Halmstads Bryggeri – Slottets Julöl

Det står nån underskrift på etiketten. Slottsmästaren? Är det nån årets kock från forna tider? Konstnären? Etiketten är lite småtrevlig i alla fall. Inte så mycket jul att skylta med kanske. När jag tog på mig läsglasögonen och snurrade lite på flaskan så fick jag reda på att Daniel Eriksson är diplomerad bryggmästare. Det är bra.

Utseendet när man häller upp påminner lite om diskvatten blandat med kaffe. Inte ett bra första intryck. Färgen är lite skum. Och skummet i sig finns inte över huvudtaget. Vi hällde nog upp den för kall. Blir så när man är ivrig som barn på julafton.

Vi lämnar utseendet bakom oss och smakar. Nu blir det bättre. Det finns massor med smak. Lite klassiska karamelltoner, kanske lite metallisk avslut. Men bra balans. Till en redig gaffel med matjes med tillbehör så står den sig bra. Smakerna håller måttet. En bra julöl till kalla bordet kan vi konstatera.

Till en smörig köttbulle, som får representera det varma bordet, så händer lite mer grejer. Smakerna lyftes en nivå och det kom fram en trevlig beska. Mycket bra. Funkar både till varmt och kallt.

Testet börjar ganska starkt. Hade inte så mycket förväntningar på den här. Alltid kul att bli överraskad. Det är en bra medelsnitts öl. Det är inte Griswalds julbelysning och det är inte en random trädgårdstomte som är utslängd på tomten för att göra det lite ”juligt”. Den hamnar där emellan nånstans. Eller lite över snittet får den. Den ä bra.

Allsta Julöl

En julöl från Allsta, är en plats, enligt burken, som man i bästa fall passerar. Om ens det. Vi får också veta att vi här har en öl som är bryggt bland granar och grävlingar. Det är gullig story på burken. Panelen gillar den. Och det som avbildas är en massa svampar, en julgrävling och lite tomtar. Trevligt med en julgrävling.

Vi öppnar härligheten. En härlighet på 7.4 procent. Doften är mycket torkad frukt, dadlar och fikon. Det är väldigt juligt, vilket är bra i dom här sammanhangen. Smaken är också väldigt trevlig och julig. Det är lite som daddelgodis och kola. Den gillas av panelen.

Med matjesgaffeln, med creme fraiche och ägg, dämpas sötman lite. Rundören försvann lite men den står sig bra ändå tycket vi. Den funkar fint till kalla bordet.

Till varma, det vill säga köttbulle, så händer nåt negativt. Nästan så det framträder en felsmak i form av smörkola, eller att kolan som fanns i inte gillade köttbulle. Inte okej. Bjud denna till jultomten om man har tid att stanna en stund. Eller så kommer han att stanna en stund. Kalla bordet funkar också fint som sagt.

Ocean – Red IPA

Etiketten är lite Lars Noren med en snögubbe som ser ut att vara allt annat än nöjd med tillvaron. Mössan har blåst av och halsduken står vågrätt i vinden. Sen är det nån jävla ren i bakgrunden som bombar fotot och ska se lite fancy ut.

Skummet är nollat när man häller upp. Men doften är riktigt najs. Lite bränd, lite karamell. Lite knäckigt. Mmmmmm. Det här gillar panelen.

Smaken då? Oj, den är allt annat än doften. Det är en rejäl beska och allt gott som fanns i doften är lika frånvarande som Grinchen på julafton. Kan det kanske vara så att det är en matöl? Vi provar den teorin.

Till laxröran så gör den att alla smaker går upp nån oktav. Det är som att släden lyfter och åker iväg som på slutet på tomteverkstaden. Även till en matjesgaffeln gör den sig och mycket bra. Till och med den självgoda renen från etiketten gillar den till sillgaffeln. Det är sant.

För sig själv är den här som snögubben som har den sämsta dagen i sitt liv. Men med mat blir den som den stolta bakgrundsrenen som ser ut att bara ha selfies på sin instagram.

Stigbergets – Julöl

KONSUM! Så, då var det avklarat.

Färgen är som konvolutet utlovar… mellanmörk. Vad gäller smaken så är det är lite blandade skott från panelen. Det är allt från julmust utan det söta, till rejält med kaffetoner. Mingelfaktorn är därmed lite delad. Det är inte som männen i lustiga hattar som enhälligt har bestämt sig för Ferdinand. Så det får blir som med baken, vissa har den, andra inte.

Panelen är däremot enig om att ”Julöl” trivs relativt bra med kalla bordet. Eller nästan. ”Jag tyckte inte om det där så mycket, den var lite blaskig”, låter sig hushållets 21 åring hälsa och fyller på med mer laxröra.

Tyvärr, den är lite sisådär till köttbullarna. Eller hela ölet ör lite sisådär. Lite besviken på leveransen från Stigbergets. Ungefär lika tråkig som Bodens fästning, fast den är handmålad på en porslinstallrik. Nä, inte riktigt så. Den är OK. Eller. Kan du vissla Johanna? Näe, det kan jag inte! Ställ tillbaka i konsumhyllan.

Kåtöl

”Med inspiration från Lappland”, säger dom. Osäker på om det är det lav, sav eller barrskog som menas? På etiketten är är det i alla fall en glad tomte på med mistel i kavajslaget och allt. Eller är det en julkaktus? Tycker han ser lite lurig ut.

Efter upphällningen kan vi konstatera att färgen är ju inte jätterolig. Saknar sting. Man blir inte taggad. Men vi smakar.

Smaken är lite skarp. Är det kaffe i den här? Det är inget för minglet i alla fall. Gissningsvis skall det vara spjäll till den här, funderar nån högt. Till den berömda sillgaffeln så gör den inte några underverk. Den går rakt igenom som gamla bettans pil och smakar precis likadant. Och lite samma upprepas med köttbullarna. Det är nåt som inte stämmer med den här. Det är lika ostämt som Bengt Feldreich julsång.

Här är panelen lika enig som männen i lustiga hattar. Välj en annan julöl som kommer tomtarna vara mycket lustigare.

Amager Bryghus – Yule Juice

Asså, det här konvolutet. BÄST! Och storyn med julgubben och apelsinodlingen. Alldeles för lång att citera här. Men 11 månader om året odlar tomten apelsiner tydligen.

Doften är trevlig, som tomtens fruktjuice. Man kan sniffa på den som Ferdinand sniffar på blommor. Mycket bra. Vi häller upp.

Smaken har mycket av allt. Det är mycket humlearom och beska. Påminner lite om Humlenisses ”Hoppy Hippo X”, som väldigt få har testat. 21-åringen är dock besviken, till och med ”fett besviken”. Då det inte smakar som det doftar.

Frågorna är dock många. Vad är det för julöl med den här? Inget. Men det är väl som storyn säger. Det är det här som tomten dricker under resten av året, när han inte åker omkring med släde.

Definitivt bästa omslaget i världshistorien. Kan inte låta bli att undra lite hur den gått igenom Systemets nålsöga. Men det är ju inte en julöl. Och det är ju faktiskt ingen som har påstått det heller. Det är tomtens apelsinodling.

Inlägget Provning av julöl 2021 – nytt spännande test dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Ljusen är tända och stjärnorna upphängda. Utan vidare kastar vi oss hejdlöst in i den röda julbubblan och öppnar den första julölen.

Nils Oscar Kalasjulöl

Först ut i startfältet har vi Nils Oscar Kalasjulöl. En klassiker som varit med länge i matchen. Sen nittiotalet faktiskt. Själva Nils ser väl inte så kalas ut med sin stora mustasch som kommer in först i rummet, men tror att innehållet levererar. Etiketten påstår att den kommer att balansera julbordets sötma och syra.

Upphälld är den riktigt snygg med färg av bärnsten och koda. Den är snygg mot olika julbelysningar. Skummet är typ lika tjockt som Nils Oscars mustasch. Doften, i alla fall i kyld skick, är ganska obefintligt. Vi smakar först utan mat.

Smaken är rätt kalas faktiskt. Det är karamelligt och beskan ligger på precis rätt nivå. Det går definitivt att bjuda till mingel utan att skämmas. Och hur ligger den till när man adderar en rejäl gaffel med julmat.

Mycket bra visar det sig. En gaffel med ägg, potatis, creme fraiche och matjes hjälper den till att höja upp gaffeln några snäpp. Blir inte med kalas än så. Vi tror att det under mustaschen döljer sig ett brett leende. Den här får följa med till julbordet alla jular i veckan.

För att vara en jullager på 5.2 procent så måste jag säga den imponerar med sin smakbild. Men köttbullarna då? Hör jag er ropa i stämd julkör? Förutom att köttbullarna i sig blev kalasbra så trivs dom ihop med Nils. Nils med mustaschen klarar hela julbordet utan att staka sig.

Den klarar sig med bravur från mingeln, kalla bordet till varma. Är det nångång man funderar på att bli religiös såhär i jultider så är det läge nu. Vad skulle jesus ha gjort? Han skulle ha odlat mustasch och ätit julbord med Nils.

Tror att panelen ger den här fem julmustascher av fem. Vilken stark öppning.

Fullers – Winter Ale

Vi sköljer glasen och går vidare. Nästa tomte till rakningen är Fullers Winter Ale. Som också är en klassiker i såna här sammanhang. Den har provats till positiva ordalag tidigare år. Man undrar då hur årets batch är? Luften rent utav darrar av spänning.

Den är också rätt snygg i sin deep amber färg. Och den kan stoltsera med lite mer doft än mustaschkillen. Man känner det karamelliga, knäckiga tonen. Den kanske är lite väl kall i första sippen. För att den känns inte riktigt som den är vad den varit i sina fornstora dagar. Det är lite som att coca-cola tomten får punka i sin lastbil. Mingel får överkryssad släde.

Alla som tycker att Guinness ska serveras med kniv och gaffel göra sig icke besvär

Till en bra gaffel med samma innehåll som ovan så lyfter släden och får jet-motor. Nästan så att man känner lite umami. En trött Håkan Hellström blir till bomfarellanlej.

Sa jag att köttbullarna blev bra? Dom är bra. Fullers gillar också att hänga med köttbullarna. Allt höjs ett rejält snäpp. Ser framför mig att en Winter Ale och en köttbulle går långsamt fram till altaret. Där en tjock jultomte väntar på att viga dom och dom lever lyckliga i alla sina dar.

Skippa minglet med denna. Bjud på den till maten helt enkelt. Inga konstigheter.

Sigtuna Bryggeri – Midvinter Blot

Asså köttbullarna! Dom är goda. Nu tar vi på oss skoterkängorna och härtar upp några nivåer. Midvinter Blot är en imperial porter på stabila 9 procent. Enligt utsago har den här begåvats med extra mycket tyngd och kraft för att hjälpa oss genom årets mörkaste tid. Det kan behövas. Hajpen är ett faktum.

Vi häller upp denna hedninska dryck och dyker ner i dom mörkaste julvrån. Etiketten är lite elegant i sin svarthet med silvriga texten. Det blir lite strassörhängen över den.

Doften kan närmast beskrivas som att tomtesäcken är fylld till bredden. Det är mycket av allt. Den här tomten har varit på kroppsbyggargym. Smaken är len som tomtemors bak. Det är mycket bra. Dock kanske man måste ha varit med en stund i ”ölmatchen” för att uppskatta den här. Det är inte en instegs-stout/porter. Alla som tycker att Guinness ska serveras med kniv och gaffel göra sig icke besvär.

På nåt konstigt och oväntat sätt så passar den till sillgaffeln. Porter och stout brukar generellt sätt inte vara nåt att ha till mat. Den flyter med liksom. Smaken övergår på nåt listigt sätt från maten till portern som får en lite rundare smakbild.

Köttbullarna är goda. Men portern vill inte riktigt dansa ringdans med dom. Det blir lite som äta pepparkaka till maten. Så mingla och ät sillgaffel till Blotet.

Inlägget Julöl 2021 – första provningen dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Fullers Winter Ale

Till mingel
Det här är lite av julölens jungfru Maria. Denna har vunnit samtliga tidigare test av julöl och är klar favorit på pappret. Vi är taggade till sista granbarren.
Vi upptäcker dock snabbt att det har hänt nåt sen förra årets batch. Ena panelen tycker inte att den passar sig alls till mingel. Om det inte finns pepparkaka med ost till förstås. Den är fortfarande bra men inte den top-notch klass som föregående år.

Till mat
Till sillen är panelen lite delad. Ena tycker att den gifter sig som en julstrumpa över en eldstad. Den andra medlemmen är ”inte lika övertygad”.
Köttbullarna gör sig också bra med denna. Ena medlemmen sticker ut glashakan och säger att det är årets besvikelse. Det som tidigare var ”jesus har återuppstått i form av en julöl” är idag lite av en medelsnittsjulpynt. Eller rentav Judas som återuppstått? Som en klok musiker sa en gång ”mainstream fuckers”!
Till cheddarn dyker andra smaker upp. Panelen är fortsatt delad. Det är som självaste Moses varit framme vid panelen. Tror dock att vi kan sammnfatta denna till att ändå göra en rätt stabil leverans men att det hänt nåt. Kanske har bryggaren smuttat lite för mycket mäsk under processen?

Lusse Lelle från Brekeriet

Till mingel
Det doftar lussebulle. Jättemycket lussebulle faktiskt. Vid första smakningen får ena panelmedlemmen i princip panik. ”Jag blir fan alldeles flammig”. Pressad fiskgryta med saffran beskrivs det spontant som. Saffran hör inte ens hemma i fiskgryta. Godare utan.
Saffranet tar sig in överallt. Den är fan svår. Vi letar febrilt men har svårt att hitta det goda i Lusse. Har läst andra som höjt den här saffransdrycken till skyarna så det är en ordentlig vattendelare. Nu är den där Moses här igen. Men det är ju som läraren i KPA reklamen säger ”Det är det som är det fina med musik. Att man kan tycka olika.”
Lemmingsparaden med pepparkakor som sjunger ”Vi komma vi komma från pepparkakeland” möter denna öl och ändrar texten till ”Vi sticker, vi sticker från stan”.
Ska man ha Lellen till lussebullen kanske, tänker vi? Vi har en flaska till som vi får spara tills när det finns lussebulle till hands och prova helt enkelt. När ska man annars dricka denna?
Men doften är fantastisk. Det är exakt som en lussebulle.

Till mat
Vi hoppar matrecensionen till denna. Det är uppenbarligen inget som man har till mat. Om inte lussebulle räknas som mat?

Oppigårds Winter Ale

Två tumvantar upp för Oppigårds Winter Ale

Till mingel
Panelen gillar att mingla med denna julöl. I smakerna hittar vi bland annat kaffetoner. Klart godkänt. En öl som man kan sitta och smutta på och titta på brasan och minnas tillbaka på alla barndomsjular.

Till mat
Den fungerar lika bra till sillen som till minglet. Det dyker dock upp en liten hint av nån eftersmak som inte var helt trevlig men inget att hänga upp sig alltför mycket på. Till köttbullarna försvinner den eftersmaken. Så är du en varma-tallriken människa så är det här ett utmärkt val för dig. Till cheddarosten blir kaffebeskan lite tydligare.
Ja, den är liksom bara god. Den drar inte smakmässigt iväg jättemycket åt nåt håll. Den håller sin form till all mat. Kanske lite som julölens mellanmjölk. Det kan vara så att den behöver något riktigt rivigt typ Jansons Frestelse för att vakna till liv ordentligt.
Två tumvantar upp för Oppigårds Winter Ale. Man behöver inte skämmas när man serverar denna på julbordet.

Mysingen Midvinterbrygd

Till mingel
Nä fy fan! Inget mysigt med detta säger panelen spontant. Bryggd på egen blandning av säsongens kryddor säger flaskan. Vad är det för säsong undrar? Pyton och honung? Vårat bihotell har alla fall stängt redan. Fruktansvärt. Bjud inte tomten på detta. Blir inga julklappar då.

Till mat
Till sillen blir den lite mer uthärdlig. Men ”säsongens kryddor” kommer igenom ändå.
Om inte sällskapet gillar smaker som går åt belgiska hållet så skall du köpa annat. Nästan vad som helst faktiskt.
Till köttbullen försvann det förskräckliga faktiskt. Se till att bulla upp ordentligt med köttisar ifall denna finns på julbordet. Om vi smakar den tillsammans med lite cheddarn så var kryddorna väldigt framträdande. Man gör en grimas, pannan skrynklar sig. Den förstör hela cheddarupplevelsen.
Enklast är att välja en annan julöl. Om du inte gillar belgisk öl förstås. Då är denna julölen garanterat för dig.

Snöfall av Charlis

Till mingel
Öppna försiktigt. Den skummar så in i fanders. Ser ut som julmust när man häller upp. Både till färg och skummängd. Det blev ett litet panikmoment i testet när brown ale håller på och skummar ner på matjessillen.
Var försiktig även vid doftningen. Ena panelmedlemmen reagerade som om hon fått 230 volt i kroppen. Doften är minst sagt skarp.
Hittar inte den utlovade pepparkakan direkt. Doften lovar mer än vad den håller. Det finns dock lite julkryddor och en inte så angenäm bismak av tvål.
Inte till minglet. Nej. Nope. Dont do it.

Snöfall är dock inget för tunnisar

Till mat
När den dricks till sillen så blir panelen lite delad. Den blir i alla fall bättre är panelen överens om. Snöfall är dock inget för tunnisar. Går man igång på läskeblask så blir detta som tjära. Inget instegsjulöl direkt så att säga. Här snackar vi det tunga artilleriet.
Till köttbullen är panelen totalt om möjligt ännu mer delad. Från ”näe fyfan” till ”det här gillar jag”. En chansning alltså. Eftersmaken är som en rejäl kopp espresso.
Råkade rapa lite och smak Mysingen från recensionen ovan dyker upp i munnen igen. Fy fan.
När vi tar den tillsammans med Cheddarn så funkar Snöfall faktiskt rätt bra. Bra öl till ost och dessertbordet kan vi sammanfatta Snöfall som.

Läs gärna våra tidigare test av julöl.

Inlägget Julöl, vi testar fem olika, julen 2019 dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Wisby Jul

Bryggeri: Gotlands Bryggeri

Först ut är Wisby Jul från Gotlands Bryggeri. Ett bryggeri som annars levererar en hel del stabila öl. Sleepy Bulldog är en favorit som får slinka ner med jämna mellanrum. Den här heter ”Jul” helt enkelt. Inga konstigheter. Inget krångel

Etiketten är enkel och elegant i sin rödhet. Passar fint till vita duken så det blir snyggt på bordet.

Doften som uppstår vid upphällning är angenäm och trevlig. Den får en att vilja smaka. Färgen är väldig mörk. Tankarna går först till julmust. Men det finns lite röda toner i färgen. Vilket också blir snyggt.

Smaken är god och välbalanserad. Kanske inte den godaste med klart godkänt. Den matchar den eleganta etiketten då smaken också är elegant. Den klarar sig här.

Till maten blir beskan lite mer framträdande. Den fungerar utmärkt till en gaffel med matjes, ägg, gräslök och crème fraiche. Till köttbullar, prinskorv och skinka med Västerviks senap passar den också fint. Tänker oss att lax med hovmästarsås inte är att föredra om man ska ha den här till.

Likt Robin Hood klarar den sig genom alla utmaningar som den fått i julmatsväg. Inte ens Sir Väs i form av Västerviks senap rår på denna. Bra jobbat.

Sammanfattningsvis en riktigt stabil och bra julöl som är snygg på julbordet. Tomten kommer att bli nöjd och belåten.

Fyra tomtar i betyg för Wisby Jul.

Mysingen Midvinterbrygd

Bryggeri: Nynäshamns Ångbryggeri

Etiketten är lite traditionell med ett gammalt par som åker grillor. Sen kommer det stort 2018 som förstör lite grann. Men etiketten får godkänt.

Doften är lite klenare än Wisby. Det finns en speciell ton i doften som är framträdande fast svår att placera.  Efter att smuttat lite så klarnar det. SKUMBANAN!

Efter en gaffel med matjes så kommer skumbananen fram ännu mer. Men om man istället har lite köttbullar på gaffeln så blir det annat. Och ganska bra också. Till julskinkan med Västerviks så återkommer skumbananen. Den kanske ska serveras vid godisbordet?

Lika trist som när man klockan tre kollar på Kalle Anka och det kommer ett inslag om ny film från Pixar är den återkommande smaken av skumbananen. Förutom köttbullarna då. Kan tänkas att den då också funkar till Jansson och spjäll.

Det blir inte mer än två tomtar i betyg för mysingen,

Red Slope

Bryggeri: Remmarlöv Gårdsbryggeri

Etiketten i sig är inte julig för fem öre. Kikar man riktigt noggrant så ser man att det finns två snöflingor där. Och efter en stund upptäcker man två snöflingor till.

Det vi har här är en en Imperial Red Ale. Det betyder att det finns risk för att brandlarmet går igång. Man drar inte i sig en låda såna här på julafton. Färgen är snygg, mörk bärnsten och den trevliga doften får en att vilja smaka på en gång.

”Åh jävlar” är en spontan reaktion när man smakar. Rund som en nykokt knäck i början som sen övertas av en rejäl beska. Det här är ingen mingelöl men Rudolf som precis skjutit av alla renar skulle uppskatta att sitta vid favoritfåtöljen och avnjuta denna långsamt tillsammans med en bok om julsånger.

Till sillgaffeln är denna kraftpaket totalt opåverkad. Nåt som du inte kommer att vara om du öppnar många såna här. Eftersmaken får sig en liten upphöjning till köttbullar.  Mycket bra matöl helt enkelt. Eftersmaken förändras lite beroende på mat men inte så att den inte skulle passa till nåt. Den klarar allt. En rejäl pjäs.

Red Slope får en fyra tomtar i betyg. Starkt jobbat.

Winter IPA

Bryggeri: Sigtuna Bryggeri

Etiketten är inte speciellt julig. Alls. Bokstäverna är ditkastade på ett lite crazy sätt. Tänker på tärningar eller utslagna tänder. Den blåa färgen är möjligtvis det som är mest jul? Icke godkänt.

Färgen är som en standard-IPA. Inga konstigheter. Likaså doften. Än så länge har vi inte upptäckt något som påminner om jul i den här.

Smaken känns också mer som en ”vanlig” IPA. Det finns nånting svagt som skiljer sig men det är väldigt subtilt. Definitivt inte tillräckligt för att klassas som vinter- eller julöl. Inte heller godkänt.

Lite julmat till då?

Oj! Vilken god matöl! Smakerna får nytt liv efter en sillgaffel. Man blir lite nyfiken på hur den skulle stå sig mot en piriri-sill. Till köttbullar och prinskorv så funkar den ok, inte som till sillen. Slutsatsen är att det här ölet är en fullträff till kalla bordet.

Inte en julig öl men bra till det kalla! Och av den anledning får det tre tomtar i betyg.

Winter Brew

Bryggeri: Fullers

Etiketten är inte så julig men det är en snöstorm så vinter är det i alla fall. Och med blå julfärg. ”Winter Brew” är skrivet med stora bokstäver. Godkänt av Fullers.

Efter framgångarna med Old Winter Ale är förväntningarna och hajpen extremt hög för denna. Nu gäller det för Fullers att leverera igen.

Vi häller upp. Doften är välbekant och påminner väldigt mycket om Old Winter Ale. Och det är inte negativt.

Vi tar en rejäl klunk. Det som träffar smaklökarna är extremt bra. Nästan fullkomlig. Det är svårt att toppa batchen från Old Winter Ale 2014 men det här kan ge en bra match. Vi trodde inte att den dagen skulle komma.

Dags att prova med en sillgaffel med allt på. Har man nån gång varit i Globen på luciafirande och vet känslan när kastratsångarna tar i. Där nånstans hamnar man med Fullers julöl till sillen. Den är som om det är 24:de december hela tiden.

Till skinkan med Västerviks höjs den om möjligt ännu ett snäpp. Det är nästa så att man blir lite tårögd. En till fullträff av Fullers. Fantastiskt.

Helt klart fem tomtar i betyg och solklar vinnare.

Tester av julöl från tidigare år

Det har blivit några tester genom åren. Här är länkar till dom tidigare testerna.

Julöl 2017

Julöl 2016  – Del 1

Julöl 2015 – Del 1

Julöl 2015 – Del 2

Julöl 2014 – Del 1

Julöl 2014 – Del 2

Julöl 2014 – Sista delen

Inlägget Julöl 2018 – Det stora testet (1 av 2) dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Amager – Trillium Sigtebroad IPA

Amager, ett danskt bryggeri som inte bara brukar leverera bra kvalitet med sina ölar utan också snygga flaskor.  Denna är ett samarbete med amerikanska Trillium Brewing Co.

På etiketten, (eftersom vi tittade på Nakna Pistolen igår) så ser det ut som det är Pricilla Presley som står och skär bröd. Man har just siktat på att använda samma ingredienser som till ett gammalt danskt bröd i denna öl.

Humledoften slår en direkt när man poppar upp kapsylen. Det doftar härlig NEIPA på hela altanen.

Väl i glaset ser det helt fantastiskt ut. Mycket trevlig och fin gyllengul som är väldigt hazy. Precis som man förväntar sig. Det är en snygg öl och den ser ut som om man pressat ner en aprikos genom en sil.

Panelen består av två medlemmar och den andra panelmedlemmen gillar inte riktigt denna stil av IPA. ”Det är först fruktigt fräsch och friskt som sen blir till beska i alldeles för stor kontrast. Blir bara knas för mig. Avslutning drar för mycket. Får fan ont alltså.”

Medan för undertecknad är detta bland det bästa man kan dricka. Ett riktigt gott humlejuice av hög kvalitet. Rekommenderas varmt till alla som uppskattar ölstilen.

Den får 4 färska citrusfrukter i betyg.

Fullers & Friends – Rebirth

Ytterligare en leverans från Fullers & Friends som är ett koncept där Fullers gör samarbeten med andra regionala favoritbryggerier. Rebirth är den andra vi testar i serien.

Även denna blir snygg i glaset med en ljus bärnstensfärg. Trivsam att titta på.

Man har i den här försökt, tillsammans med Moor Beers,  återskapa den klassiska Fullers ESB som har varit en stor framgång. Den skulle återfödas i ny tappning. Rebirth. Resultat är mycket bra.

Smaken är komplex och intressant. Känns som receptet är väldigt genomtänkt och välgjort. Känns lite unik på nåt sätt. Mycket smak och humle. Det hittas sviskon, och Katrinplommon ganska snabbt. En väldigt god öl.

4 humlor får Rebirth i betyg.

Beerbliotek – Black Ale Chilli

Beerbliotek levererar alltid hög kvalitet på ölarna. Vi har många favoriter som kommer från dom så det är alltid spännande att testa något från Beerbliotek. Inte heller denna blev en besvikelse.

Här har vi en Black IPA som är en IPA variant som är väldigt mörk eller till och med svart. Färgen får den ifrån den malt som används. Smaken blir ofta lite rostad med toner av choklad eller knäck. Man använder också humle som ger citrustoner.

Sen kommer chillin som en bitchslap.

Black Ale Chilli var bryggeriets första öl som bryggdes och man firar nu 5 års jubileum och bestämde sig för att brygga denna en gång till för att fira det.

Vid upphällning ser vi att den är svart som natten. Choklad och kaffetonerna som man känner gör att doften känns lite”stoutig”. Känner spontant att jag vill ha den i en chiligryta.

Dom lovar på burken att den har ”a bit of a kick” och det stämmer. Tar man ett par rejäla klunkar så bränner det till lite grann. Börjar med lite fuktighet. Sen kommer chillin som en bitchslap. Chillin tillsammans med humlen och stoutigheten skapar en intressant kombination. Efter att det bränner till lite så tränger sig lite 70% (eller högre) kakaochoklad och lakrits igenom.

Tänker också att det skulle nog funka bra till en dessert. Typ en pannacotta. Där chillin blir en bra kombo till det söta.

Fyra starka chillifrukter får de i betyg.

Anchor – Coffee Porter

En porter tillhör inte vanligheterna att vi testar. Men skall man göra en bladad test så ska man. Vi häller upp och ser är det är svart. Vad ska det var liksom? Det är en porter.

Byggnaden som Anchor har sitt bryggeri i var från början just ett kafferosteri. Och det kändes att det var dags att göra en Coffee Porter. Så tillsammans med en lokal rosteri så skapades denna dryck.

Etiketten är en klassisk Anchor etikett med hög igenkänningsfaktor.

Smaken är inte riktigt som man förväntade sig. Smaken var lite söt. Det var lite av en överraskning. Kan vara så att Chili Alen innan har bränt av några flimmerhår men vi känner inte av nåt kaffe direkt. Sen kanske det är amerikanskt kaffe som det syftas på. Det kan ju vara lite blaskigt.

Skriver man kaffe så skall det smaka kaffe.

Tycker inte att denna var så jätterolig. Skriver man kaffe så skall det smaka kaffe. Den här blir lite mer som blaskig kaffe med socker. Lite trist. Hade en del förväntningar.

Det finns många stoutar/portrar som är bättre. För oss är det sötman som förstör den.

Mot slutet av testet vid en rap så dök smaken gul skumbanan upp. Och efter en klunk till så kan man konstatera att sötman i denna är skumbanan. Inte den med choklad på utan den gula.

Två kaffebönor i betyg.

Lagunitas – Dark Swan

Dgas för en Sour Ale då. Och inte vilken som helst utan från Lagunitas. Gillar generellt det som Lagunitas brygger och deras IPA och Pale Ale är en favoriter som ofta finns i dryckeskylen. Förväntningarna är höga inför denna.

I glaset ser Dark Swan ut som svartvinbärssaft. Det ser trevlig och läskande ut. Jag brukar gilla sour ale och säsongen för det startar nu.

I smaken hittar man mycket svarta vinbär. Det var väldigt tydligt. Sen finns en del andra lite svårdefinierade kryddor också som simmar omkring i smakbilden. Man känner ändå på nåt sätt att det är en Lagunitas man dricker. Det är inte den mest Sour av dom Sour Ale som jag testat. Inte en Trolltunga direkt så att säga. Men surigheten finns där och vill man ha en läskande öl utan att det drar för mycket i mungiporna så blir denna perfekt.

Mörka svanen får fyra mörka bär i betyg.

Nyfiken på Stigbergets öl? Här är ett minitest med tre stycken öl från Stigbergets.

Stinas Mat & Prat finns på Untappd för den som är intresserad av spontantester av olika öl.

Följ mig gärna också på Instagram eller på Facebook för inspirerande matbilder.

Inlägget Ölprovning från Black IPA till Sour Ale dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Stigbergets -West Coast

En IPA med 6,5% i alkoholhalt.

Fiskmåsen! Älskar den väldigt humliga doften som blandas med mycket frukt. Färgen är inte så jättetrevlig dock. Ser lite blaskig ut.

Smaken är fantastisk på denna. Alla komponenter sitter där dom ska. Beskan tar inte över något utan är precis så mycket som det ska vara. Det är många frukter i den lena smakbilden. Det är en njutning att dricka och känna smakerna i varje munfull.

Tillhör helt klart en av favoritölen. En mycket bra, som dom själva uttrycker det, västkustskt humlejos. Rekommenderas starkt till alla humleälskare.

Fyra tjocka fiskmåsar i betyg.

Stigbergets -Amazing Haze

En IPA på 6,5 procent. Eller som Stigbergets själva uttrycker det. Humlejos, torrhumlad upp i brygga. Med Mosaik för den som är intresserad av det.

Direkt när man poppar upp kapsylen så träffas man av en doftbomb av humle och frukt. Främst citrus. Det är riktigt trevligt och förväntningarna för smaken skjuter upp i höjden.

Vi häller upp och ser att även den grumliga färgen som man ser i glaset är ljuvlig och inbjudande. Man vill smaka på en gång. Och det gör vi också.

Smakerna är fantastiska och denna har lite mer kropp och tyngd än West Coast. En hel del beska med näst intill perfekt balans på ingredienserna. Man vill luta sig tillbaka och nynna på en bra melodi och känna dom olika smakkomponenterna. ”Bara att köpa” som Frithiofsson sagt om nåt vin på TV4 Nyhetsmorgon. Är man en ölälskare så är det här en öl som man inte får missa.

En annan roligt grej som jag läste nånstans runt påsk på bolaget:

Amazing Hare, vilket roligt namn på en påsköl.

Fyra stora starka harar i betyg som West Coast även om denna faktiskt är snäppet bättre. Fast det är målfoto som gäller.

Stigbergets – Sublimo

Sublimo är en ofiltrerad och opastöriserad APA med en procenthalt på 5,5.

Etikett med nån figur som visade sig vara en delfin. En deflin som ser ut att ha lite ont uppsåt. Kanske undermedvetet med tanke på namnet.

Den är snygg i glaset med en färg som ser riktigt trevlig ut. Ljus och grumlig. Doften är bra med mycket humle.

Smaken är fruktigt men lite vattning. Den har dock mer frukt än vad doften utlovar. Man får tyvärr lite känslan av att det utspätt. Kolsyran är väldigt knapp. Det kommer en ordentlig beska i eftersmaken som ligger kvar rätt så länge.

Slutsatsen blir att den är ganska liten i kroppen. Mycket fruktsmak med trevlig beskhet i eftersmaken men däremellan finns tyvärr vattnet. Man, som jag nyss läste i en ölgrupp, hjular inte av lycka men den är OK. Den är dessvärre inte värd sina 33 kronor. Då finns det många andra alternativ som det är mer ummph i.

Knappt tre delfiner i betyg,

Inlägget Stigbergets öl – minitest med två IPA och en APA dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Våreld (Lager) Påsköl eller våröl?

Först ut är Våreld som är en ljus lager.

Etiketten är väldigt påskig men bjuder också in till längre säsong. Klargul bakgrund med silhuetter i form av fjädrar. Dessutom en matchande gul kapsyl. Extra plus för den. Gillar namnet Våreld. Den var iögonfallande också med sin gula färg och sitt budskap om vår. Ska den säljas fram till valborg tro?

Passar alla påskbord lovar dom, vi får som se? Hur  står den sig mot färsk grön sparris och hemvispad majonnäs till exempel?

Vi häller upp och konstaterar att färgen inte ser särskilt angenäm ut, mer som om man tappat kaffesump i glaset. Ser inte direkt ut som en lager. Doften var desto mer angenäm. Lovar gott.

Första klunken. – ”Den är god. Riktigt god är den”, är en spontan reaktion.

Tar en tugga, ägg, sparris, majjo toppat med löjrom och gräslök. Ölmässigt förändrades den inte något särskilt. Den blev inte godare av maten kan man konstatera men heller inte sämre, den består. När man tog en till tugga mat efter ny klunk med påsköl efteråt så… alla smakerna poppade fram.

Tillsammans med köttbullar blev denna påsköl lite mer besk, vilket föredras av ena panelmedlemmen medans den andra inte riktigt är på banan med det.

Tillsammans med en laxröra med lite sting så håller den sig rätt neutral.

Summerat så klarar den sig till hela påskbordet. Den antar lite olika former beroende på vad man äter. Ena panelen tycker att den gjorde sig bäst till ägg, lax och sparris medans den andra tyckte att den kom fram bäst till köttbullarna. Ju saltare mat, desto mer beska levererade den.

En bra allround öl som man kan servera till påskbordet utan att skämmas.

Det är inte Fullers julöl men den ligger bra högt. Vi ger den fyra påskägg i betyg.

Bootleg Easter Brew (Mörk lager)

På etiketten hittar man en väldigt auktoritär kanin i Amiralkostym med en whiplashkrage som heter Mr Bunny. Det är det påskiga med etiketten. Den innehåller också en story om hur han lyckats fly från blodtörstiga blodhundar, rävar och fåglar och andra djur för kunna brygga denna dryck. Kanske därför han har kragen?

Vi häller upp. Denna är ofiltrerad och opastöriserad och ser så ut också. Doften är rätt kraftig och trevlig.

En klunk då. Beskan slår en och ligger kvar en stund. Det är gott om smak. Svårt att förklara eller identifiera komponenterna i smaken dock. Den är lite speciell. På ett bra sätt.

Efter en gaffel med matjes, majjo och ägg så håller sig smaken stabil. Det händer inte särskilt mycket med det. Den fortsätter att vara god.

Till köttbullarna så ändras karaktären något. Till det bättre. Lite som att alla parametrar höjs. Det är mycket bra.

Laxmackan klarar den också på samma sätt som till matjes. Vinnaren matmässigt till denna är köttbullarna. Det gifte sig bäst. Men även den här ölen är en bra allround som man med gott samvete kan servera på påskbordet.

Tre befälskaniner i betyg.

St Eriks (Session IPA)

Etiketten är inte det minsta påskig. Nån sorts spelkorts-kung på etiketten? Är det påsk? Näe, går bort.

Doften är en typsikt humlearomatisk IPA. Dvs väldigt trevlig för en panelmedlem medans den andra gör nån sorts Kalle Anka ljud. Det kan trots det blir nåt bra av detta.

Vi tar väl och smakar.

Vad i helvete! Vad är det för jävla smak. Härsken frukt? Allt annat än gott.

Vi tuggar i oss lite matjes med tillbehör. Aha, här händer det grejer. Helt plötsligt så får man en Rolls-Royce-Matjes. Allt lyfts. Synd bara att man måste genomlida smaken av dålig frukt innan.

Till äggen och majjon så blir smaken lite trevligare men den övermogna fruktsmaken tränger igenom. Ej godkänt.

Helt plötsligt så får man en Rolls-Royce-Matjes.

Köttbullarna lyckades skala av smaken av härsken frukt och då blev den rätt god faktiskt. Även till laxen fungerade den bra. Man kan säga att det måste vara mat med kraftig smak om denna  påsköl ska bli trevlig. Definitivt ingen allround öl.

Om du inte tänker bjuda på ett bord som består av [mat med massa smak] så skall du undivka den här. Troligtvis annars också.

Som sällskapsdryck går den galenbort. Möjligtvis kan häxorna på blåkulla gilla denna. Eller ha med den i nån häxbrygd.

St Eriks får två påskharar i betyg.

Sugen på fler tips? Vi har ju tester av öl lite då och då, Senaste öltestet kan du läsa om här.

Inlägget Påsköl – test från smaskens till mindre gott. dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Vedett

En Witbier. Ingen av oss brukar historiskt sett gilla Wit, men tänker att man måste ju prova med jämna mellanrum. Vi kanske hittar nån som vi gillar eller så kanske smaklökarna har utvecklats åt nåt håll. En Witbier är ju ofta kryddad med koriander och redan där så blir det uppförsbacke för Stina. Att den är kryddad med både apelsinskal och koriander, två smaker som
hon ogillar mest gör inte saken bättre.

Men vi tar väl och smakar. Med öppet sinne. Tar ett par klunkar.  Blir alldeles tom. Det börjar med en smak som påminner om gamla sopor som stått och avslutas med nån sorts unkenhet.
Stina räcker fram armen till mig med orden ”jag vill vaska min”.  Vem gillar sånt här? Många uppenbarligen men inte vi. Det tar emot att vaska och det händer ungefär aldrig, men får vi inte ner detta.

Tanken från början om att man kanske ska prova en sån där veteöl igen visade sig inte vara nån bra ide. Man kan med all önskvärd tydlighet konstatera att vi inte ändrat smak gällande Witbier.  Fy bubblan.

Överkryssad kapsyl i betyg.

Effortless IPA

Burken gör att man får höga förväntningar. Man blir lite glad. IPA med grapefrukt. Måste ju bara var bra. Vi häller upp så får vi se.

Vi drar in en långsniff. Fy faan vad det luktar grapfrukt om det här. Nästa som att lukta på en läsk. Har för mig att det fanns nån Schweppes-dryck som hade samma doft. Ingen tvekan om att det är grapefrukt i den här.
Smaken då? Lika tydligt smak som med grapefruktdoften. Det är väldigt mycket, men samtidigt en balanserad, smak av grapefrukt. Effortless IPA gillas av båda panelmedlemmarna. Till och med av den som inte är så förtjust i grapefrukt i vanliga fall.

– ”Du har ju bara valt sånt som jag inte gillar. Är det nån kupp eller?”

Är Stinas kommentar efter ölprovning med koriander, apelsin och grapefrukt.

Denna öl levererar precis det den utlovar. Det är en grapefrukt i IPA-format helt enkelt. Utifrån det och att det är gjort på ett bra sätt måste det ju bli ett ganska bra betyg. Drycken får fyra kapsyler.

Extra plus också för bilden på burken. En kotte (?) som chillar i solstol och pressar grape i en öl.

I like to moob it moob it

Nästa i vår ölprovning en DIPA i rolig burk. Burken innehåller också en lång histora på som handlar om man boobs. Ifall det är orsakat av IPA eller om det är kebaben man äter efter en kväll med industrilager.

Omslaget ser först ut att vara ett gäng hipsters med skägg men jag vet inte. Killarna jublar i brynja och kallingar. Jo, det är hipsters. Och jag tror inte att dom jublar. Dom är fulla. Det är 8,8 procent i denna DIPA. Burken får full pott i betyg.

Vi häller upp och drar en sniff. Det rynkas lite på näsan åt doften. Den är lite diffus. En viss skepticism infinner sig. Det finns dock lite fruktighet, lite citrus.

Lika bra att ta ett par klunkar? Smaken är väldigt distinkt. Känns verkligen att det är en DIPA. Citrusen som fanns i doften återfinns tydligt i smaken. Närmare bestämt så är det pomerans. Pomerans är förresten en frukt man inte äter. Den är äcklig. Man har den i marmelad. Det är strecken i marmeladen som är pomerans. Man kan tydligen ha det i öl också. Smaken avslutas med en liten beskhet på slutet. Lite lagom sådär.

Stina får frågan om vad hon tycker.

– ”Jag börjar bli berusad. Det är vad jag tycker.”

Jag får känslan av att det här är en öl man vill sitta och smutta på länge. I en loungemöbel med nån skön musik i bakgrunden. Kanske innan man ska på nåt event. Det här är en öl som behöver få tid på sig att bli uppdrucken.

Efter att burken är uppdrucken förstår man omslaget. Man blir som dom på bilden. Man blir lite flummig.

Fyra kapsyler får den av panelen.

Sour Apple Gose

Sist ut i startfältet på vår ölprovning. En Gose. Brukar gilla stilen men blir lite skeptiskt till att det är äpple. Äpple liksom. Kombinerat med suris. Kommer att tänka på en gammal Stefan Sauk-karaktär i
80-tals serien Lorry. Han som alltid var skeptiskt. Doktor Dängroth? Hette han så?

Första som slår en när man häller upp är det ser ut som äppeljuice. Man blir inte mindre skeptiskt av det. Nåja. Doften är mest ”suris”.  Man hittar definitivt inte äpple i doften. Eller så behöver jag ta Otrivin.

Lika bra att smaka då och få det överstökat. Stina gillar egentligen inte surisar.  Kan vara för att hon inte är förtjust i citrus. Vilket dessvärre har lite varit temat under hela testet.
Men denna var riktigt bra. Mycket förvånad. I bakgrunden finns tydligt smaken av äppelmust. Surigheten i drycken är precis lagom. Äppelsmak kombinerat bra balanserad surighet.
Riktigt bra och oväntad kombo. Det kommer definitivt att bli omköp av denna.

Tror faktiskt att vi får kora denna som testets vinnare idag. Även om det så klart är svårt att jämföra massa olika stilar. Men skitsamma. Det här blir vinnaren. Vi drar till med fem kapsyler.

Inlägget Ölprovning med frukttema mars 2018 dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Startfältet ser ut som följer:

Samuel Adams, Winter Lager

(AVB 5,5%, Systembolagets nummer: 11363)

Flaskan pryds av en uggla med tuff attityd som verkar redo för vilken svart pist som helst. Inte särskilt mycket jul men som namnet säger så är det en så kallad Winter Lager. Då man stjälper upp brygden fylls glaset av en bärnstensfärgad dryck med svag men ändå julölig doft. En julöl för lagerlovers.

Men vem uppskattar lager när det finns så mycket annat i julölshyllan? Efter lite eftertanke så kom vi ändå på några stycken. Bland annat Rudolf med röda mulen som svalkar sig med en kall Winter Lager efter dagens träningspass med släden. Trevlig mingelöl som inte kräver några tillbehör och som kan uppskattas av såväl törstiga julölsfantaster och icke-julölsfantaster.

Betyg: 3 kluttar av Aki och 4 kluttar av Stina

Harveys Christmas ale

(AVB 7,5%, procent Systembolagets nummer: 11622)

Då blev det lite annat. Som vanligt kollar vi etiketten först. Den är röd, den har tomte. Det ser ut som man har slängt dit det som måste vara på etiketten. Christmas, tomte och rött. Lite slarvigt intryck får man, som om det vore bråttom.

NÅ, fyller glaset och panelen utbrister -Oj vilken färg! Den är nästan röd, härlig. För alen mot näsan och i samma ögonblick uppstår bekymmersstreck i pannan. Vi beskriver doften som konstig och tänker positivt och säger att den kanske smakar bättre än doften? Åh herregud! Ganska spritig. Provar igen. Näe dra!!! Kommer en icke angenäm smak krypandes som hänger kvar. En spritig sådan. En panelmedlem springer mot diskbänken och trycker i sig pepparkaksdeg och menar att det går att dämpa det värsta med deg. Det exakta ordet va ”skyddar”. Clark Griswold åker under lastbilen och fastnar. Isporjektilen åker genom grannens ruta och pajjar bang olufsenstereon . Tyko Jonsson sover skönt men vaknar med ett ryck av julottan som startar med en hisklig orgelmusik. Aldrig mer.

Betyget blir en halvsmashad köttfärsklutt.

Rogue Ales, Santa’s Private Reserve

(AVB 5%, procent Systembolagets nummer: 11360)

Julig etikett med en tomte som är på ett till synes livligt partyhumör. Han ser lite småberusad ut. Fin färg igen men så har det ju sett ut hittills. Doften då? Doftar inget. Har vi blivit bedövade tro? Man kan ana en liten angenäm doft  men den är svag. Smaken är mainstream och tråkig. Händer liksom inget. Drar inte åt nåt håll men är heller inte äcklig. Cousin Eddies frukostöl i samband med tömning av septiktank på gatan.

Betyg: Ett svagt 3 klutts mainstreambetyg.

Freeze Warning

(AVB 8,9%, Systembolagets nummer: 11865)

Freeze Warning. Eller den kanske borde kallas Freeze Warming? Med sinna 8 komma hejdå är det den starkaste i startfältet. Etiketten är inte den juligaste. Nästan inte ens vintrig. En tappkran liksom.

Smaken var angenäm. Många smaker blandas i en komplex sammansättning.  Det började dock brinna efter en stund. Man kände var klunken var nånstans.

Måste ändå säga att det är en mycket trevlig öl efter att maten har ätits och det ha lugnat sig lite. Sitta och mysa i ren Ernst-anda bland granrisbuketter äpplen och hemmagjorda ljuskronor.

Fullers, Old Winter Ale

(AVB 5,2%, Systembolagets nummer: 11640)

Årets batch av numera klassiska Old Winter Ale! Det är lika självklart för oss att inhandla denna som att titta på Kalle Anka klockan 15.00 på julafton. I år är den tillbaka i högform. Klockan är definitivt 15 och Arne Weise tänder ljuset med sin stora ask tändstickor. Känslan är där, allt sitter på plats. Ett självklart val till julbordet. Det är just när man smakar med julmat som den kommer till sitt rätta element. Vi smakade med alla komponenter som man kan hitta på ett julbord. Med en rejäl klick Västerviks senap på skinkan tappade den dock lite smak men det är helt överkomligt.

Tidigare tester av julöl:

Inlägget Test av julöl – 2017 dök först upp på Stinas Mat & Prat.

God öl lika med god efterrätt? Eller?

Noa är alltså en öl, närmare bestämt en imperial stout, från Omnipollo. Den är fullmatad med kaffe och chokladtoner och säkert kan man komma på fler goda desserter med den? God öl lika med god efterrätt? Eller?

Då jag är ett stort fan av kaffedrinkar så blev ju det här lite inom samma område. Jag gillar verkligen kontrasten Noa mot den söta gräddiga vaniljen. Tips är att inte göra så stora. Det blir rätt mäktigt. Räcker då också till barnen som inte vill ha stout utan hemgjord jordgubbssås. (Eller så kan barnen få pannacotta med mjölkchoklad)

Ingredienser till efterrätten med Noa Pecan Mud

• 4 dl grädde
• 1/2 + 1/2 dl socker
• 1 vaniljstång
• 5 gelatinblad
• 1 flaska Noa Pecan Mud

Gör denna efterrätt så här

1. Lägg tre gelatinblad i blöt.
2. Gör snitt i vaniljstången. Skrapa ut fröna.
3. Blanda grädde, 1/2 dl socker och vaniljstång och fröna i en kastrull. Koka upp och låt bubbla i nån minut.
4. Ta av kastrullen från plattan och lägg i 3 gelatinplattor. Blanda så att gelatinet löses upp.
5. Häll i blandningen i lämpliga glas.
6. Låt stelna i kyl i minst 2 timmar.
7. Lägg två gelatinblad i blöt.
8. Häll ölen i en kastrull.
9. Blanda i en 1/2 dl  socker.
10. Koka upp och låt bubbla en liten stund. Ta åter av kastrullen från plattan och lägg i gelatinblad.
11. Låt svalna.
12. Ta fram dina stelnade pannacottas(?) och häll sedan Noa-brygden över.
13. Låt stelna några timmar till och inta sedan denna vuxnare variant på pannacotta!

Kika gärna på andra efterrätter som vi gjort.

instagram

facebook

Inlägget Pannacotta med Noa Pecan Mud dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Etiketten består av ”Bagge” med jätteboktäver och en som namnet säger, bagge. Det finstilta på bakre etiketten går inte att läsa ens med lupp. Vi får utgå ifrån att det inte står nåt intressant där.

Vi håller upp ett glas istället. Det blir lite av en fulhällning men skummet som bildas blir rätt OK ändå och ligger kvar.  Det som ligger i glaset är svart som julnatten och doftar mycket fint. Vi känner gran, sav. Lite bastu likom. Det doftar god julöl och god jul.

Det är ett bra instegsöl för nån som tagit steget från stor stark. Mycket stabil smak med karaktär. Den är inte extrem åt nåt håll. Juryn är enig. Snön ligger vit på taken och baggen håller tomten vaken.  Vi testar även att dricka till lite julköttbullar och det funkar bra. Smaken letar sig igenom och tappar inte ansiktet.

Sammanfattningsvis kan vi säga att denna var oväntat bra. Hade inte särskilt höga förväntingar på baggen. Trodde att det skulle vara aluburkskvalitet. Bra köp att ha både med och utan mat.

Snöfall

Med en helt svart etikett med bara ett ord så får man en känsla av att man försökt tänka utanför julkrubban. Vet inte riktigt. Den vill säkert symbolisera mörkret som vi har denna årstid men vi föredrar nog att julöl har nån sorts jul eller vinteranknytning.   På baksidan påstår sig ölet vara pepparkakig.

Efter att hällt upp ett glas möts vi att ett bra skum och en doft som har lite mer drag och umph än föregångaren, Den har lite mer jul i sig. En hel del choklad känner man.

Smaken som möter oss är bra. Väldigt trevlig. Lite len.  Men pepparkakan då? Ingen pepparkaka så långt släden når. Eller så leker pepparkaksgubbarna kurragömma. Det man däremot känner är choklad. Mycket choklad. Man förväntar sig en pepparkaka och får hela Queen Elizabeth chokladasken i munnen. Men bortsett från vad etiketten säger att vi ska tycka så är smaken len och god.

Detta är ingen öl till maten dock. Bjud gästerna på denna före eller efter maten. Vem fan vill ha choklad till julmaten?

Sofiero

En aluburk! Dom har färgat den vanliga burken och skrivit ”Julöl”. Det utlovas också det är ett mustigt öl. Vi får väl som se.

Vi gör en mellanbra upphälning och skummet som uppstår blir en rätt bra skum. Vi sniffar lite på brygden och konstaterar att man har på nåt sätt lyckats extrahera all doft. Man får lukta lika hårt som matadoren luktar på sin blombukett för att kunna känna nåt. Eller tom så hårt som Ferdinand gjorde när blomomrna lossnade.  Risk finns att man får sofiero i snoken. Det vill man inte.

Färgen är dock riktigt fin. Fin mörk nyans. Men det viktigaste då? Smaken.

Efter ett första smak så sitter panelmedlemmarna med en konstig förvriden min. Ingen säger nåt. Det är det som kallas för talande tystnad. Munnen är fylld med metallsmak. Känns som man druckigt själva burken istället för innehållet. Detta är helt enkelt inte gott. Slätstruken och intetsägande.

Med mat då? Det kanske funkar till mat. Vi tar lite köttbulle och provar. Nej. Det händer inget särskilt. Inget.

Vi kan sammanfatta denna med att man vill inte ens ge den till den hemlösa mannen som bor i ett cellofodral.

Fullers Old Winterale

Förväntningarna och hajpen på denna är skyhög efter förra årets storslam. Kommer Fullers att lyckat överträffa sig själv eller åtminstånde leverera samma nivå?

Etiketten på flaskan är en vintrig historia med julgranar och nån stuga. Det står ”Winter” med stora bokstäver. Denna skall inte bara drickas på julen utan under hela vintern.

Jaja, häll upp istället.

Skummet som uppstår är rätt fin, smågles skum. Doften som borrar sig upp i näsan är nåt annat. Den bästa hittills. Den är len och julig  med lite knäck i. Najs! Färgen är också väldigt trevlig. En fin bärnstensfärgad nyans. En snygg öl helt enkelt.

Men smaka då!

Vi tar några rejäla klunkar. Hmm, den skiljer sig en hel del från Fullers förra batch av winter ale. Den har lite mer beska och lite mindre smak. Men en riktigt god öl.  Vi tänker oss att denna passar sig nog bäst med lite kryddig julmat. Till spjällen kanske.

Som sagt så var förväntningarna på denna rejält uppskruvade efter förra årets kanonöl. Det känns som årets version inte riktigt är i samma nivå men det kan vara så att hajpen gör att det känns så. Det är fortfarande en mycket god julöl och snygg flaska att ställa på bordet. Bra jobbat Fullers!

Som slutkläm säger vi att det är som en chokladkalender utan extra stora luckan för 24. Men det är 24 chokladbitar i.

Fair Christmas Bear Comes

Etiketten känns inte särskilt julig. Tankarna hamnar på Halloween istället. Det ser ut som nån har tvingat björnen att klä ut sig för att lax utlovas. ”Jag kan se glad ut med peacemärke, låtsashorn och lösnäsa.” tänker han och sneglar på laxen som står längre bort. Sen är det nåt som kanske är stjärnanis eller hampa också. Nalle on drugs?

Nåja, vi häller upp lite istället. Ett bra skum som hänger kvar. Efter några rejäla sniffar så kan vi konstatera kakao och choklad men var är kanelen som det pratades om i etiketten. Färgen är Stoutmörk. Vad ska man säga liksom.?Den är inte genomskinlig.

Vi smakar istället. Kanelen kanske sitter i smaken. Nej, den lyser med med sin frånvaro. Den är dock väldigt god. rätt chokladig med lite brända toner. Eftersmaken som hänger kvar är som doften ungefär.

Matmässigt tänker vi att den nog funkar till lite gräddiga saker. Eller kanske bara till julkolan och knäcken.

Kommandoran i fattighuset får byta rutin och hoppa över korvarna och gå direkt på efterrätten.  Byrådirektör H K Bergdal häller ut julkonjaken och avnjuter denna istället till sina fikon.

Kan tänka mig att Benjamin syrsa sjunker ner i sin chesterfieldfåtölj med denna brygd och en näva chokladkola efter att för femtielfte gången presenterat julen. En mysöl.

Inlägget Julöl 2016 – Del 1 dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Jesus har återuppstått i skepnad av en julöl!

Köp inte den här! Det är ingen svensk  tradition att dricka äcklig brygd till jul och den här ska bara dansas ut ut ut!!! Annars tar glada julen slut slut slut.

Testarna hittar man här:

Test av julöl – del 1

Test av julöl – del 2

Test av julöl 2015 – del 1

Test av julöl 2015 – del 2

Julöl – sista delen

Inlägget Tidigare test av julöl dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Grebbestad Oktoberfest

Etiketten på baksidan säger att man skall ta på sig sina lederhosen och uppleva. Mina lederhosen är i tvätten så jag får uppleva den utan dom. Brygden har en angenäm färg som gör att man inte vill vänta med smakandet. Smaken är en typiskt pannkaksöl. Pannakakor och en kall öl på stranden.  Det är en bra kombo. Det vet ju alla. Man skulle nog kunna hinka ett gäng såna här på en oktoberfest. Med eller utan lederhosen. Helst med kanske?

Samuel Adams – Octoberfest 

Samuel brukar leverera vad gäller diverse öl. Denna variant funkade väldigt bra med mat. Utan var den lite sådär. Lite tråkig liksom. Smaklökarna gjorde inte frivolter direkt. Smådiggade mest. Men den var rätt snygg i glaset. Så ställer man till med en oktoberfest hemma där mat är inblandat så rekommenderas Samuel Adams oktoberfestöl varmt.

St Eriks Oktoberfestöl

En ekologisk variant. Det betyder att den blir lite grumlig i glaset. Det gör inget. Drar man in en näsfull så kan man ana lite citrustoner. Det är alltid bra i min värld.

Smaken var frisk och fräsch. Riktigt god faktisk. Kan funka bra som törstsläckare. Den var liksom god och lättdrucken. Besöker gärna en oktoberfest där St Eriks finns på menyn. Eller vad som helst där den finns på menyn.

Lakefront Brewery – Oktoberfest lager

Nej. Och åter nej. Inte gott helt enkelt. Smakar lite som en tysk fulöl. Undvik. Kan nämnas dock att till mat funkade den lite bättre men vem fan äter på en oktoberfest ens? Slutsats; välj nåt annat, det finns gott om andra sorter.

Avslutar med denna klassiska trummis. Varsågod.

Inlägget Oktoberfest – jätteseriöst öltest dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Själv brukar jag ha traditionen att göra dillstuvad potatis och gravad lax på påskafton. En god gravlaxsås tar ungefär 3 minuter att slänga ihop till det och blir pricken över det berömda i:et.

Vi väljer att göra ett litet påskölstest inför stundande helg istället så du får lite inspiration till just din påskmat.

Årets startfält består av dessa påsköl:

Mariestads Påskbrygd

Länk till systembolaget: Mariestads Påskbrygd

Erfarenheten säger att Mariestads inte brukar leverera. Det är oftast en rätt tråkig historia. Vi tänker att om det inte är godkänt denna gång så blir det inga fler tester. Brygden verkar ha lyssnat på det. Doften är rätt intetsägande och etiketten lika trist som vanligt. Men den smakar rätt så bra faktiskt. Helt klart positivt överraskad.

Till sillen gör den sitt jobb också. Smaken finns där, även om den inte är smaken med mest karaktär så funkar det bra. Till köttbullar och ost- och skinkpaj infinner sig lite mer beska men den får godkänt även här.

Till västerbottenpajen försvann den lite. Det blev lite för mycket för denna påsköl.

Den får dock godkänt.

Nils Oscar Kalaspåsköl

Länk till Systembolaget: Nils Oscar Kalaspåsköl

Nästa testobjekt är en Brown Ale. Efter att hällt upp och smuttat lite kan man snabbt konstatera att denna inte är något att ha som en välkomstöl ifall man skall ha en bjudning. Det märks att man har haft mat i tankarna när man bryggt den.

Till sillen kommer den till liv. Funkar riktigt bra faktiskt. Mycket god är den. Och även till köttbullar och till pajen. Den kompletterar påskmaten mycket bra och blir en riktigt angenäm upplevelse. Bra val att ha på påskbordet. Kan till och med vara en testvinnare i matkategorin.

Oppigårds Easter Ale

Länk till Systembolaget : Oppigårds Easter Ale

En ale med ganska påskig tuppetikett står på tur. Den hälsar också ”Glad påsk från Dalarna”.

Doften som möter en efter upphällandet är angenäm och ökar förväntningarna. Och den håller vad den lovar. Den är väldigt god för sig själv. Bjud gärna sällskapet på en flaska innan maten.

Sillen var inga problem att handskas med för denna brygd. Den visade var skåpet ska stå. Likaså med köttbullar, den smakar som den smakar oavsett vad man äter till. Det kan inte gå fel med den här på bordet.

Tror att påskkärringarna har med sig denna till blåkulla.

Wisby Påsköl

Länk till Systembolaget: Wisby Påsköl

Gotlands bryggeri kör också med en tupp. Varför inte liksom. Det här är en påsköl  med karaktär. Känner att den skulle kunna göra sig riktigt bra in en loungemiljö där man sitter i en skön fåtölj, har lite bra musik i bakgrunden och smuttar på Wisby Påsköl ur ett kvalitetsglas. Ingen mingelöl dock. Den kräver lite uppmärksamhet.

Maten då? Det är väl det viktigaste ändå. Till sillen så blev den helt fantastisk. Klar testvinnare. Ååh så bra. Påskhararna kör nån sorts line-dance och påskkärringarna lämnar kvasten hemma.  Även till köttbullarna funkar den mycket bra, en panelmedlem tyckte dock att den blev lite besk där.

Till västerbottenpaj blev det ingen vidare. Där blir det skilsmässa mellan smakerna.  Men å andra sidan ingen av ölen har funkat till det. Kontentan av det är; ha inte västerbottenpaj till påskbordet.

Pumpvikens Påsköl

Länk till Systembolaget. Pumpviken Påsköl

Till sist har vi en lokal förmåga från Nynäshamn. En halvmörk historia. Ingen särskild etikett. Panelen är lite splittrad över den när vi smakar utan mat. Omdömena sträcker sig från ”Åhh, det här gillar jag” till ”lite lam”. Det finns smak men saknar lite karaktär, den är lite för snäll liksom. Den tar inte för sig nånstans.

Men den är god att skölja ner sillen med. Det går riktigt bra. Till köttbullen och pajen fick den ta mer plats.  Som avslutning kan man väl säga att den är inget för finsmakaren men den gör sitt jobb. Man behöver inte skämmas för att ha den på påskbordet.

Inlägget Bäst påsköl 2016 dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Jämtlands Julöl

En brygd på 6,5%. Etiketten pryder Jämtlands stolthet, storsjöodjuret som fått en tomtemössa. Det får väl anses som rätt juligt. Godkänt.

Hela Jämtland får stå för denna. Efter att vi hällt upp och smakat så råder det lite delade meningar om brygden. 50% av panelen tycker att den är funkar bra utan sällskap av mat medans den andra 50 procenten inte riktigt är med på noterna där.   När mat kommer in i bilden så blir panelen enad och en maroji… majo… majoritet av panelen säger att den den får sig ett riktigt lyft med maten.

Jämtland kan vara stolta, denna är väldigt bra men inte så att vi skriker ”filipin”.

Eriksberg

Svensk lager. 5,6%.

En svennebananjulöl. Det första man ser är en tråkig etikett, var är julen? Inte på etiketten i alla fall.

Efter etikettfadäsen kommer vi till smaken. Den bjuder på blaskighet, avsaknad av karaktär och nån metallisk bismak som gör att man vill rengöra tungan efteråt. Känns lite som att alla lagningarna har släppt. Mycket kolsyra också, kanske för att dölja nåt? Nåväl, det kanske ordnar sig med lite mat till? Vi tar en gaffel med godsaker och provar igen. Då försvinner istället den lilla smak som fanns. Nu återstår bara tomhet.
Slutsatsen blir att serveras Eriksberg på balen stannar askungen hemma med mössen. Elake styvsystern får gå istället och utsätta sig.
Undra på att folk inte gillar julöl när ölen som är gjord för dom stora massorna smakar så här.

Denna får en ÖVERKRYSSAD köttfärsklutt!

Jingle Bale

En Brown Ale med alkoholhalt på 5,0 %

Vi häller upp denna skapelse. Doften som slår oss är angenäm. Men det som ögat ser är annat. Blanda kaffe i diskvatten så får du en bild av hur det ser ut. Men. Smaken är rätt så bra. Faktiskt. Mycket bra.

Sen kommer maten. Då går allt från färg-tv till svartvitt. Från original Kalle till nedklippt. Från halleluja till bränd kalkon.

Slutsats, bjud gärna på en flaska när gästerna anländer men ställ för jultomtens skull inte det på julbordet.

St Eriks Jul Ale

Etiketten är julgrön och det är det enda som är jul med den. Underkänt. Ingen julbordskandidat.

Vid upphällning ser den dock riktigt trevlig ut. Man blir törstig. Sen slår en doft av stekbord flimmerhåren och man ryggar tillbaka lite.  Vi tar oss mod och smakar lite i alla fall. Panelen är överens om att smakerna håller inte hela vägen. Påminner om kryddstark mumma. Gillart inte.

Med mat då? Då händer det nåt. Det blir till och med rätt angenämt. Problemet är bara att man måste äta nåt hela tiden för att får den smaken. Råkar man ta en klunk utan mat så är stekbordet där igen. Nej tack.

Sigtuna Winter IPA

En Svensk IPA. På etiketten står det ”Winter” med stora bokstäver. Annars skvallrar inte denna om att det skulle vara en julöl.

Vi häller upp. Den har en angenäm doft och ett bra skum. Efter ett par klunkar kan vi känna att den är rätt ”citrusig” och  chokladig (om man vet om det innan). Väldigt god kan man sammanfatta det som.

Vad händer tillsammans med lite mat då? Det blir mycket bra. Det bara funkar liksom, allt lyfter.  Som slutsats kan man säga att vi rekommenderar denna.  Lite juligare etikett bara och det skulle vara en självklarhet på julbordet. Då skulle till och med Tony servera denna till Lady & Lufsen med dom finaste frikadellerna i stada.

Inlägget Test av julöl 2015 – del 2 dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Nu kör vi. Årets första test.

Merry Christmas

En Ale från amerikat med 5,5% alkoholhalt. 25,90 får man pynta för denna. Lite småjulig något trist etikett.

Vid upphällning ser man att brygden är svart som synden med en god doft som gör att smaklökarna förväntar sig att det skall bli nåt gott som kommer att hällas i strupen. Men smaklökarna blir något besvikna. Många smaker men panelen är säkert på att det enda man får är korinter till ögon och hattarna lite på sne. En nyans som dök upp var att det kändes lite som om man är och gräver längst ner i kastrullen bland det brända. Betyget blir ganska lågt trots hög potential. Varför kasta in det där brända? Det behövs ju Johan Blöt (ej godkänt rengöringsmedel) för att bli av med smaken.

Red Slope

En svensk red ale. 8,5% alkoholhalt. En etikett som inte är speciellt julig vilket gör att man helst väljer nåt annat att ställa på julbordet.

Smakmässigt har denna dryck mycket av allt. Många smaker allt från citrus till knäck med en beska som går igenom allt.  Trots etiketten så passar den lysande med maten. Den fick ett rejält lyft efter att man tuggat på lite matjessill, ägg och  potatis. En panelmedlem tyckte att den fick ännu mer beska i samband med maten. Det är en åtta komma hejdå så det gäller att vara lite försiktig annars kommer det berömda loftet att befolkas med allt för många tomtar.

Nisse

En svensk öl med lagom alkoholhalt på 5,3 procent. Etiketten är ganska spartansk men den är julröd med en tomte på och det står ”Nisse”. Godkänt.

Ååååh. Nu är det ”bra, åååh vad bra det är”.  Ena panelmedlemmen tycker att det är ”asbra”.  Den andra är lite återhållsam i sina glädjeutbrott. Maten ändrar inte karaktären nämnvärt. En panelmedlem tycker att den är ”tipp tapp, tipp tapp, tippetippe tiptap” och den  andra tycker ”TIP TIP TOPP”.

Slope style

En amerikansk IPA med en alkoholhalt på 6,4 procent. En vintrig etikett. Inte julig men vintrig.

Spontana utrop som dök upp efter inledande provsmakning var ”jääävligt speciellt”,  ”slängt i buljong” och ”unik”. Panelen kom till slut fram till att den passar nog bäst med spjället. Inte till kalla bordet. Det skall vara till flott och kött. Slope Style och spjäll gifter sig och kommer att fira guldbröllop. Många renar utlovas men Rudolf saknas.

Inlägget Test av julöl 2015 – del 1 dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Nåja, efterfrågan på ekologiska livsmedel ökar hela tiden men det känns som att ölen inte riktigt har hängt med. Det är främst trenden med mikrobryggerier som har dominerat ”ölscenen”. Men det borde bara vara en tidsfråga innan det finns ett bra sortiment av ekologisk öl. I eko-öl är det i huvudsak malten som är ekologisk, ibland även humlen.

Hur smakar då ekologisk öl? Är det godare eller får den nån bismak som man inte är van med? Vi provar. Det bör tilläggas att vi har gjort testerna utan mat, endast grillchips fanns till hands, så en del smaker kanske gör sig bättre till mat.

Pistonhead Kustom Lager

Denna lager är lite första-seedad här eftersom det är lite av ”husets öl” hos Köttfärsbloggen. Det är en god bruksöl som funkar i många lägen. Funkar lika bra som en aw-öl som till en middag på en vardag. Balanserad smak, prisvärd och organisk. Alla rätt helt enkelt. Har du inte provat så rekommenderar vi att du gör det.

Namn: Pistonhead Kustom Lager

Typ: Lager

Alkoholhalt: 4,9%

Bryggeri: Brutal Brewing

Nummer hos Systembolaget: 1454

 Oxford Gold

En engelsk lager från ett 200 år gammalt bryggeri. Det måste ju blir bra. Efter upphällningen ser vi att det är en fin färg på brygden. Etiketten utlovar ”fruity flavoures”. Efter att tagit ett par rejäla klunkar så känner vi en viss ton av nektarin. Det känns lite som att dom gjort en bra öl från början men sen slängt i en nektarin.  Slutgiltiga produkten når inte riktigt hela vägen. Kommer inte att köpas hem igen. Den får två köttfärskluttar.

Namn: Oxford Gold

Typ: Lager

Alkoholhalt: 4,6%

Bryggeri: Brakspear Brewery

Nummer hos Systembolaget: 1533

Napa Smith Organic IPA

– ”Ååh, det här var angenämt”.  Var första spontana reaktionen.

Den ser väldigt trevlig ut efter att man hällt upp den.  Mycket god, med citrustoner, närmare bestämt blodgrapefrukt.  Beskan är väldigt framträdande. Ena panelmedlemmen brukar inte vara så förtjust i det men i denna var det bra. Smaken är riktigt bra och balanserad. Panelen gillar! Kommer definitivt att köpas in igen. Fyra köttfärskluttar blir det i betyg.

Namn: Napa Smith Organic IPA

Typ: IPA

Alkoholhalt: 7,0%

Bryggeri: Napa Smith Brewery

Nummer hos Systembolaget: 1695

Martha Krieger

Ofiltrerad tysk lager. Den är väldigt tysk. Lite söt och lite weissbier-varning. Smaken är ganska neutral, liten beska finns,  inget man jublar över men man blir inte ledsen heller. Sen kommer eftersmaken och den lilla beskan försvinner och byts ut mot humle. Nja, ganska slätstruken. Kommer nog inte att hamna i korgen igen,

Namn: Martha Krieger

Typ: Spitzenpilsner

Alkoholhalt: 4,7%

Bryggeri: Riedenburgen Brauhaus

Nummer hos Systembolaget: 1662

Summering

Vi har två vinnare och två förlorare. Pistonhead har ju varit en vinnare hos oss redan då det är husets öl. Napa Smith var överraskande bra och kommer att finnas i köttfärsbloggens kylskåp igen. Martha och Oxford däremot kommer att förpassas till ölkyrkogården.

Inlägget Test av ekologisk öl dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Ballast Point Fathom IPL

Länk till Systembolaget

Det här är en India Pale Lager som är en relativt nyutvecklad ölstil som är en korsning mellan lageröl och IPA vilket princip blir en starkare lager med mycket humle. På baksidan (om en burk nu kan ha en baksida?) står det att den är förfriskande och av lättdrucken natur med lagom djup.

Vi häller upp. Det blir ett fint skum. Färgen gyllenbrun som en ”standardlager”. Lukten är lite blommig, nästan lite parfymig. Vi går vidare till att ta ett par rejäla klunkar. Ansiktet vrids på nåt odefinierbart sätt. Det här var inte gott. Smaken har inget med lukten att göra. Det blir nåt helt annat. Det smakar som om det skulle vara nåt fel med det. Väldigt söt humle. Provar med att äta några grillchips innan för att se ifall karaktären ändas. Det resulterade i rysningar. Köttfärsbloggen rekommenderar inte. Hoppa över.

Crystal – Rye IPA

Länk till Systembolaget

Andra ölen i startfältet är brygd på råg- och kornmalt, därav ”Rye IPA”.  På baksidan skriver man rätt specifikt att ölen passar till fajitas, fulladdade hamburgare och kyckling madras.

Ölen har en fin färg och luktar gott. Vi tar en klunk och en enig jury tycker att den har en eftersmak som inte är så jättegod. Svårt att bestämma vad det är men det är nån bismak som inte är angenäm. Spelar inte så stor roll ifall man har tagit nåt att tugga på innan. Smaken finns där ändå. Även mycket beska finnes.

Inget som bloggen rekommenderar. Finns miljarder med andra öl som är bättre.

Inlägget Panelen testar några nya öl dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Pripps Blå – Julöl

Typ: Mörk lager

Alkoholhalt: 5,0%

Systembolaget nummer: 11356

Pris : 15:90  (50 cl)

Veckans aluburk. Aluburkarnas juligaste utseende. På burken pratar dom om traditioner och drömmar om framtiden och att den är bryggd med julkänsla. Vet inte riktigt. Doften är svag och skummet försvinner på en gång, inget trevligt första intryck direkt. Smakar dock helt ok med tanke på förutsättningarna, i alla fall under tiden man har ölet i munnen. Så fort man svalt så sväljer man även smaken, förutom lite beska. Man får helt enkelt se till att ha ett konstant flöde med dryck i strupen.

Tillsammans med mat upplevs lite samma sak. Smaken försvinner snabbt tillsammans med prinskorv av god kvalitet.

Pistonhead – Christmas Carol

Typ: Mörk Lager

Alkoholhalt: 5,6%

Systembolaget nummer: 11397

Pris: 15:90 (50 cl)

Etiketten lovar att den innehåller nu ännu mer ”holiday horsepower”. Dom säger också att det är en ”beer of the holiday cheer”. Vi får väl se.

Vi häller upp och får se en rätt mörk, på gränsen till svart lager med svag doft där skummet försvinner rätt snabbt. Själva smaken går dock inte att klaga på, mycket gott är det till och med. Om man skall jämföra med Pripps som har samma pris så vinner denna med hästlängder. Finns ingen anledning att välja Pripps före denna, den hade som dom påstår: ”more holiday horsepower”.

Till mat är den också mycket bra, den till och med höjer sig lite ihop med smakrik mat.

”Duh, duh, duh, ha den äran, den är alldeles underbar.”

Helt klart testets mest prisvärda julöl!

Fuller´s – Old Winter Ale

Typ: Ale

Alkoholhalt: 5,3%

Systembolaget nummer: 11358

Pris: 23:90 (50 cl)

Inte särskild julig etikett fast det står ”Winter” med stora bokstäver. I övrigt påstår dom i etiketten att denna gör sig bäst med god mat. Återstår att se.

Vid upphällningen ser vi bärnstensfärgat öl med fluffigt skum och när vi smakar är den tvåstämmiga juryn eniga:

Godis!

Smaklökarna gör vågen flera varv och panelen är eniga om att är det en jul-ale man ska införskaffa inför dopparedagen så är det Fullers Old Winter Ale. Helt fantastiskt. Joy to the world! ”Bravo, excellente, bravissimo, Fullers ska vi ha!”

Jesus har återuppstått i skepnad av en julöl!

Solklar vinnare av alla julölen hittills. Som Bengt Frithiofsson skulle ha sagt samtidigt som han slår näven i bordet: ”Bara att köpa”!

Oppigårds – Winter Ale

Typ: Ale

Alkoholhalt: 5,3%

Systembolaget nummer: 11320

Pris: 27:50 (33 cl)

Etiketten med sommarbild ger inte direkt nån julkänsla att tala om. Antar att den föreställer självaste Oppigården, på sommaren. Ordet ”från” är ett ledord i texten på etiketten som beskriver ölet. Vatten från, humle från, maltsmaker från. Man kan nästan tro att den innehåller spår av från.

Vid upphällningen ser vi en fin färg med en distinkt skum. Testets bästa skum hittills. Smaken är bra och julig men panelen misstänker att denna inte får en rättvis bedömning. Vi är fortfarande lyriska över Fullers Old Winter Ale. Det är som att att försöka vara en julvärd som levererar efter Arne Weise.

Efter att vi smakat Oppigårds kan vi dock berätta att den nya julvärden matchar Arnes galoscher. Mycket bra till maten, Rekommenderas.

K9 – Winter Ale

Typ: Ale

Alkoholhalt: 7,2%

Systembolaget nummer: 11012

Pris: 27:90 (33 cl)

Etiketten avslöjar att man tappar både  vett och etikett och ansiktet efter att man upplevt vallan på denna brygd. I övrigt säger inte etiketten så mycket mer än att den innehåller vatten, humle, malt och jäst. På tio språk.

Det är en mörk historia med god lukt som vi häller upp. Smaken är väldigt god men inte särskilt julig. Att den innehåller 7,2 procent alkohol känns inte direkt så man måste vara lite försiktig så att man inte får tomtar på loftet.

Tillsammans med mat så händer det något med Flying Dogs julöl. Smaken lyfter sig ett snäpp och blir till och med juligare.

Som slutsats kan vi säga ett den fungerar bra till maten men gå över till något annat efteråt. Annars kan det sluta med att tomten blir far till alla barnen.

Summering

Det var ett starkt startfält den här gången men vi har alltså en solklar smakvinnare med Fullers Old Winter Ale. Ett måste. Mest prisvärd blir Pistonheads Christmas Carol. Prippsen är bäst av alu burkarna hittills om man jämför med dom som varit med i tidigare tester. K-9 funkar riktigt bra till mat som också Oppigårds gör.

Vill du läsa dom tidigare testerna så finns första testet av julöl här och det andra testet av julöl här,

Inlägget Julöl – sista delen dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Öl som testas:

1. Mariestads Julebrygd
2. o’Haras Christmas Velvet
3. Mikkeller Holiday Ale
4. Brew Dogs Santas Paws
5. Lagunitas Holiday Ale

Mariestads Julebrygd

Typ: Mörk Lager

Alkoholhalt: 5,8%

Systembolaget nummer: 11338

[one_half_first]

[/one_half_first][one_half_last]  [/one_half_last]

Mariestads bjuder inte på något extra i förpackningsväg. Genom sin 50 cl aluburk kan man om man har jättebra syn se att det står ”Julebrygd” med blek svart text. Om burken inte skulle stå bland julölen kan den lätt misstas för att vara vad som helst faktiskt. De flesta känner till Mariestads logo och just därför väljer denna.

På baksidan kan man läsa att just denna är en svensk jultradition. Om det här är svensk jultradition så vill jag som traditionsbunden inte vara del av den jultraditionen.

Doften av ”svensk jultradition” finns nånstans i horisonten och jag kommer osökt att tänka på julgranar i nån pool på Kanarieöarna. Så mycket tradition finns i Mariestads julebrygd.

Första intrycket vid upphällandet är: det ser ut som julmust! Skummet är som julmustskum och färgen är svart. Skummet upplöses dock snabbt och det är som att allt annat också försvinner i samband med detta. Kolsyra doft och smak. Det första spontana uttrycket från panelen är: åh fy den smakar skit.

Efter att ha taget lite mat och sedan en klunk Mariestads julebrygd ändras utlåtandet till: den smakar ingenting. Det kan vara vad som helst jag dricker. Det går inte att identifiera den längre. Dessutom är nu all kolsyra borta.

Sammanfattningsvis så konstateras att budskapet måste förmedlas till folket i bestämd ton: Köp inte den här! Det är ingen svensk  tradition att dricka äcklig brygd till jul och den här ska bara dansas ut ut ut!!! Annars tar glada julen slut slut slut.

o’Haras Christmas Velvet

Typ: Stout

Alkoholhalt: 6.0%

Systembolaget nummer: 11338

[one_half_first]

[/one_half_first][one_half_last]

[/one_half_last]

Testets hittills juligaste etikett. Vinterlandskap, tomteluvor och polstjärnan på vinterkall blåaktig himmel.

Doftar lagom behagligt. Stoutigt.

Smakar mest som en vanlig stout och inte så mycket bomfaderallanlej. Till maten fick dock O’haras äntligen lite ”velvet” över sig och kommer till sin rätt. En god matöl konstaterar panel, till och med en mycket god julmatsöl.

Mikkeller Holiday Ale

Typ: Ale

Alkoholhalt:8,0%

[one_half_first]

[/one_half_first]

[one_half_last]

[/one_half_last]

Etiketten är det första som får oss att välja just denna till vårat julölstest. God jul till någon från någon-etikett pryder flaskan. En julklappsetikett på etiketten. Man kan ge bort och skriva direkt på flaskan. Praktiskt för A-lagare emellan tänker jag.

Åh jäklar vilken färg och till och med på skummet! Det är det första spontana utlåtandet från samtliga panelmedlemmar angående utseendet.

Dags att smaka denna 8% starka Holiday Ale. Ho ho ho!! (Jultomten utbrister) Extremt smakrik och rejält med bäska. Alla smakparametrar uppskruvade till max.

Till maten ger Mikkeller inte heller vika. Den kan säkerligen kombineras med både habanerosenap och piripirisill. Köttbullesmaken ligger knappast kvar efter 2 klunkar Mikkeller. På förekommen anledning testar också panelen habanerosenap på köttbullen. Mikkeller sköljer bort även denna smak.

Mikkeller är stark i smak doft och färg och erövrar som sagt det mesta. Om man tänkt provsmaka något på julbordet som ser äckligt ut kan man förbereda med ett glas Mikkeller. En klunk av drycken så är allt annat i smakväg julgransplundrat. För mycket av det goda? Så tycker panelen.

Brew Dogs Santa Paws

Typ: Ale

Alkoholhalt: 4,5%

Systembolaget nummer: 11338

[one_half_first]

[/one_half_first][one_half_last]

[/one_half_last]

klassisk Brew Dog-etikett  i julgrön färg med snöflingor. Så ser flaskan ut. Testets hittills svagaste alternativ om man inte vill dricka 8%-iga alternativ.

Vid upphällandet skummar den rejält och sedan stannar skummet kvar lite längre än som den ”första snön”.

Bra fart på doften!

Smakar rejält mycket både med och utan mat. Varken senap eller ris ala malta kan slå ut den kraftfulla smaken.

Gott ale till mingel, julbord eller både och.

Lagunitas sucks, Holiday Ale Brown shugga’ substitute

Typ: Ale

Alkoholhalt: 7,7%

Systembolaget nummer: 11338

[one_half_first]

[/one_half_first][one_half_last]  [/one_half_last]

Här har vi nog det längsta namnet, men så heter den. På ramen runt etiketten kan man läsa  förklaringen till varför Lagunitas holiday ale fått detta långa namn. Dom ber helt enkelt om ursäkt att dom i år inte har kapaciteten att göra deras berömda brown shugga’ ale, därav namnet substitute. Etiketten på framsidan förutom det långa namnet visar följande: En korsfäst jultomtestjärna.

Trots etikettens ursäktande har panelen ändå ganska höga förväntningar då Lagunitas är lite utav en favorit.

Klassiskt ale utseende med ljuvlig doft av honung och sirap.

God smak såväl utan och till mat. Till maten framträder dock beskan lite mera och passar utmärkt till både senapen och köttbullarna.

För den som inte gillar mörkt och ändå vill ha något extra som passar till julbordet så kan Lagunita bidra till en å helga natt!

Inlägget Test av julöl – del 2 dök först upp på Stinas Mat & Prat.

Köttfärsbloggens test av julöl. Vi testar fem öl i olika prisklasser och av olika typ. Vi bedömer flaskans utseende, story (ifall sån hittas) och etikett, färgen på ölen och doften. Vi bedömer också ifall den passar till mingel innan maten, till maten eller både och. Betygssättningen sker naturligtvis i form av köttfärskluttar.

1. Frosty Bulldog
2. Spendrups Julbrygd
3. Sleepy Bulldog – Winter Ale
4. Electric Nurse – Underbar Jul
5. Mathias Dahlgren – Winter DIPA

Frosty Bulldog

• Typ: Seasonal Ale
• Alkoholhalt: 3.5%

Testets enda folköl.

En klassisk Gotlands bryggerietikett med sur Bulldog försedd med  öronmuffar och snöflingemössa. Sätter en guldkant på tillvaron lyder texten på baksidan.

Färgen på Frosty är bärnsten möter cola. Doften är ingen överraskning men har man doftat så vet man hur den smakar. Funkar som dryck innan julbordet och även till sill, ägg och lök.

Ett julölsalternativ för den som inte vill ha starköl.

[one_half_first]

[/one_half_first][one_half_last]  [/one_half_last]

Spendrups Julbrygd

• Typ: Mörk lager
• Alkoholhalt: 5.3%
• Systembolagets nummer: 11350

Vi är skeptiska..

En klassisk 50 cl aluburk  som lätt kan misstas för att vara en ”icke-julöl”. Endast texten på framsidan avslöjar att det är en julöl med ordet ”Julbrygd”. På burken kan man tydligt läsa följande: alkoholhalt 5,3% och 1 kr kan fås i pant.

Färgen är mörk och doften är svag, inget att hänga i julgranen.

Med mat funkar helt plötsligt Spendrups julbrygd överraskande bra, den kommer till sin rätt med sillen, löken och ägget och nya smaker framträder.

[one_half_first]

[/one_half_first][one_half_last]

[/one_half_last]

Sleepy Bulldog – Winter Ale

• Typ: Ale
• Alkoholhalt: 6.2%
• Systembolagets nummer: 11301

Vinterölets åh!

Här kommer Bulldogen Krut med en winterale som lyser upp i vintermörkret! Så lyder inledningstexten på etiketten och visst stämmer det. Själva framsidan är egentligen inte så ”winter” mer än den mörkröda färgen och en snöflinga ovanför vovven. Färg är mörkbrun.

Doften fyller köket med många influenser och tydlig fruktighet ala passions.

Smakar mycket och stannar kvar efteråt. Funkar bra som mingelöl eller till maten då dess smak framträder än mer och beskan får ett lyft.

[one_half_first]

[/one_half_first][one_half_last]

[/one_half_last]

Electric Nurse – Underbar Jul

• Typ: Porter
• Alkoholhalt: 4.2%
• Systembolagets nummer:11308

Underbara underbar jul!

Frostig och isig etikett bjuder Peter och Ida på, som kallar sig för ölarkitekter, (Fniss). Men faktum är att öltestets  hittils enda lätta porter är allt annat än ett skämt.

Färgen är svart som natten när endast tomten är vaken.

Doften är ingen ringdans, det är allvar. Det både smakar och doftar mörk choklad. Lite bitter och mycket chokladsmak helt enkelt.

Konstaterar dock att underbar jul skulle gjort sig bäst till det varma bordet i form av köttbullar och jansons. Till sill blir betyget ok men smaken återkommer snabbt efter sillstopp. Kan troligtvis med fördel tas fram ca 30 min innan intagandet.

[one_half_first]

[/one_half_first][one_half_last]

[/one_half_last]

Mathias Dahlgren – Winter DIPA

• Typ: DIPA
• Alkoholhalt: 8.0%
• Systembolagets nummer:11344

Dags för prettodipa eller??

Mathias sticker ut med en etikett med siluetter av fiskar, skinka (eller är det lammfiol?) och en klassisk vevgramofon. Ordet ”winter” i stelt typsnitt är det enda som talar om vilken årstid man ska dricka denna dipa. En klassisk S:t Eriksflaska med rödmetallic-etikett.

Oj då, nu vart det ljust! Kådafärgad som en dipa och doftar också dipa, inte jul.

Med tanke på etiketten vill nog Mathias att vi ska äta lax till hans dipa men vi kör med matjes. Kraftig honungig smak och riktigt god men inte god jul. Här skiljer sig åsikterna åt på 2-manspanelen. En tyckte att det passade till maten (sillen) och en tyckte att den passade bättre för sig själv. En god kraftig 8%-ig  dipa som kan intas på andra dagar är jul, det vill säga 8 måndader utav vårat ”winterår” och utan julmat. Mathias har tänkt.

[one_half_first]

[/one_half_first][one_half_last]

[/one_half_last]

Slutsats

Vi hittade två favoritöl väl värt ett inköp, Gotlands Bryggeriets Winter Ale och Electric Nurse Underbar Jul. Rekommenderas! En överraskning var Spendrups alu-burk som fungerade förvånansvärt bra till maten. Mathias Dahlgren som var dyrast i testet var helt OK men ej värt varken procenten eller kronorna. Frosty Bulldog är ett bra val för den som ska köra efter några timmar och vill vara med på julbordet. Denna gång testade vi bara svenska julöl. I nästa del så blir det en annan inriktning.

Inlägget Test av julöl – del 1 dök först upp på Stinas Mat & Prat.