höjs ett rejält snäpp. Ser framför mig att en Winter Ale och en köttbulle går långsamt fram till altaret. Där en tjock jultomte väntar på att viga dom och dom lever lyckliga i alla sina dar.
Skippa minglet med denna. Bjud på den till maten helt enkelt. Inga konstigheter.
Sigtuna Bryggeri – Midvinter Blot
Asså köttbullarna! Dom är goda. Nu tar vi på oss skoterkängorna och härtar upp några nivåer. Midvinter Blot är en imperial porter på stabila 9 procent. Enligt utsago har den här begåvats med extra mycket tyngd och kraft för att hjälpa oss genom årets mörkaste tid. Det kan behövas. Hajpen är ett faktum.
Vi häller upp denna hedninska dryck och dyker ner i dom mörkaste julvrån. Etiketten är lite elegant i sin svarthet med silvriga texten. Det blir lite strassörhängen över den.
Doften kan närmast beskrivas som att tomtesäcken är fylld till bredden. Det är mycket av allt. Den här tomten har varit på kroppsbyggargym. Smaken är len som tomtemors bak. Det är mycket bra. Dock kanske man måste ha varit med en stund i ”ölmatchen” för att uppskatta den här. Det är inte en instegs-stout/porter. Alla som tycker att Guinness ska serveras med kniv och gaffel göra sig icke besvär.
På nåt konstigt och oväntat sätt så passar den till sillgaffeln. Porter och stout brukar generellt sätt inte vara nåt att ha till mat. Den flyter med liksom. Smaken övergår på nåt listigt sätt från maten till portern som får en lite rundare smakbild.
Köttbullarna är goda. Men portern vill inte riktigt dansa ringdans med dom. Det blir lite som äta pepparkaka till maten. Så mingla och ät sillgaffel till Blotet.
